Om sockerberoende och svarta hål

Samtal med gud 2019-05-07

”Jag hade ju fler frågor från mina vänner, frågorna som jag önskade mig i födelsedagspresent. Vi tar två frågor från Märta nu då. Jag är nyfiken på vad du har att säga om dem.”

Fråga från Märta:
”Varför är socker onyttigt och något Hanna (och vi andra) ska undvika, om det är så att verkligheten är formbar? Då borde vi kunna ”hitta på” att det är nyttigt.”

Svar:
”Ni lever ju inte i den här fysiska världen alldeles själva. Ni är här tillsammans med alla andra människor på jorden. Och för att den här illusionen ska fungera, för att ni ska få de erfarenheter ni vill ha, för att ”leken” ska fungera, så måste ni ha vissa spelregler. De spelreglerna måste alla tro på och vara med på för att leken ska fungera. Om ingen följer spelreglerna så är ju leken slut. Ni har alltså kommit överens om hur den fysiska världen fungerar och hur olika kemikalier och ämnen i naturen påverkar varandra och hur processerna i naturen ser ut. Det hör tillspelreglerna. Jag skulle kunna bre ut mig hur mycket som helst om det här, för det är i princip oändligt, alla detaljer i hur allt hänger ihop i er fysiska värld, hur sinnrikt det är uppbyggt. Faktum är att man kan likna den fysiska världen vid ett lager, eller ett skal, som ni lagt ovanpå verkligheten. Med verkligheten menar jag då den absoluta verkligheten som är vad jag ser. Man skulle kunna likna den fysiska verkligheten vid ett skal ni sätter på er mobiltelefon. Om skalet har ett motiv med zebror så är det zebror ni ser när ni tittar på den, men verkligheten är förstås allt det som finns innanför zebraskalet. Men energierna från mobiltelefonen tränger förstås igenom skalet, fast ni inte kan se dem. På samma sätt påverkar energier från den verklighet ni inte kan se även er fysiska verklighet. Vad vill jag då säga med det? Jo, enligt spelreglerna är socker i stora mängder inte nyttigt för er kropp och om ni skulle leva uteslutande på socker så skulle kroppen i de allra flesta fall dö. Men som Märta så riktigt påpekar, så är er fysiska verklighet inte den absoluta verkligheten och hon har helt rätt i att den är formbar. Men det krävs mycket av en människa för att kunna ställa sig utanför spelreglerna och omforma den verkligheten. Och det som krävs är tro. Om du tror att du kan leva tills du blir hundra år och bara äta socker, så kan du det. Men det är extremt få som tror det. Faktiskt kan de flesta människor tro väldigt mycket lättare på magiska saker, tro på gud och tro på under, än tro på att de själva kan göra så att socker är nyttigt för deras egen kropp. Men nu har du chansen att göra det till ditt livsmål, Märta!”
”Haha, oj. Nu fick Märta nåt att bita i! Kan det vara så att det är för få människor som verkligen tycker att det är den fundamentala meningen med livet – att socker ska vara nyttigt – för att någon ska lägga all sin tro i just det?”
”Någon kan nog ha lyckats. Men de personerna har lyckats med mer än ”sockertricket”. De kan snarare överleva på mycket lite alls, när de helt har förlorat tron på den fysiska verkligheten som just verklighet.”

Nästa fråga från Märta då:
”Vad är ett svart hål och varför finns det?”

Svar:
”Jag svarar gärna på frågor som hjälper er att utvecklas, men det är ingen idé för er att använda mig som ett uppslagsverk.”
”Nej, du har börjat säga det på sista tiden och jag börjar ta till mig det. Men du förstår väl hur frestande det är när man nu kan fråga dig saker? Äsch, jag som var så nyfiken på det här själv. Kan det verkligen inte hjälpa oss framåt i vår utveckling att få veta såna här saker? Jag misstänker att till exempel Nicola Tesla också pratade med dig och fick veta en hel del om hur saker funkar.”
”Kan du tänka dig att Nicola Tesla kunde använda de svaren på ett sätt som du inte kan? Att han hade ett annat fokus och en annan plan för vad han ville göra, än vad du har?”
”Hm, det skulle jag eventuellt kunna tänka mig, att Tesla kunde använda den kunskapen på ett annat sätt, ja. Äsch då. Men finns det inget du kan berätta om svarta hål som vi kan ha nytta av då?”
”Som jag var inne på förut så finns det vissa spelregler och de gäller även för er överenskommelse hur ni vill utvecklas tillsammans. Ni vill inte ta för snabba kliv, för ni vill inte gå miste om processen att komma till nästa steg. Ni har kommit överens om att vissa personer får ha fokuset på att utveckla er vetenskap och mänsklighetens kunnande om systemen som håller samman världen. Det är som sagt en fråga om fokus. Att snappa upp lite här och lite där om djupa sanningar skulle inte gagna er, då ni inte kan se dem med full insikt om vad de betyder.”
”Men, vad du är motsträvig. Finns det ingenting alls du vill säga om svarta hål?”
”Det är en enormt komprimerad massa. Det är andra sidan av en galax livscykel. En eller flera galaxer.”

