Om människan, miljön och jorden

Samtal med gud 2019-04-25

Idag är det min födelsedag och det jag hade önskat mig av mina vänner var frågor att ställa till gud. Här är de första tre frågorna från min vän som jag här kallar Sofia.

Fråga från Sofia:
”Håller människan på att göra slut på vår arts tid här på jorden?”
”Nej. Människan kommer inte att dö ut på jorden. Men frågan nu är hur många människor ni ska tillåta att dö och utstå lidande innan ni ändrar riktning för er civilisation. Vad det krävs, vilka offer ni tänker göra, för att komma till slutsatsen att ni alla är ett. Ni har kommit till den punkten på er resa nu att ni uttömt alla andra alternativ och uppfattningar. Det är den enda slutsatsen som finns kvar att dra. Men ni har så svårt att ta den till er och att anta ert ansvar för vad det skulle innebära. Ni tvingar er själv till den yttersta gränsen för att komma fram till och verkligen acceptera detta faktum. Alla andra utgångspunkter för existensen har ni utforskat och kört i botten nu – dogmatiska religioner, att det ena könet ska behärska det andra, kärnfamiljen, olika slags ideologier befriade från andlighet, den fria marknaden och kapitalismen, egoismen och ”varje man för sig själv”. Ni har prövat alla dessa vägar utan att komma fram till den grundläggande sanningen att ni alla är en. Men ni vill komma på, eller komma ihåg, att det är så. Därför tvingar ni er själva, på ett undermedvetet plan, att gå till avgrundens rand där allt ställs på sin spets, där det inte längre finns några alternativ, för att få er själva att förstå detta.
Men det är ett högt spel ni spelar nu, med många människors liv och hälsa. Det kommer att kosta på. Och ju snabbare ni anammar denna sanning, får varandra att anamma denna sanning, desto snabbare kommer det gå att vända utvecklingen ni ser för jordens miljö och klimat. Ni är sjuka och vilsna, ni älskar inte er själva och varandra och därigenom gör ni jorden sjuk. Ni lever i symbios med jorden. När ni inser att allt är heligt, då kommer ni börja behandla varandra och jorden som om allt är heligt. Det är den insikten ni måste komma till. Förbud kommer inte räcka till för att jorden ska helas. Ni måste kollektivt komma fram till denna sanning för att börja på nästa steg i er långa resa. Er resa till att förstå och uppleva vilka ni verkligen är – mina barn i kärlek.
Ni kan tycka att det ser mörkt, ja till och med omöjligt ut. Men när utvecklingen väl börjar vända, då kan det gå snabbt. Ert medvetande påverkar jorden väldigt mycket. Det är ingen liknelse när jag säger att ni lever i symbios med jorden. Det ÄR så. Så när ett större antal människor börjar anamma synsättet att vi alla är ett och att även jorden ingår i detta ett, då kommer fler och fler att börja se det så och det kommer påverka själva jordens miljö. Allt är energi. Och kärleksenergin som ni låter flöda genom er kommer att hela jorden snabbare än ni tror. Snabbare än ni kan säga ”Tesla” eller ”flygskam” kommer kärleksenergin hela jorden! Det innebär inte att ni kan fortsätta med rovdriften av jorden för att ni samtidigt sitter och mediterar och skickar positiv energi till moder jord. Nej, när ni inser att ni alla är ett, då kommer ni också ha en önskan att leva ansvarsfullt eftersom ni förstår att den skada ni gör på något annat levande, det gör ni mot er själva.
Jag har svarat på en liknande fråga från Hanna förut och jag säger samma sak till dig. Rädslan är er största fiende. Kärlek är vad som kan ”rädda” er. Så låt kärleken flöda, det är det bästa ni kan göra. Och då menar jag äkta kärlek, som följer på äkta insikt och inte bara en läpparnas bekännelse. Låt kärleken flöda. Till allt levande. I alla sammanhang.”

Från Sofia:
”Hur kan jag hjälpa människor i min närhet som (för)tärs av bitterhet, negativa tankar?”
”Du kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. En del människor, och framför allt i vissa perioder, blir väldigt bra vänner med sina negativa tankar. De identifierar sig med dem och ser dem som en del av sin personlighet. Om du kommer till dem med en uttalad vilja att hjälpa dem bli av med sina bittra tankar och negativa attityd är risken stor att de identifierar sig ännu starkare med sina negativa tankar och ser det som ett angrepp på sin person. De tror du tycker det är något fel på dem och att du vill ändra på dem.
Men de flesta människor är ändå inte avstängda. De ser och hör vad du gör och säger. Så det bästa du kan göra är att säga och visa din sanning i ditt liv. Att föregå med gott exempel och att leva som du lär. Säg din sanning med mildhet och referera den till ditt eget liv, inte till den andras. Visa hur du resonerar och bekräfta det genom att leva enligt det sättet. Du behöver inte försöka ändra den andres uppfattning eller överösa den med positiva tillrop och ”kärlek” med intentionen att den ska sluta vara negativ. Då är ditt mål ju verkligen att ändra på den andre. Om du på riktigt vill hjälpa andra, då tvingar du aldrig på dem hjälpen, utan ger den när den andre är villig att ta emot. Och du demonstrerar att hjälpen finns att få genom att visa på din väg och genom att visa att du alltid finns där att rådfråga, om andra vill gå med på din väg.”

