Samtal med gud 2019-02-05
”Hej. Jag ville tacka så mycket för den här fantastiska resan jag är på just nu. Många märker väl inte mycket på mig alls, kanske. Utåt sett verkar jag ju leva samma liv och jobba kvar på samma jobb. Men inne i mig har mycket förändrats och jag får verkligen mangla mina känslor och tankar om hela min tillvaro och hur min framtid kommer bli. Och du låter mig gå den här vägen tillsammans med så fantastiska människor, som jag lär mig massor av. Det är en inre resa som är väldigt utmanande och underbar.
Jag funderar väldigt mycket på hur jag ska gå vidare med den här gåvan jag fått – att kunna prata med dig såhär och få så tydliga svar. Jag känner som att jag har ett ansvar att inte hålla det här för mig själv. För att citera Astrid Lindgren: ”annars är man ingen människa utan bara en liten lort”. Om jag skulle lyssna på rädslans röst så skulle jag hålla allt det här för mig själv, bara. Så enkelt det skulle vara! Men jag märker ju hur mycket det har påverkat de få som jag hittills delat det här med. De som läst våra samtal. Och de som fått ställa frågor till dig genom mig.
Just den biten har varit den läskigaste för mig. Att ta ansvar för de svar en annan människa får och att vara säker på att jag inte blandar in mina egna tankar och värderingar i svaren. Ett jätteansvar och verkligen läskigt för mig. Jag känner mig väldigt ovan i den rollen. Och jag har så svårt att se mig själv som ett ”medium” och som en del av New Age-rörelsen. Blir jag automatiskt det? Ja, jag antar det.
Du får verkligen hjälpa mig att se hur jag ska gå vidare med det här!”
”Jag är med dig varje steg du tar. Våga bara lyssna på mig och ge inte vika för rädslan.”
”Tycker du att jag ska jobba med det här då? Som yrke, menar jag.”
”Har du problem med din försörjning?”
”Nej, inte egentligen, i dagsläget. Det beror väl på vad jag prioriterar och hur jag prioriterar min tid.”
”Ja, det är en bra insikt. Hur man använder den tid man har på ett effektivt sätt är också något att reflektera över. Men för ögonblicket tycker jag att du ska släppa tanken på försörjning i din relation till mig. Det är inte det viktiga. Samtalet och kontakten är det viktiga. Jag vill återigen uppmuntra dig att se till att ha kontakt med mig varje dag. Det är viktigare att det är regelbundet än att det är lång tid.”
”Ok. Jag hör vad du säger och försöker verkligen göra det till en vana. Nu har jag ju lagt in en påminnelse i telefonen att meditera tio minuter varje dag på jobbet.”
”Det är ett bra första steg.”
”Men det här med att förmedla svar från dig till andra. Är det en bra idé? Ska jag fortsätta med det?”
”Det tycker jag absolut att du kan göra.”
”Men ska inte folk bara lyssna inåt på sig själva och hitta svaret där? Jag kommer att tänka på att jag nyss hade två vänner som kände tveksamhet inför sina yrkesval och de bad mig fråga dig vad du hade för råd angående det. Det ena svaret var så positivt och härligt med uppmuntran att fortsätta på den inslagna vägen och i det andra svaret tyckte du kategoriskt att hon inte skulle välja det jobbet som hon skulle på intervju för. Jag skickade inte ens det andra svaret till henne förrän långt efter jobbintervjun, för jag ville just att hon skulle känna efter själv först, vad som kändes rätt i hennes hjärta. Sen när hon väl fick ditt svar så tyckte hon att det stämde exakt, på detaljnivå.
Men hade det inte varit en mening i att hon tog det här jobbet som var ”fel”? Det kanske hade varit en jättebra lärdom i det? Varför ska jag förmedla såna här konkreta, direkta svar från dig för att folk inte ”ska gå vilse”? Jag trodde vi inte kunde gå vilse?”