Jag tar en liten paus efter att jag skrivit ner svaren från gud. Sen sätter jag mig i sängen och fokuserar på gud igen.
”Är du nöjd med svaren?” Frågar gud.
”Nöjd? Jag är nöjd med att jag är din vän. Nöjd med att jag får vara i din kärlek. Nöjd och tacksam.”
Jag sitter så en lång stund och bara är i guds kärlek. Det är så vilsamt. Jag förstår både dem som blir religiösa och dem som blir knarkare. Det är den här känslan vi vill åt.

Säger gud saker som inte är sanna? Del 2

Samtal med gud 2019-05-02

”Hej igen. Är det verkligen du nu då? Finns du verkligen?”
”Hur känns det?”
”Det känns som att du är allvarligare, nästan som en annan energi. Är du nån annan än den jag har pratat med hittills?”
Gud ger mig en känsla av ljus och kärlek som känns som tidigare.
”Ja, det där känns ju som som du. Jag måste prata vidare med dig om det här med att det du sa inte stämde. Jag måste verkligen processa det. Du förstår väl att allt jag håller på med nu hänger på det? Allt jag berättar för andra om det här vi pratar om. Allt jag skriver här. Du förstår hur frestande det skulle vara för mig att bara ignorera det här och låtsas som det aldrig har hänt – att låtsas att allt du säger till mig alltid stämmer och är ofelbart? För det borde väl vara ofelbart om du nu är gud, eller?”
”Du måste vara totalt ärlig i det här. Helt öppen och ärlig. Det är din väg.”
”Det är inte lite du begär av mig. Det kostar på att vara helt öppen och ärlig om allt. Jäklar, vad mycket bekvämare det vore att bara hålla på med mitt vanliga Svensson-jobb och inte skriva det här, inte visa det för folk och inte låta folk få svar av dig genom mig. Så mycket enklare!”
”Men där är du inte längre.”
”Nä. Men jag måste verkligen processa det här med att du förmedlade något till mig som inte stämde. Hur ska jag kunna ha tillit till dig nu? Hur ska de som får svar från dig kunna ha tillit? Eller de som läsen den här bloggen – varför ska de tro på att något av det stämmer, när en sak du sa inte stämde?”
”Det är just det som är min poäng. Ni ska inte tro på orden. Ni ska bara ha tillit till den känslan inom er som kommer från mig. Som är jag i er. Som är era sanna jag. Sanningen och kärleken finns inom er! Sök mig alltid i första hand där. Tro bara på de ord som ger verklig resonans i ert hjärta och inre.”
”Men kunde du verkligen inte komma på nåt annat sätt att föra fram den poängen än att typ … ljuga för mig?”
”Jag var tvungen att skaka om dig ordentligt och få dig att förstå att inga ord som inte ger samklang i ditt inre är värda att lyssna på. Inte ens ord från mig. Jag vill att alla ska förstå det. Verkligen förstå det. Och jag ville verkligen visa dig känslan i det sambandet. Så att du kopplade ihop den känslan med att avgöra vad som är sant. Så att du kan känna igen visshet när du känner den.”
”Men jag tänkte inte ens på att det du sa inte gav samklang i mig. Jag blev ju glad över vad du sa och tyckte att det var fantastiskt. Även om jag kommer ihåg nu att jag kände visst tvivel, jag kände ju inte igen antalet planeter.”
”Jag gav dig en uppgift som inte var viktigt om den var falsk eller sann och jag visste att du skulle kolla upp det efteråt och inte förmedla det till någon. Jag skulle aldrig komma med osanningar när det gäller att kommunicera råd till en annan människa genom dig. Till dem säger jag vad de har bett om att få veta för att få hjälp framåt i sin utveckling. Inte mer än de behöver veta och inte sånt som de inte har nytta av att veta i det utvecklingsskede de är nu.”
”Du låter så allvarlig. Jättebestämd. Är du arg?”
”Nej, jag är aldrig arg. Men jag vill vara otroligt tydlig med detta. Sanningen finns i er själva, som visshet. Kärleken finns i er själva. Lita på dem! Lyssna på dem! Låt dem växa och sprida sig inifrån er själva.”
”Ska vi inte lyssna på andra lärare alls då? Inte ta inspiration från andra och läsa böcker om andlighet eller lära oss om healing och sånt?”
”Självklart, självklart, självklart ska ni det! Läs allt ni kan, ta till er allt ni kan. Gå kurser, meditera, prata med andra. Diskutera de här sakerna tills ni blir blå i ansiktet. Men ta inte till er något av det som ni inte känner en visshet om i ert inre. Lägg aldrig er sanning och er kraft utanför er själva. Allt ni söker och behöver finns inom er.”
”Inte ens om man hör en röst i sitt huvud som man tror kommer från gud, alltså?”
”Nej, mitt älskade barn. Inte ens rösten i huvudet är mer sann än det som du känner i ditt inre. För den känslan är mitt sanna språk.”

Säger gud saker som inte är sanna?