Från Sofia:
”Hur kan jag få fler att se, förstå och ta konsekvenserna av sitt handlande mot jorden och naturen?”
”Den frågan blir i princip besvarad av de två första svaren. Ni måste inse att ni hör ihop. Det är både en andlig och rent fysisk sanning. Berätta din sanning, som du känner den. Om du vill berätta om mig, berätta om mig. Om du vill påpeka att delar av den fleecetröja som du tvättar idag kommer ätas i en fisk av ett barn i Polen om ett halvår, säg det. Om du vill fördjupa dig i kvantfysiken och berätta om den vetenskapliga teorin, gör det. Allt berättar samma sak – vi är alla ett och vi hör oskiljaktigt ihop!
Delta gärna i diskussionen, säg din sanning. Var inte anklagande, det leder sällan till bra resultat. Men var tydlig med din sanning och säg den med kärlek och förståelse och en önskan att konstruktivt komma vidare mot att bättre ta hand om varandra och om naturen.”

”Tack, vilka bra svar! Jag måste läsa dem om igen några gånger och ska verkligen försöka ta dem till mig. Och jag ska försöka leva som jag lär också. Men jag tycker det är ganska svårt ibland att leva som jag lär, eller som jag tror. Ibland är det rädsla som stoppar mig och jag tycker också det är svårt i en så komplex värld att avgöra hur mina handlingar påverkar i alla olika led. Jag antar att det är just för att vi hänger ihop. Allt påverkar allt.”
”Gå med mig i ditt hjärta. Lyssna på min röst som finns i ditt inre, så blir det lättare. Jag är alltid med dig.
”Ja, jag känner det så starkt nu när du säger det. Tack. Tack för att du alltid är med mig. Jag älskar dig.”

Varför är kontakt med gud det viktigaste?

Samtal med gud 2019-04-16

”Jag hade en fråga från Sonja. Egentligen undrar jag den ju också, men jag har liksom inte kommit på att ställa den. Hon har ju läst våra samtal och märkt att du ofta säger att det viktigaste av allt är att vi har kontakt med dig. Hon undrar varför det är så viktigt?”
”Vad tror du själv?”
”Åh nej, inte nu igen. Nej, nu vill jag att du svarar, faktiskt. Jag har kanske en teori, men jag vill att du svarar på den här frågan.”
”Det handlar om synsätt. Alla ni som vill ha kontakt med mig, alla ni som söker er till gud, som söker efter en mening och ett högre syfte. En mening med livet och en förståelse av livet – ni vill förstå, ni vill se. Ni vill bli ”frälsta”, för att använda en ålderdomlig, kristen term. Det är samma sak som vi talade om förut, när vi pratade om Jesus och hans roll på jorden. Ni som söker efter gud och en högre mening – för att ni ska kunna leva i och uppleva den meningen, så måste ni se den meningen. Se att det är sant. Och för att kunna göra det måste ni se med mina ögon. Känna med mitt hjärta. Jag kan visa er sanningen. Jag visar er allt om ni släpper in mig i era hjärtan och era liv.
Att ta en annan väg till den här förståelsen, det här synsättet, blir en väldig omväg. Alla vägar leder förr eller senare hem. Hem till gud. Så ni kommer alla till slut att se med mina ögon. Men vill ni komma dit utan att gå omvägar så är det mest direkta sättet att komma till mig, tala med mig, släppa in mig i era hjärtan. Därför är det kontakten med mig som är det allra viktigaste. Inte viktigast för mig, eftersom jag vet att ni kommer att komma hit. Men viktigast för er, utifrån det ni säger er vilja uppnå: upplysning, frid och gudsseende.
För att ta ett exempel: Ni kan göra gott mot andra människor och andra människor kan göra gott emot er. Genom det kan ni uppleva kärlek och ni kan uppleva gudomlighet, ni kan uppleva gud genom andra människor och få en förståelse för vad kärlek är genom andra och genom era handlingar gentemot andra. Men om ni redan ser världen och andra människor genom mina ögon, då kommer ni aldrig vilja göra annat än gott mot andra människor. Det kommer vara det helt naturliga för er, för ni vet redan sanningen om vad kärleken är, hur universum fungerar och vem den andra människan är – hon är en del av gud på samma sätt som du är en del av gud. Vi är alla ett.
Att praktisera godhet och kärlek med andra människor kan alltså vara ett underbart och vackert sätt att uppleva kärlek och få en glimt av det gudomliga. Men det är en omväg till sanningen som ni söker.
Ser du att det inte är något dömande från min sida när jag säger det, utan en beskrivning av hur det fungerar? Jag har inga förväntningar eller krav på er. Alla vägar ni väljer är lika underbara i mina ögon. Men om ni säger att ni vill uppnå upplysning och känna sanningen, då är det effektivaste sättet, det ”viktigaste” att vara i regelbunden kontakt med mig. Med gud som talar till dig i ditt inre.”
”Vad fint. Det känns klart att det är så. I alla fall för mig. Och jag känner dig i mitt inre. Jag vet hur känslan av din kärlek känns och jag litar på den. Jag känner mig så trygg hos dig och med det du visar mig. Jag hävdar inte att jag alltid uppför mig som en exemplarisk människa och ser precis hur jag påverkar andra människor eller ens förstår eller har empati med alla människor i alla lägen. Men det känns som jag förstår vad du menar med att se saker med dina ögon. Du låter mig ju göra det mer och mer. Och det gör mig mer kärleksfull emot andra människor. Det gör mig mer medveten om att jag ska uttrycka den kärleken och jag ser dem med mer kärleksfulla ögon – ja, mer ”med dina ögon”. Det ÄR viktigt, jag håller med dig. Det har förändrat väldigt mycket för mig i min tillvaro.”
”Så, nu fick du svara på frågan också.”
”Va? Ja just det, du ville ju att jag skulle svara på frågan först. Du får visst alltid som du vill till slut!”
”Nej, jag får som du vill. Och det är vad jag vill.”