”Alla vägar leder för eller senare till målet, tillbaka till mig. Men ni kan gå långa omvägar dit. Det är som vi pratade om tidigare när vi pratade om lidande – att missa målet. Om ni går på avvägar, ”går vilse”, så missar ni målet åtminstone för stunden. Det tar längre tid att komma dit ni längtar. Om någon då kommer till mig, eller till mig genom dig, med en uttalad önskan att inte komma på avvägar – för det är vad de ber om när de söker svar hos mig – då kan jag hjälpa dem med den önskan. Jag har ett större perspektiv och ser saker tydligare. Det är inte fel att jag – och du med min hjälp – uppfyller denna önskan hos dem.
MEN, jag säger det igen och igen. Ni kan ta råd från andra, mig inräknat, ni kan läsa i böcker och lyssna på föreläsare och program. Men det ni hör måste ni verkligen värdera och tänka över i ert hjärta och själva avgöra vilka delar av det ni får till er som ni vill följa. Det är alltid ert ansvar och ert val. Däri ligger den fria viljan. Den fria viljan innebär inte att inte ta till sig information för att inte ”bli påverkade”. Något sådant existerar inte. Alla blir alltid påverkade. Till och med jag! Jag blir påverkad av er. Men vilken väg ni sedan väljer – det är den fria viljan.”
”Så fint uttryckt. Jag tolkar det som att du ger mig carte blanche att förmedla vad du säger till dem som ber om det då?”
”Du väljer också din väg. Är du villig att ta konsekvenserna av att vara den som förmedlar det jag säger?”
”Ja, det var väl pudelns kärna. Jag har mänga rädslor.
Vid vårt senaste samtal om det här så uppmanade du mig väldigt tydligt att gå, ja till och med skapa, min egen väg framåt. Det känns verkligen läskigt och svårt. Men jag ska försöka!”
“Vid så många av våra samtal, när jag känt sån tacksamhet och glädje över det du sagt och fått mig att känna, då har jag automatiskt liksom tagit handen mot mitt hjärta och symboliskt lyft ut något som sett ut som en ädelsten från hjärtat. Som att jag fått den vackraste gåvan och vill visa upp den och ge den vidare.”
”Ja, det är vad det betyder. Symboler är och har alltid varit ett starkt redskap för kommunikation. Starkare och tydligare än ord. Lättare att ha en gemensam känsla kring än ord. Symboler är ett språk som ligger mellan ord och känslor, kan man säga, och är ofta väldigt universella.
Ta symboliken, som du sett och uppfattat den, vidare och gör vad ditt hjärta säger.”
När gud säger det här sista till mig känner jag att jag blir varm i hela kroppen.
”Jag har ju haft andra tankar också. Apropå alternativa karriärer och så. Jag antar att jag är tillbaka på det här med försörjning… Men när vi har pratat så har jag ibland känt en sån starkt kraft och värme från mina händer. Och då har jag börjat undersöka det här med healing, om det skulle vara något för mig. Det vore också skönt att ha en mall att följa, att lära sig något enligt en tydlig kurs, att få papper på att man kan något, antar jag.”
”Du kan absolut ägna dig åt healing om du vill. Men din prioritet bör vara samtalet och kontakten med mig. Det är också det viktigaste du kan göra för andra människor.”
”Ok. Men jag tycker det vore skönt att vara lite i kroppen också, att ägna sig åt energierna i kroppen.”
”Du har ju haft många idéer på sista tiden om att ägna dig åt kroppen. Healing, morgongymnastik, qi gong. Börja med att välja en av dem.”
”Gör en sak med fullt fokus istället för många med dåligt fokus. Är det så du menar?”
”Det är så jag brukar mena.”
”Tack. Då väljer jag att fokusera på vårt samtal – med och utan andra människor inblandade. Och så ska jag prova qi gong.”
”Jag är så glad att vi haft ett såhär långt och fokuserat samtal igen. Tack. Jag älskar dig.”
”Du är min finaste ängel i himlen. För det är där vi är nu.”