Samtal med gud 2019-04-30

När jag ställde en fråga för en väns räkning, om astrologi och planeter, gav mig gud ett vackert svar om hur planeterna hänger ihop med chakrana. Att det finns sju himlakroppar inklusive solen och att sju är ett heligt tal i universum. Jorden skulle då motsvara hjärtchakrat inifrån räknat, om solen är kronchakrat. Jag tyckte det lät helt otroligt och har aldrig tänkt på att det kunde hänga ihop så. Svaret var fantastiskt och jag kunde knappt vänta tills jag fick visa det för mina vänner som jag brukar dela mina samtal med gud med. Jag längtade till att få höra deras reaktioner. Men jag kände också lite tvivel om att det med planeterna stämde och när jag sen googlade för att kolla upp planeterna såg jag att det inte gjorde det! Det finns ju nio planeter plus solen – inte sju. Jag fick en klump i magen och läste på lite mer om planeterna. Men helt klart stämmer det ju inte. Jag fick ont i magen och måste gå på toa.

Vad innebär det här nu för mig och för våra samtal? Måste jag överge alltihopa nu? Är allt falskt? Är det bara självbedrägeri och min egen fantasi som skapat allt det här? Vill jag inte överge samtalen och min tro på att detta är sant, för att jag lagt ner så mycket känslomässigt i detta nu?
Eller kan det vara ett test från gud? Men vad skulle det vara för test i så fall? Vad skulle ett sånt test gå ut på – att säga något som inte stämmer? Vad skulle det leda till? Tankarna mal och mal.
Samtidigt så har jag ändå en djup känsla av att allt med gud visst är sant. Att gud verkligen är närvarande i mitt liv. Att vår kontakt är sann. Och jag känner igen den här djupa känslan. Jag har upplevt den åtminstone en gång förut. En gång för sex år sedan kommer jag ihåg väldigt starkt och tydligt. När vi väntade vår andra dotter började blöda ganska mycket och vi trodde att jag hade fått missfall. Jag hade fått missfall förut och det blödde på samma sätt som då. Min man var ledsen och ville trösta mig genom att säga att vi skulle försöka igen. Men jag kände, trots alla tecken på motsatsen, en sån visshet om att det inte var ett missfall och jag kunde inte ens känna mig ledsen över det, för jag visste att det inte var så. Och jag har precis samma känsla nu. Visshet.

Efter att jag varit på toa tar jag kontakt med gud igen. Jag frågar vad som är meningen. Varför skulle gud säga något till mig som inte är sant?
”Det var viktigt att du fick uppleva och känna igen känslan. Känslan av visshet. För att på riktigt förstå vad det är du verkligen kan lita på. Det kunde jag inte förmedla med ord. Och ord är en osäker sak att lita på. Ord är otydliga och andra intryck kan smitta av sig in i orden. Ni kan blanda in era egna ord och tankar och vi kan låta orden bli färgade.”
”Men var det nödvändigt att låta mig förstå det just genom att det som jag uppfattar som ord från gud skulle vara falskt?? De ord jag ville kunna lita på mest av alla!”
”Känslan är det enda ni kan lita på. Den vissheten som du kände. Jag var tvungen att låta dig uppleva den. Uppleva den just i relation till de ord som du trott att du kan lita på mest.
Jag har också uppfattat att du intresserar dig mer och mer för andra system som finns, som med reikisändare, yogafilosofi och astrologi. Det är inget fel i sig, men jag vill påminna dig om att du aldrig ska tänka att något utanför dig är starkare, viktigare eller mer sant än det som finns inom dig.
Ett annat syfte var att få dig att släppa förväntningarna och ego-boostarna som delandet av guds svar kan ge. Det skulle gagna dig att släppa förväntningarna på svaren och inte heller bry dig om hur de tas emot.” ”Men är det verkligen fel? Det är ju underbart att prata om det här med sina vänner. Att glädjas över att gud finns och att man kan ha en kommunikation med dig och att vi kan dela detta med varandra. Är inte det fantastiskt och underbart?”
”Jo, det är det sannerligen. Det jag önskar att du ska slippa är förväntningar på att du ska ”leverera”, att du alltid ska ha ”senaste coola grejen från gud” att komma med. Det gör det inte mer sant, om du har något nytt att berätta som jag har sagt. Jag vill att varje människa ska hitta mig i sitt inre. För det är vad ni vill. Jag har ingen vilja för er som inte är det ni själva vill. Låt inga förväntningar stå i vägen för att se mig. Inte stå i vägen för dig, eller i vägen för någon annan.”