”Det känns som vi upprepar oss ganska ofta i våra samtal. Jag upprepar mig i mina frågor. Känner mig riktigt tjatig ibland, med mina tvivel och mina frågor om min dotter. Men du upprepar dig minst lika mycket!”
”Ja, jag upprepar mig. Och jag kommer upprepa mig så längre som ni ber mig om det. Jag säger samma sak tusen och tusen gånger. Och jag säger det på tusen och tusen sätt. Så att varje människa ska få höra det tusen gånger på sitt eget sätt. Ni vill höra det tills ni smälter samman med det ni får höra, tills ni blir ett med det. Ja, jag kommer fortsätta att upprepa mig så länge ni ber mig om det. Och ni gör det. Ni ber mig. Ni ber mig om att bli påminda. Påminda vem gud är. Påminda om vilka ni är. Påminda om vad sanningen är. En del vill höra det i sånger. Då påminner jag er i tusen sånger. En del vill läsa det i böcker. Då påminner jag er i tusen böcker. En del vill ha vetenskapliga förklaringar för det. Då påminner jag er genom matematiska formler och naturlagar, genom oändliga galaxer som speglas i mikrokosmos. En del vill se det i fåglar och blommors oändliga skönhet och variation. Då påminner jag er genom tusen fåglar och tusen blommor.
Du vill att jag påminner dig genom ord som ger genklang i ditt hjärta när du hör dem och läser dem. Då kommer jag påminna dig tusen gånger. Upprepning är kunskapens moder.”
”Ja, det vill jag gärna. Tack för att du påminner mig. Jag älskar dig.”