Om att förmedla till andra och att våga skapa sin egen väg

Samtal med gud 2019-02-05

”Hej. Jag ville tacka så mycket för den här fantastiska resan jag är på just nu. Många märker väl inte mycket på mig alls, kanske. Utåt sett verkar jag ju leva samma liv och jobba kvar på samma jobb. Men inne i mig har mycket förändrats och jag får verkligen mangla mina känslor och tankar om hela min tillvaro och hur min framtid kommer bli. Och du låter mig gå den här vägen tillsammans med så fantastiska människor, som jag lär mig massor av. Det är en inre resa som är väldigt utmanande och underbar.
Jag funderar väldigt mycket på hur jag ska gå vidare med den här gåvan jag fått – att kunna prata med dig såhär och få så tydliga svar. Jag känner som att jag har ett ansvar att inte hålla det här för mig själv. För att citera Astrid Lindgren: ”annars är man ingen människa utan bara en liten lort”. Om jag skulle lyssna på rädslans röst så skulle jag hålla allt det här för mig själv, bara. Så enkelt det skulle vara! Men jag märker ju hur mycket det har påverkat de få som jag hittills delat det här med. De som läst våra samtal. Och de som fått ställa frågor till dig genom mig.
Just den biten har varit den läskigaste för mig. Att ta ansvar för de svar en annan människa får och att vara säker på att jag inte blandar in mina egna tankar och värderingar i svaren. Ett jätteansvar och verkligen läskigt för mig. Jag känner mig väldigt ovan i den rollen. Och jag har så svårt att se mig själv som ett ”medium” och som en del av New Age-rörelsen. Blir jag automatiskt det? Ja, jag antar det.
Du får verkligen hjälpa mig att se hur jag ska gå vidare med det här!”
”Jag är med dig varje steg du tar. Våga bara lyssna på mig och ge inte vika för rädslan.”
”Tycker du att jag ska jobba med det här då? Som yrke, menar jag.”
”Har du problem med din försörjning?”
”Nej, inte egentligen, i dagsläget. Det beror väl på vad jag prioriterar och hur jag prioriterar min tid.”
”Ja, det är en bra insikt. Hur man använder den tid man har på ett effektivt sätt är också något att reflektera över. Men för ögonblicket tycker jag att du ska släppa tanken på försörjning i din relation till mig. Det är inte det viktiga. Samtalet och kontakten är det viktiga. Jag vill återigen uppmuntra dig att se till att ha kontakt med mig varje dag. Det är viktigare att det är regelbundet än att det är lång tid.”
”Ok. Jag hör vad du säger och försöker verkligen göra det till en vana. Nu har jag ju lagt in en påminnelse i telefonen att meditera tio minuter varje dag på jobbet.”
”Det är ett bra första steg.”
”Men det här med att förmedla svar från dig till andra. Är det en bra idé? Ska jag fortsätta med det?”
”Det tycker jag absolut att du kan göra.”
”Men ska inte folk bara lyssna inåt på sig själva och hitta svaret där? Jag kommer att tänka på att jag nyss hade två vänner som kände tveksamhet inför sina yrkesval och de bad mig fråga dig vad du hade för råd angående det. Det ena svaret var så positivt och härligt med uppmuntran att fortsätta på den inslagna vägen och i det andra svaret tyckte du kategoriskt att hon inte skulle välja det jobbet som hon skulle på intervju för. Jag skickade inte ens det andra svaret till henne förrän långt efter jobbintervjun, för jag ville just att hon skulle känna efter själv först, vad som kändes rätt i hennes hjärta. Sen när hon väl fick ditt svar så tyckte hon att det stämde exakt, på detaljnivå. 
Men hade det inte varit en mening i att hon tog det här jobbet som var ”fel”? Det kanske hade varit en jättebra lärdom i det? Varför ska jag förmedla såna här konkreta, direkta svar från dig för att folk inte ”ska gå vilse”? Jag trodde vi inte kunde gå vilse?”
”Alla vägar leder för eller senare till målet, tillbaka till mig. Men ni kan gå långa omvägar dit. Det är som vi pratade om tidigare när vi pratade om lidande – att missa målet. Om ni går på avvägar, ”går vilse”, så missar ni målet åtminstone för stunden. Det tar längre tid att komma dit ni längtar. Om någon då kommer till mig, eller till mig genom dig, med en uttalad önskan att inte komma på avvägar – för det är vad de ber om när de söker svar hos mig – då kan jag hjälpa dem med den önskan. Jag har ett större perspektiv och ser saker tydligare. Det är inte fel att jag – och du med min hjälp – uppfyller denna önskan hos dem.
MEN, jag säger det igen och igen. Ni kan ta råd från andra, mig inräknat, ni kan läsa i böcker och lyssna på föreläsare och program. Men det ni hör måste ni verkligen värdera och tänka över i ert hjärta och själva avgöra vilka delar av det ni får till er som ni vill följa. Det är alltid ert ansvar och ert val. Däri ligger den fria viljan. Den fria viljan innebär inte att inte ta till sig information för att inte ”bli påverkade”. Något sådant existerar inte. Alla blir alltid påverkade. Till och med jag! Jag blir påverkad av er. Men vilken väg ni sedan väljer – det är den fria viljan.”
”Så fint uttryckt. Jag tolkar det som att du ger mig carte blanche att förmedla vad du säger till dem som ber om det då?”
”Du väljer också din väg. Är du villig att ta konsekvenserna av att vara den som förmedlar det jag säger?”
”Ja, det var väl pudelns kärna. Jag har mänga rädslor. 
Vid vårt senaste samtal om det här så uppmanade du mig väldigt tydligt att gå, ja till och med skapa, min egen väg framåt. Det känns verkligen läskigt och svårt. Men jag ska försöka!”

”Vid så många av våra samtal, när jag känt sån tacksamhet och glädje över det du sagt och fått mig att känna, då har jag automatiskt liksom tagit handen mot mitt hjärta och symboliskt lyft ut något som sett ut som en ädelsten från hjärtat. Som att jag fått den vackraste gåvan och vill visa upp den och ge den vidare.”
”Ja, det är vad det betyder. Symboler är och har alltid varit ett starkt redskap för kommunikation. Starkare och tydligare än ord. Lättare att ha en gemensam känsla kring än ord. Symboler är ett språk som ligger mellan ord och känslor, kan man säga, och är ofta väldigt universella.
Ta symboliken, som du sett och uppfattat den, vidare och gör vad ditt hjärta säger.”
När gud säger det här sista till mig känner jag att jag blir varm i hela kroppen.

”Jag har ju haft andra tankar också. Apropå alternativa karriärer och så. Jag antar att jag är tillbaka på det här med försörjning… Men när vi har pratat så har jag ibland känt en sån starkt kraft och värme från mina händer. Och då har jag börjat undersöka det här med healing, om det skulle vara något för mig. Det vore också skönt att ha en mall att följa, att lära sig något enligt en tydlig kurs, att få papper på att man kan något, antar jag.”
”Du kan absolut ägna dig åt healing om du vill. Men din prioritet bör vara samtalet och kontakten med mig. Det är också det viktigaste du kan göra för andra människor.”
”Ok. Men jag tycker det vore skönt att vara lite i kroppen också, att ägna sig åt energierna i kroppen.”
”Du har ju haft många idéer på sista tiden om att ägna dig åt kroppen. Healing, morgongymnastik, qi gong. Börja med att välja en av dem.”
”Gör en sak med fullt fokus istället för många med dåligt fokus. Är det så du menar?”
”Det är så jag brukar mena.”
”Tack. Då väljer jag att fokusera på vårt samtal – med och utan andra människor inblandade. Och så ska jag prova qi gong.”

”Jag är så glad att vi haft ett såhär långt och fokuserat samtal igen. Tack. Jag älskar dig.”
”Du är min finaste ängel i himlen. För det är där vi är nu.”

Om hur vi kan prata med gud

Samtal med gud 2018-09-27

Idag är det mitt första samtal då gud bokat in en specifik tid med mig för att prata med henne. Jag känner mig riktigt förväntansfull och håller koll på tiden vi ska prata. Förbereder mig och tar fram min meditationskudde och papper och penna, ifall jag ska skriva. Jag inser hur bra det var att vi bokade en specifik tid. Nu prioriterar jag verkligen det här och tar det inte när jag får tid över, efter att jag har fixat med allt som ”måste” fixas.