”Hej igen.”
”Hej.”
”Eller – igen. Det känns som om du har varit med mig hela tiden sen igår natt när vi pratade.”
”Jag är alltid med dig.”
”Ja just det, det har du ju sagt. Såklart. Men jag har känt din närvaro tydligare. Jag antar att det är jag som varit mer i kontakt med dig då.
Jo, jag skickade över ditt svar till Sonja på varför det är det viktigaste att ha kontakt med dig. Jag tror hon hakade upp sig lite på det där med att det är ”en omväg” att vara kärleksfull emot andra människor. Men jag känner att jag tror att jag förstår hur du menade.”
”Berätta hur du tror att jag menade.”
”Jo – att vara kärleksfull mot andra människor är såklart aldrig fel på något sätt och självklart något vi ska ”ägna tid” åt. När vi hjälper andra och när vi får kärlek av andra upplever vi kärlek och känner oss väl till mods. Själva handlingen i sig skulle jag säga är egentligen densamma – oavsett om den beror på att man tror på att det är bra att behandla sina medmänniskor väl, om man gör det för att man står i kontakt med dig, eller för att man ”bara är en god person”. Skillnaden som jag uppfattat det, är att om man står i kontakt med dig regelbundet, då börjar man se tillvaron och sina medmänniskor med dina ögon, som du ju själv sa. Och kärleksfullare ögon finns inte!
Om man har regelbunden kontakt med dig, då får man själv ta emot mycket kärlek och man lär sig att se världen som du gör. Då kommer de här handlingarna automatiskt, av den insikten. Och kärleksupplevelsen blir inte mindre, eller mindre personlig, på grund av det. Tvärt om. Det är fortfarande samma personer inblandade, samma människor som utför dessa goda handlingar för varandra. Men genom ditt synsätt kan man komma dit så mycket snabbare än om man ”bara” är vänlig eller kärleksfull mot andra för att man är snäll. Och om man gör det ”utan guds kärlek” då finns alltid risken att man förväntar sig saker tillbaka. Att man förväntar sig kärlek tillbaka, förväntar sig tacksamhet eller gentjänster. Förväntar sig att den andra ska göra lika mycket för dig som du har gjort för den. Jag säger inte att det alltid är så i relationer utan ”din syn”, men om man har den synen så är det garanterat att man vet att det jag gör mot andra gör jag mot mig själv och då saknar det mening att kräva någonting tillbaka. Man vet att man själv har ”tjänat på det”, eftersom den andre har tjänat på det.
Sonja skrev på skämt till mig att hon önskade mig all kärlek, ”fast det var en omväg, då”. Att visa andra människor kärlek är såklart aldrig en omväg, men din poäng var att den viktigaste kärleksrelationen man kan ha är den med dig. Då har man guds kärlek. Och vad kan gynna alla människor omkring en mer, än att man kan ge vidare guds kärlek till dem? Det är liksom insikten att vi alla är ett och att kärleken är oändlig och odelbar. Vi ska låta kärleken flöda! Är man med dig får man den insikten och kärleken förmerar sig automatiskt.
Oj, det blev en lång beskrivning av hur jag tolkade dig. Har du nåt att tillägga? Tycker du att det stämmer som jag sa?”
”Vad tror du att jag tycker? Du känner i ditt hjärta när du skriver ner det här. Jag känner i ditt hjärta. Och det är som du säger – när du är i mig så är du i kärlek och den kärleken ger du vidare. Du har själv reflekterat över att du mår sämre de tider som du har mindre kontakt med mig. Du hamnar i självkritik och svartsyn. När du är i den energin kan du fortfarande vara artig och kanske vänlig mot andra, men du har inte samma kärlekskälla att ösa ur. När du är i guds kärlek känner du som att du nästan svämmar över och du är tvungen att sprida den kärleken för att inte spricka.”
”Haha, så har jag inte tänkt på det. Men du har ju rätt. Så är känslan. När jag är som mest ”uppe i dig” då kommer allt av sig själv, det går inte ens att tänka ”nu ska jag vara hjälpsam eller kärleksfull mot den här människan”, det bara händer.”
”Ja precis. Det finns absolut många människor som detta kommer naturligt för, utan att de uppfattar sig som andliga eller talar med gud, som de ser det. Men jag skulle hävda att vi har lika syn på världen. Och som sagt, det snabbaste sättet att komma till den synen på världen, det är att vara i kontakt med mig så ofta man kan. Med det menar jag inte att du måste sitta och meditera 20 timmar om dygnet, utan att släppa in mig i ditt liv. Känna att jag är med dig. Tala med mig till vardags, känna mig i ditt hjärta i alla vardagssituationer. När du lagar mat till barnen, när du handlar i mataffären, när du pratar med en telefonförsäljare, när du ska välja färg på tapeten. Men ta dig också tid att vara helt i stillhet och fokusera på mig. Då hör och känner du mig tydligast.”
”Tack. Nu fick vi bre ut oss ordentligt om varför kontakten med dig är det viktigaste, både du och jag. Vi får se om Sonja kommer ha några följdfrågor på det här!”
”Det har hon alltid, det vet du.”

Om karma

Samtal med gud 2019-04-01

”Hej”
”Hej”
Gud ger mig en skjuts av kärlek som får mig att spricka upp i ett stort leende.
”Hur känns det här då?”
”Haha, bra. Det känns bra. Det känns så skönt att få vara ordentligt med dig igen. Att ha tid, lugn och ro och få vara ostörd med dig igen.”
”Du, det är något jag har funderat över en hel del på sista tiden. Det har kommit upp i olika samtal och diskussioner och det… skaver liksom för mig. Så nu vill jag fråga dig om vi kan reda ut det?
Finns karma alls och hur funkar det i så fall?”
”Det beror på vad du menar med karma. Det finns en kraft och en motkraft. En energi och en kontraenergi.”
”Men finns den kraften på ett sätt som gör att tidigare liv kan påverka mitt nuvarande liv? ”
”All tid är ju samtidigt. Alla liv är samtidigt. All energi är samtidig.”
”Men kan saker vi gjort i tidigare liv påverka oss på ett sätt som vi inte är medvetna om i våra nuvarande liv? Det är nog det som stör mig mest, att det skulle vara saker som är helt utanför mitt medvetande, som jag inte kan påverka.”
”Det beror på hur ni ser på det. Att ni ska få ”sona” eller ”betala en skuld” från ett tidigare liv skulle vissa kunna uppfatta det som. Men existensen handlar inte om brott och straff. Inte ens om balans, som jag nämnde förut när Sonja frågade mig om karma. Det är inte för att få balans som karma existerar, det är inget som ska ”jämna ut sig” eller ”rättvisa som ska skipas”. Existensen handlar om utveckling! Och karma är processen i den här utvecklingen. Det som man skulle kunna kalla ”påverkan från ett tidigare liv” eller att ”ha en karmisk skuld” är i själva verket att ni vill utforska. Ni vill utforska varje aspekt av vad det är att vara människa. Det handlar inte om ”goda” och ”onda” gärningar, utan att ni vill utforska och uppleva allt. Och då kan kan det självklart bli så att ni ett liv har varit ”förövare” av något och att ni i ett senare liv vill uppleva aspekten ”offer” för detsamma. Men det handlar inte om skuld, utan om utforskande. Och det är en del av processen som ni vill uppleva. Den heliga processen.”
”Tack för förklaringen. En annan sak som jag ibland fastnar i, om man skulle tro på karma. Eller om det inte är karma då. Men det här att man valt sin livssituation. Om man man ”valt” att vara en prostituerad liten flicka på en bordell i Nepal, till exempel, ska man låta folk vara kvar i sin livssituation då? Ska man låta bli att hjälpa dem ur den, om de har valt att uppleva den?”
”Självklart ska du hjälpa dina medmänniskor. Det har vi pratat om förut också, bland annat när du frågade om lidande. Och Sonja besvarade det bra när ni pratade om det igår. När du hjälper en annan människa är det en del av er gemensamma process. Då utför ni det som livet verkligen handlar om – ni visar vad kärlek är. Kärlek är den kraft som genomtränger allt och har förmågan att spränga alla processer och system. Det är verkligen en sanning att kärleken är starkast av allt! Och när ni visar det i världen visar ni den mest grundläggande gudomliga sanningen. Och ingenting ni kan uppleva i livet är viktigare än det. Så svaret är återigen: JA. Självklart ska du hjälpa en medmänniska som lider. Av och med kärlek ska du hjälpa henne.”