”Hej, nu är jag här.”
”Ja. Och jag också.”
”Vad bra att vi bokade en tid! Nu har jag ställt in mig på det här sen vi pratade sist.”
”Vill du fråga något?”
”Ja, det var en sak jag tänkt på. Men ville du säga något specifikt nu, när vi bestämde en tid?”
”Vi tar din fråga först.”
”Jo, i vårt senaste samtal sa du ju att alla människor hör din röst på sitt eget sätt. Och jag har tänkt på det där. Jag upplever att många inte känner att de hör din röst alls, fast de vill. Hur är det? Har du några råd att ge hur vi ska lyssna på dig och höra dig tydligare?”
”Du tycker ju att du hör mig tydligt, med ord i ditt huvud.”
”Ja, absolut. För det mesta.”
”Men det finns tydligare kommunikation än så. Känslor är tydligare än ord, till exempel.”
”Ja, jag känner ju ofta känslor samtidigt som jag får ord av dig.”
”Och det är då du vet vilket som är sant och vilket som är min röst. Det är gamla sanningar som gäller fortfarande. Det ni kallar ”samvete” och ”magkänsla” är er själ som talar till er – och jag igenom den. Det är känslor som ni kan lita på.”
”Men alla känslor är väl inte du? Det finns väl andra känslor också?”
”Ja, visst finns det andra känslor. Ni kan ha känslor som ni upplever som lustfyllda, som inte kommer från mig eller er inre röst. De har ofta sitt ursprung i ett begär, något ni längtar efter eller är beroende av. Det kan finnas känslor som ni upplever som att ni ”reagerar med ryggmärgen” med rädsla eller avsky mot något. Dem skulle man kunna förväxla med magkänslan, men de beror ofta på tidiga trauman eller obehagliga upplevelser – från barndomen eller tidigare i livet. Ofta gör de att man undviker saker eller snabbt dömer dem som dåliga eller inte önskvärda. Det är inte heller en känsla från mig.”
”Och hur kan man skilja på vad som är vad?”
”Det kräver att ni lyssnar inåt, lyssnar ärligt och öppet. Det kan vara svårt att höra eller känna skillnad ibland. Men ju mer ni fokuserar, tar er tid och vänjer er att lyssna inåt, desto lättare kommer ni få att skilja min/er sanna röst från annat. Jag talar aldrig med ”tordönsstämma”, som vissa hävdat. Jag vill inte tränga mig på er, utan talar bara tydligt till den som vill lyssna. Eller rättare sagt, jag talar hela tiden, men ni hör mig bara om ni vill lyssna på mig. Därför krävs det vilja och fokus för att höra mig. Det märker du ju själv också. Nu när du verkligen fokuserade på mig idag och till och med stängde av din mobiltelefon helt och hållet – visst hörde du mig bra då?”
”Ja, det känns verkligen tydligt idag.”
”Därför är det viktigt att ni tar er tid och att ni är i stillhet. Det finns mycket som distraherar i era dagliga liv och många upplever det som svårt att hitta tillfällen att vara ostörda. Det är därför många kan uppleva att de kan känna mig bättre när de är i naturen. Där finns en annan stillhet och det är lättare att fokusera bara på en sak. Det har jag ju sagt till dig många gånger innan vi börjar prata, att du ska stilla ditt sinne. Det är avgörande för att höra mig tydligt – att du inte har tusen andra tankar i huvudet. Fokusera.”
”Har du några konkreta tips då, hur folk ska göra för att höra dig, eller få svar på frågor?”
”Försök att få till att ni hittar en stund då ni kan vara för er själva. Skogen eller naturen är ett bra ställe. Många arbetsplatser har vilorum som man kan vara ostörd i, om man har svårt att kunna vara ifred hemma.”
”Ok. Och när man är ostörd, hur får man kontakt med dig?”
”Antingen lyssnar du bara inåt och ser om du hör eller känner något efter ett tag. Många tycker det är lättare att ha något specifikt att fråga om för att höra mig. Du, till exempel.”
”Ja, det är sant. Det är lättast för mig när jag har frågor.”
”Om du har något du vill fråga om, eller ett problem du vill ha lösningen på kan ett praktiskt sätt vara att du försöker komma på ett par, tre alternativ eller svar på frågan. Du uttalar dem eller tänker på dem, ett i taget, och känner efter inom dig när du säger dem. Det som känns mest rätt är mest rätt.”
”Bra, det var ju väldigt konkret. Har du något mer handfast sätt?”
”Du kan skriva ner svar, eller påståenden, på lappar. Se till att du är i stillhet och håll handen på en lapp i taget. Den lappen där du känner starkast positiv energi eller vibration är den som är mest sann för dig.”
”Wow, funkar verkligen det?”
”Du kan prova själv och se vad du tycker.”
”Spännande, tack.”
”Har du ännu fler råd, om man tycker att man har svårt att höra dig?”
”Som jag sa, så kommunicerar jag inte bara genom ord i huvudet. Men inte bara med känslor heller. Faktum är att jag kommunicerar med er precis hela tiden. Lyssna på nästa sång du hör, nästa artikel eller bok du råkar läsa, nästa samtal du har med en vän. Var uppmärksam och närvarande! Är det något speciellt du fastnar för eller något som tilltalar dig? Lita på att det är din själ och i förlängningen jag, som talar till dig.”
”Tack, vad fint. Nu måste jag ta en paus och skriva ner det här. Jag vill inte glömma bort det.”
”Jag hjälper dig att komma ihåg.”

Efter att jag skrivit ner vår första dialog sätter jag mig på meditationskudde igen.
”Så, ville du säga någonting nu?”
”Jag vill bara ge dig min kärlek.”
Jag får en så underbar känsla av kärlek och känner mig helt fridfull och uppfylld.
”Känner du nu? Känslan.”
”Ja. Underbart! Åh, jag älskar det här. Du får mig att känna mig så fantastisk! Som att jag kan klara av vad som helst, som att allt är bra precis som det är just nu. Jag tänkte på att det var massa saker jag skulle göra idag för att jobba vidare med att sprida våra samtal till andra, men jag vill bara vara kvar här med dig, tror jag.”
”Din och min relation är det viktigaste. Det är underbart och viktigt det ni gör alla tillsammans nu och det ni kommunicerar med varandra. Men vår relation är det viktigaste. Det säger jag också till alla som läser det här: din och min relation är det viktigaste. Andra saker och andra människor är självklart viktiga också, men allt det blir automatiskt bra om vi har en bra relation. Det är det som det syftar på i bibeln, där det står ”Sök först guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. ””
”Ja, det har du sagt till mig förut, just om det bibelcitatet. Eller så har jag tänkt det själv. Jag har ju till och med sjungit det själv i kyrkokören. Jag blir lite förvirrad. Du har ju alltid samma referenser som jag! Du drar liksom aldrig fram något citat ur bhagadvad gita när du pratar med mig.”
”Det du förmedlar av mig är filtrerat genom dig. Du är inte ett vitt papper eller en anonym telefonledning som jag talar igenom.”
”Nähä. Men visst finns det andra, som kanaliserat dig på ett annat sätt, där din röst låter helt annorlunda än deras?”
”Ja, det finns de som valt att förmedla mig på ett sånt sätt. Men du har valt att ha en stor del av dig med i mina budskap. Att tolka mig genom dig.”
”Vet du, det får mig faktiskt att älska mig själv lite mer.”
”Precis.”

”Och nu vill jag avsluta med att säga igen till alla här: fokusera på att lyssna på mig i ditt inre.”

Att välja sin verklighet

Samtal med gud 2018-05-13

Jag skulle delta i ett cykellopp i Berlin. Hade fått startplatsen i julklapp av min man och han hade ordnat med barnvakt så vi kunde ha en långhelg där tillsammans. Jag blev väldigt glad över den presenten och såg verkligen fram emot loppet.

Sen blev 4-åringen förkyld veckan innan vi skulle åka och jag började känna lite kli i halsen förra helgen. I samma veva tyckte jag att det gick så bra med det här att äta mindre socker (som ju gud varnat mig för) så jag tänkte att jag kanske kunde unna mig bara lite grann lördagsgodis i alla fall? Så jag tryckte i mig rätt mycket godis samtidigt som jag märkte att jag hade kli i halsen. Hann tänka tanken att jag kanske eldade på en förkylning…

Sen blev jag mycket riktigt förkyld och när det började luta åt att jag inte skulle kunna cykla i Berlin så tänkte jag tillbaka på det här med godiset jag ätit och gissade att poängen med förkylningen var att det skulle funka som en påminnelse att jag inte skulle falla tillbaka i att äta massa socker. Jag bad till gud att jag skulle bli frisk i tid till loppet och försökte ”tänka” mig frisk. Men det hjälpte inte, utan jag blev bara sämre. Vi åkte i alla fall till Berlin och jag hoppades att jag skulle bli bättre innan loppet. Två kvällar innan kände jag mig riktigt pigg och vi gick och hämtade ut startnummer, men senare på kvällen blev jag jättetrött och fick rejäl feber. Så jag fick till slut ge upp tanken på att vara med i loppet. Dagen efter gick vi en liten promenad i stan och sen åkte jag hem till lägenheten vi hyrt på Airbnb, vilade och läste i en bok av Neale Donald Walsch – ”Home with God”. Lägenheten hade en fin liten trädgård, som jag satt i och läste. Jag messade Sonja en bild av trädgården, boken och bordet jag satt vid och berättade att det inte blev något cykellopp, men att jag hade det ganska bra ändå.

Men jag var rätt besviken, eller förvånad, eftersom jag tyckte att jag hade fattat budskapet om sockret och på något sätt förväntat mig att jag skulle bli frisk igen när jag ”fattat budskapet” med att bli sjuk.
Så jag pratade med gud om vad som egentligen var poängen med att jag inte skulle få cykla i Berlin. Vad var guds mening med det här?

Gud sa att hon inte gjort någonting alls. Det var jag själv som sett till att det blivit precis såhär.
”Är det jag själv? Mitt övermedvetna jag i så fall. Så då får du hjälpa mig att förstå. Men jag har ju fattat det här med sockret nu. Är det för att jag säkert inte ska glömma det, som jag inte låter mig cykla loppet då?”
”Titta djupare än så. Finns det något mer där än det med sockret?”
”Tja, jag kan ju se att min man antagligen fått det mindre stressigt i Berlin i och med att jag inte ska vara med i loppet. Och han fick tid för sig själv nu, när jag åkte tillbaka till lägenheten och vilade, medan han kunde gå omkring för sig själv, som han ville.”
”Ja, ni har tillsammans frigjort tid för er. Och vad gjorde du medan han gick omkring?”
”Jag läste ju i din bok – Home with God.”
”Och vad läste du om i den? Var det något speciellt du fastnade för?”
”Jo, det var ju det där om att det inte finns någon objektiv verklighet. Vi skapar vår egen verklighet genom hur vi upplever verkligheten. Och det är vi själva som väljer vilken verklighet vi upplever.”
Då drabbas jag av insikten att det ju precis är det här handlar om allra mest. Att den här resan inte alls gått som jag tänkt mig, men att jag har ett perfekt tillfälle att välja hur min verklighet är nu. Bara jag tror på att jag själv har det valet. Det var det som var den viktigaste grejen! Sockret var inte alls det viktiga i den här historien.
Så ser jag framför mig hur jag sitter och läser boken i trädgården, kommer att tänka på Sonja och skickar en bild på när jag sitter och läser. Och då inser jag att sidan (jag läste ganska många…) i boken som syns i bilden jag skickade är den som handlar precis om det här! Avsnittet om att objektiv verklighet inte existerar, utan bara den verkligheten vi skapar själva.
Jag var tvungen att leta upp bilden jag skickade i telefonen och zooma in på texten. Och mycket riktigt – precis den texten var det. Mind blown!

När vi kommit hem från Berlin reflekterade jag lite mer över det hela och kom fram till att en annan bra lärdom var att alltid ta ut glädjen i förskott!
Fast det aldrig blev något lopp så hade jag haft sån glädje av den här julklappen i fem månader! Ända sen min man förklarade att han köpt en startplats åt mig och fixat barnvakt av snälla svärföräldrar. Varje gång jag tänkte på det hade jag föreställt mig hur det skulle att bli att cykla den sista biten – från segergudinnan, genom Tiergarten och upp till målgången vid Brandenburger Tor. Och då hade jag blivit så otroligt glad.
Slutsatsen alltså: ta alltid ut all glädje i förskott! Det finns inget att förlora.

Möte med ett medium och fri vilja

Samtal med gud 2018-02-15  

Igår var jag hos ett medium som ger vägledning med hjälp av änglar och änglakort. Vi pratade mycket om vår familj, hur vi är i våra olika roller och allt vi gått igenom tillsammans med vår 13-åring. 