”Vet du, på sista tiden tycker jag att jag är mycket tryggare i mig själv. Eller är det i dig? Känns som att jag har svårt att skilja på oss nuförtiden… Men det jag menar är att när andra kommer med åsikter eller teorier eller har läst saker i böcker, som kanske låter vederhäftiga eller har många anhängare, så känner jag snabbt vad som är sant för mig och jag börjar liksom inte vela, som jag nog skulle gjort tidigare. Eller känna att vilket som helst av det skulle kunna vara sant. Jag känner vad som är sant i mig och jag känner mig så himla trygg i det, på ett sätt som känns ganska nytt för mig. Och det är nog alltid i samklang med det du skulle säga, men jag behöver knappt fråga längre vad du skulle säga, för jag känner det redan. Fast jag kanske inte kan formulera och reda ut varför, som du kan. Men jag känner det. Vet du vad jag menar?”
”Jag vet vad du menar och jag känner att du är uppriktigt glad över det.”
”Ja. Ja, det känns väldigt skönt och befriande. Befriande för att jag inte behöver följa någon tro eller tro på någon auktoritet utanför mitt eget inre.”

”Vad tycker du om det här med Reiki-healingen då? Nu gick jag ju en första kurs i helgen som var.”
”Vad jag tycker? Att det är bra? Är det vad du vill höra?”
”Haha, jag vet ju att du inte gillar att uttrycka dig med ”bra” eller ”dåligt”. Men vad tycker du – är det ett bra steg för mig att ta?”
”Haha, är det ens en fråga? Har vi inte redan gått igenom allt det här? Sa du inte precis nu att du börjat lita på dig själv?”
”Jamen det var du som fick in mig på hela det här spåret, så nu håller jag dig ansvarig. Det var du som visade mig energifälten som finns runt kroppen och tipsade mig om att läsa om chakran. Och sen ledde det vidare till reiki-healing. Det finns inga förbehåll då, inget ont man kan göra med det eller så?”
”Det har vi ju redan rett ut. Och du googlar ju och letar bevis hela tiden. Finns det nåt kvar som du inte kollat upp? Är det för din egen skull eller för andras skull som du vill ha bevis på att healing funkar och inte skadar?”
”Hmm, det måste jag fundera lite på. Är det för min egen skull eller för andras?…
Jag tror att det är mest för andras skull, för jag tror ju på att det fungerar och inte skadar om man väljer att kanalisera kärlek, utan att lägga in sitt ego eller sin egen vilja i det man förmedlar. Men jag skulle vilja kunna hänvisa till forskningsresultat för att det inte ska uppfattas som rent hittepå eller önsketänkande. För att man skulle kunna ha en annan diskussion om det än bara jag tror/tror inte på det. Att man kunde diskutera energi på ett vetenskapligt sätt.”
”Det kan du söka vidare på om du vill ha den diskussionen. Men var inte för mycket uppe i ditt huvud och lägg inte för mycket energi på det intellektuella. Om du har valt att göra detta, då ska då göra det. Gå och ge av denna energi med kärlek.”
”Ok, ok. Jag gör så då.”
”Ja, kör bara!”