Jag frågade henne också om vi kommer få fler barn, eftersom det varit mycket i mina tankar. Hon såg att det fanns någonting som jag behövde föda fram, men inte nödvändigtvis att det skulle vara ett barn, utan kanske något som var resultatet av min egen personliga utveckling. Hon var väldigt inne på att jag verkligen skulle tänka över mina motiv för att skaffa ett barn till och trodde att jag skulle fokusera på min egen utveckling nu. Hon upprepade flera gånger att jag verkligen skulle tänka över mina motiv för att skaffa barn. Jag upplevde lite att det kanske var hennes egna tankar och känslor som spelade in här. Hon sa att hon hade gått igenom två tonårsperioder med sina döttrar och var så glad att det var över och hon sa att hon inte skulle skaffat hund, för att hon kände sig så uppbunden av det.  

Hon använde änglakort och det kortet som visade huvudtemat för året (som hon la först och högst upp) var the Empress – ängeln Gabriel, som tydligen står för moderskap. Efteråt googlade jag på det och det beskrevs såhär: ”Whether you are trying to give birth to a child, nurture life into plants or pets, or help a new project or business to grow, your creative endeavors will be successful.”  

Mina tankar och känslor efter detta var lite blandade. Men det som jag känt starkast efteråt är att jag ska ta ansvar för mina egna val och att ingenting är ödesbestämt eller något som någon annan väljer åt mig. Det är jag som väljer. Och jag ska inte gå utanför mig själv för att avgöra vad som är viktigt och sant för mig.

När jag talade med gud idag så bekräftade hon mig i att det är jag som har all makten här. Min fria vilja är total. Jag frågade gud/mediterade över vad jag ska fokusera på och ägna mig åt den närmaste tiden. Gud tyckte jag skulle studera, studera noggrant. Och lyssna, lyssna, lyssna. Läsa i böcker, vara uppmärksam på mina tankar, sen känna igen det jag lärt mig överallt omkring mig. Vara uppmärksam på alla sätt som gud talar till mig. Se gud i allt, för gud är i allt. Och praktisera det jag lärt mig, för det är det enda sättet att verkligen uppleva det och att vara i tron fullt ut. Manifestera det. Gud är ursprunget – tanken. Men handling är gud upplevd och manifesterad.

Om att kanalisera del 1

Samtal med gud 2017-05-28

Jag har bestämt med Sonja att vi ska testa att jag kanaliserar ett samtal mellan henne och gud. Och vi har bokat en tid om två veckor. 
Jag känner mig rätt nervös inför det och diskuterade det med gud ikväll.

”Var inte orolig. Det kommer gå bra för att ni båda vill det och ni är båda väldigt öppna. Bara ni är avslappnade kommer det att gå bra. 
Det är bra att du börjar med Sonja eftersom hon är så öppen. Du behöver inte vara rädd att känna dig dömd av henne.”

När jag pratar med gud nu känner jag att det blir som en pelare av energi upp från mitt huvud. Jag kommer att tänka på den auramålningen som en kompis kompis gjorde av min aura för en väldig massa år sen. Hon var förvånad, för det var en ovanlig aura som inte strålade mycket rakt utåt, men hade som en ljuspelare rakt uppåt. 
Gud säger ”det var det hon såg”.

”Så vad är det du är nervös över med kanaliseringen?”
”Jag är rädd för att inte höra tydliga svar och att jag ska bli störd av att jag pratar och hör min egen röst. Eller att jag inte ska få kontakt så snabbt och lätt som jag brukar. Jag vet inte heller hur jag ska göra – ska jag hålla i Sonja för att bättre känna in henne, eller ska vi bara sitta mitt emot varandra?” ”Jag tänker inte säga åt dig hur du ska göra, det får ni komma på själva vad som blir bäst. Men jag skulle aldrig skulle ”ta över dig” – så fort det inte känns bra eller du blir osäker kan du avbryta. Den fria viljan går före allt.”
”Tycker du att jag ska skriva ner våra samtal som jag gör nu?”
”Gör gärna det, eftersom den här processen är så väldigt viktig för dig. Och inte bara för dig.”

Om att lyssna på gud och den fria viljan

Samtal med gud 2017-04-30

Jag har lite svårare att få kontakt idag. jag tvivlar på vad som är mina egna tankar och vad som är det gud säger. 
Efter ett tag får jag tydlig, fokuserad kommunikation igen.

”Jag tycker att det alltid i våra samtal är jag som frågar dig om saker och sen får svar. Om jag inte frågade någonting, vad är det du skulle vilja säga till mig?”
”Det finns inte någonting jag vill säga som du inte frågar om. Jag pratar med er hela tiden och ”puffar” er åt det håll ert högre jag önskar. Jag öppnar dörrar och visar vägar och möjligheter som ni kan välja. Om ni lyssnar noga så pratar jag med er hela tiden. Men det kräver fokus och uppriktig önskan. Jag har ju gett er den fria viljan, därför vill jag inte tränga mig på er. Ni måste vilja prata med mig. 
Jag är inte någon som pratar i megafon. Det finns tillräckligt med folk som pratar i megafon och det finns tillräckligt med folk som skriker ut vad gud vill. Om jag också skrek i megafon, vad skulle det göra mig till?”