Om healing

Samtal med gud 2019-03-13

”Jag har ju skickat healing, eller helande tankar och energi till min dotter och nu planerar jag att gå en kurs i reiki-healing. Men jag har hört på senare tid invändningar från olika håll och trosinriktningar att man inte ska hålla på med healing. En del invänder att man kan utsätta sig själv för negativa energier, ”ta över andras karma” och att folk kan få psykoser om de inte redo för healing. Hur är det med det här? Ska jag hålla på med det? Kan healing vara farligt på något sätt? Kan man skada folk genom att ge dem healing?”
”Inte om det man skickar är sprunget ur ren, självlös kärlek utan förväntningar. Men du kan skada genom att skicka negativ, aggressiv energi, på samma sätt som du kan skada någon genom att slå personen eller utsätta den för gifter, till exempel.”
”Hur är det med det här jag har läst om nu, att folk har blivit typ mentalsjuka, fått psykoser och andra jobbiga symtom efter att ha fått så kallad kundaliniresning?”
”Mentalsjukdom är inte nödvändigtvis något ont, ur själens perspektiv. Och det är en sjukdom som många andra sjukdomar. Man kan inte bli sjuk utan att ”vara med på det” på något plan. Att få kundaliniresning innebär att se gud. Det kan vara ansträngande för en människas psyke, speciellt om det är omoget och inte berett på det.”
”Det var det där med ”något plan” igen. Men på samma sätt som det inte är rätt att förgifta någon eller slå ihjäl någon, på samma sätt är det väl inte rätt att skada någon med energi, även om personen ”på något plan” är med på det?”
”Du kan som sagt inte skada någon med äkta kärleksenergi. Med negativ energi, absolut. Men jag säger igen att personen som tar emot är med på det och även är med och skapar själva mottagandet. På samma sätt som du kan bli sjuk till kroppen av yttre omständigheter så kan du bli det av energi. Sjukdomar eller psykoser som utlöses av healing eller andra liknande metoder skulle ändå ha utlösts eller visat sig på annat sätt. De är obalanser som vill ta sig ett uttryck. Healing kan utlösa det i förtid.”
”Men är det rätt att hålla på med sånt då? Om man råkar utlösa något i förtid?”
”Om du utför healingen med uteslutande den personens bästa för ögonen och baserar allt i kärlekskraft så kommer det inte ske. Då finns där ingen negativ energi som kan utlösa det.”
”Kan man påverka själen med healing?”
”Nej. Varje människas själ har full kontroll. Du kan inte utsätta själen för någonting emot dess vilja.”
”Alla de här systemen som beskrivs då? Som många kanske har följt i tusentals år, om andlig utveckling och livsenergi, med mera?”
”Jag har inte gjort några system. Systemen som beskriver andliga utvecklingar och vägar eller energisystem har inte jag skapat, utan människorna. Det är på samma sätt som er moderna vetenskap – de förklarar hur saker fungerar och hänger ihop. Det är system och konstruktioner som försöker beskriva det som är. De är inte det som är. Många förlorar sig i systemen och glömmer bort den kraft som är starkare än alla system och som kan tränga igenom och förbi dem. Kärleken! Den rena, villkorslösa kärleken som inte förväntar sig något – den kan göra allt. Och den kan aldrig skada. Du har den och därför kan du utföra healing om du vill. Men det är bäst att inte inrikta sig på något speciellt område eller att förvänta sig något resultat. Du kan ge självlös kärleksenergi till andra. Men påverka inte mottagandet genom din intention. Låt mottagaren ta emot den läkande, helande energin och göra med den som är bäst för mottagaren.”
”Oj, vad stolt jag blir att du säger att jag har den kärleken. Jag ska försöka hålla mitt ego utanför det här, haha.”

”Är det något jag glömt? Är det något mer du vill säga angående healing?”
”Känner du lust inför det?”
”Ja. Ja, det gör jag ju.”
”Då kan du göra det.”
”Men mottagaren då? Jag känner ett stort ansvar här.”
”Det du kan göra är att påminna mottagaren om att vara utan förväntan också. Utan förväntan på hur det ska upplevas och vad resultatet ska bli. Förklara att det är kärleksenergi du tänker förmedla och att mottagaren ska öppna sig för kärleksenergin och också ta emot den med kärlek. Låt henne förstå att hon inte ska tänka att du ska laga ett trasigt knä, till exempel. Gör healingen, som allt du gör, från ditt eget hjärta. Lyssna mer på ditt hjärta än på en lärare. Ta in vad läraren säger, men utför bara det som är sant och kärleksfull i dig själv.”
”Tack, vilka bra råd! Vet du, du får mig alltid att må så himla bra. Vad är det? Healing, eller? Haha.”
”Kärleksenergi.”
”Touché.”

Om tacksamhet för framtiden och om healing

Samtal med gud 2019-03-11

”Hej”
”Hej”
”Idag tänkte jag ju göra något för en speciell person.”
”Ja.”
”Men först vill jag tacka dig för allt fint jag har upplevt den sista tiden. För den härliga semestern vi var på och den fantastiska konserten jag var på i förrgår.”
”Och framtiden då?”
”Framtiden? Du sa ju att jag inte skulle oroa mig så mycket över den?!”
”Du ska inte oroa dig. Men du har tankar om den.”
”Ja.”
”Tacka mig för den.”
”Hur då, menar du?”
”Den framtid som du önskar. Tacka mig för att du redan har den. Så blir den verklighet.”
”Aha.”
”Det du har tänkt på, vad är det?”
”Frihet.”
”Ja, det kommer bli resultatet. Men du måste vara konkret. Vad är det du tänker på?”
”Att jag får skriva en bok om våra samtal.”
”Föreställ dig det tydligt. Se det framför dig. Var i det. Var där.”
Jag föreställer mig att jag sitter vid ett bord i en bokhandel och signerar en bok. 
”Jag, Hanna, har skrivit en bok om mina samtal med gud.”
Plötsligt känner jag starkt en sån glädje från den som står framför mig och vill ha boken signerad. Och från flera andra som står där och har läst boken. Jag känner deras känslor av glädje och hopp och jag blir alldeles överväldigad så jag nästan börjar gråta.
”Ser du? Det är din gåva till dem och till mig. Du återförenar oss. Du får dem att tro på mig igen. Vad är din andra tanke?”
Jag tänker på att jag ska gå en kurs i reiki-healing snart och jag försöker föreställa mig hur jag utför healing på folk. Men det blir suddigt och otydligt och jag får mer en uppfattning av att jag delar energi genom att meditera tillsammans med andra och använda eller kanske skicka energi på det sättet.
”Healing, eller meditation, kanske. Jag ser mycket meditation. Att vi delar energi.”
”Var så konkret och detaljerad som du kan.”
Jag koncentrerar mig, men kan inte se det tydligare än så.
”En sak till har du tänkt på.”
”Ja. Att jag och mina vänner har en gård av något slag. Dit kommer det folk. Kanske en kursgård.”
”Se det framför dig.”
Jag föreställer mig gården och folket där och känner ett stort lugn och frid.
”Det är bra att du tackar mig för sånt som redan har hänt, enligt ditt kronologiska sätt att se på saker. Men minst lika viktigt är att du är tacksam för det som är i ”framtiden”. Så får du det att hända, så väljer du den verkligheten.”
”Ja, jag tror jag förstår. Det är ett annat synsätt, ett annat perspektiv.”
”Det kan man säga.”
”Jag måste bara bli lite modigare, sluta gömma mig och börja sätta hjulen i rullning. Våga ta konsekvenserna av det här.”
”Var tacksam.”
”Och modig?”
”Tacksamhet är tro. Med tron kommer modet.”
”Ok. Nu är jag åtminstone tacksam över att du är så övertygande.”
”Apropå synsätt så känner jag att så fort jag inte har kontakt med dig regelbundet så kommer jag lätt ur ”ditt” synsätt. Jag liksom glömmer, eller börjar tvivla på att världen är magisk, att du kommunicerar genom allt och att allt har en mening.”
”Ja, jag har sagt att vår kontakt är det viktigaste. Framför allt så länge du inte ser mig direkt i alla omkring dig. Men också då.”
”Nu idag, till exempel. Vi har hållit på och försökt boka en resa i sommar så att det skulle funka att jag och min bror skulle kunna ha några dagar tillsammans, våra båda familjer, i Frankrike. Det funkar ju aldrig att vi har semester samtidigt på sommaren i vanliga fall, men nu trodde vi kanske att vi kunde få till det. Och allt har varit så struligt! Det har varit fram och tillbaka med bokningar som gjorts om, vi har läst fel, trott att det funkat, men sen har det visat sig att det inte funkade. Och min man har verkligen försökt få till det, men han misslyckades också och gjorde det till och med värre, fast han är en mästare på att boka resor. När jag inte var i ”ditt tankesätt” så tyckte jag det var jobbigt att allt krånglade så och att vi fick min bror att tro att det skulle gå, för att sen inte göra det. Bara jobbigt och ledde inte till nåt!”
”Och om du ser på det med ”mitt tankesätt”, vad ser du då?”
”Jo, då börjar jag ju misstänka att det inte alls var ett krångligt misslyckande.”
”Utan?”
”Utan att jag fick ett tillfälle att visa min bror att jag verkligen älskar honom och vill umgås med honom så mycket så att vi ansträngde oss såhär, med ombokningar fram och tillbaka.”
”Ja, det var ett tydligt budskap.”
”Och min man visade för mig att han ansträngde sig för min skull, för att jag skulle få vara med min bror. Jag fick chansen att se hans omtanke.”
”Och han såg din omtanke om din bror.”
”Ja. Kanske värt ett par ombokningar, eller?”
”Ja. Eller?”
”Jag gillar ditt synsätt. Påminn mig gärna!”
”Det är just det jag gör. Påminner dig. Gärna.”
”Haha, tack!”

”Och så till det som jag tänkte var ”huvudnumret” ikväll. Jag tänkte ju försöka skicka helande energi och tankar till 14-åringen. Det är kaos på nya barnsjukhuset nu och kön till skoliosoperationer rör sig enormt sakta framåt. Det verkar dra ut i månader. Jag ser att hennes rygg har blivit ännu krokigare och hon har ont. I väntan på operationen, förutom att tjata på sjukhuset, tänkte jag åtminstone göra vad jag kan med helande energi. Vet du – det känns fånigt att säga det nu. ”Helande energi”. Jag känner mig som en kvacksalvare som lovar guld och gröna skogar med en hemlagad medicin på mjöl och tvättmedel.”
”Men du tror på det.”
”Precis. Det är ju mitt problem, haha. Jag tycker det låter tokigt, kanske förmätet. Eller inte tokigt egentligen. Men tokigt utifrån hur jag är uppväxt, vad vi lärt oss att tro på, vad den rådande samhällskonsensusen säger. Ja, enligt vad många som jag själv respekterar djupt, säger. Och ändå. Ändå tror jag på det. För att jag känner i mitt hjärta att det är sant. När jag säger det känns det också tokigt. Som ”alternative facts” – ”jag känner att det här är sant, mina känslor är lika mycket värda som er vetenskap”, typ. Men jag är ju ingen vetenskapsförnekare heller, visserligen. Jag tackar ju inte nej till en skoliosoperation och säger att vi ska fixa det här med guds kraft istället. Men jag tror på att kraften finns, att den finns i oss och omkring oss. När jag tänker närmare på saken så har det väl till och med mätts tydliga förändringar i hjärnan på folk som mediterar? Och om vi alla är samma energi känns det rätt självklart att vi kan påverka varandra genom att fokusera den energin!
Äsch, vilka sidospår jag viker in på. JA, jag tror på kärlekens kraft och energi och förmåga till helande! Och ikväll tänker jag fokusera den kraften på min dotter och jag har bett tre vänner göra det tillsammans med mig. Så då hoppas jag att det inte ”är meningen” att hon ska gå igenom det här lidandet det innebär att vänta på operationen och få mer smärta och sämre rygg, utan att det kan ”vara meningen” att vi och hon kan stärkas i tron på den helande kraften och upptäcka energierna som vi delar.”
”Det är många tankar du har. Och många tankar om rygg. Hur är det med din egen kropp?”
När gud säger det känner jag hur hela kroppen slappnar av och faktiskt faller ihop framåt i sängen, som jag sitter i med benen korsade under mig.
”Oj. Ja, jag har känt mig väldigt spänd sen jag kom hem från semestern. Det känns verkligen som att jag håller på och utvecklar nåt slags symbios-skolios. Jag känner mig sned i ryggen, på samma ställen som 14-åringen. På semestern kände jag mig helt avslappnad och bra i kroppen.”
Min kropp börjar röra sig hit och dit, skaka loss spänningar och mjuka upp leder. Armarna gör rörelser fram och tillbaka över mitt huvud och bakom ryggen. Jag försöker inte stoppa det som händer, utan låter det bara hända. Till slut vill kroppen ställa sig på alla fyra och göra rörelser utifrån den positionen och sen lägga sig ner på rygg och tänja och trycka där.
”Oj! Det här var inte de vanliga sträck-på-nacken-rörelserna.”
”Nej, de här spänningarna sitter inte i nacken.”
”Varför är det egentligen viktigt att kroppen mår bra? Räcker det inte att vi fokuserar på det andliga? På samtal med dig?”
”Det har sagts att kroppen är ett tempel och det är också sant. Kroppen är förutsättningen för att ni ska kunna dela den här upplevelsen ni har på jorden. Så ta hand om den.”
Kroppen håller på ett tag till, tills jag avslappnad sätter mig med benen i kors under mig igen.
”Nu är du mer redo att skicka och ta emot energi.”
”Jag känner det. Tack.”
Jag känner en varm energi som strömmar genom kroppen och ut i mina händer. Jag föreställer mig min dotters rygg framför mig och tänker på hur mycket jag älskar henne och på vilken resa vi gör tillsammans i det här livet. Och vem vet i hur många tidigare? Jag funderar på om vi levt tillsammans tidigare. Jag tror det. Jag undrar om hon har haft funktionshinder tidigare. Eller har jag haft det? Kanske har vi haft ombytta roller. Jag fokuserar på hennes rygg, tänker att jag har den framför mig och för mina händer längs ryggraden. ”Ta emot guds kärlek och glädje” tänker jag som ett mantra, samtidigt som jag för händerna upp och ner längs min inre bild av hennes ryggrad. Varför det blev exakt de orden vet jag inte. Det blev det jag kände som kom ut. Kärlek, glädje och energi.

Om att åstadkomma något och om hur vi påverkar

Samtal med gud 2019-02-10

Jag är väldigt morgontrött av mig och har svårt att meditera eller ha samtal med gud på morgnarna. Men nu när jag vaknar och överväger om jag ska stanna kvar i det sköna morgnandet eller sätta mig upp och prata med gud, då väcker gud mig med en så varm känsla av kärlek och ljus i bröstet.

”Hej, vad ska vi prata om idag?”
”Jag vill prata om framtiden.”
”Aha. Vad vill du säga om den?”
”Du tänker ju mycket på den nu.”
”Ja.”
”Gör inte det.”
”Va? Nähä?”
”Framtiden ordnar sig. Den kommer av sig själv. Var närvarande där du är. Var närvarande med den du är med. När du är med dina barn, var närvarande med dem. När du är med din man, var närvarande med honom. När du är med mig, var närvarande med mig.”
”Men visst måste man tänka på framtiden också? För att åstadkomma något?”
”Jag önskar verkligen, för din egen skull, att du inte tänkte så mycket på vad saker ska leda till, vad resultatet blir. Låt det som är vara. Och var i det för glädjen att vara i det. Med full närvaro. Utan förhoppningar eller förväntningar. Bara med glädje över det som är.”
”Ja. Ok. Men jag tycker det har varit ett problem för mig genom livet, att jag inte åstadkommer något. Jag driver inte saker framåt eller skapar saker så mycket. Just jag tycker jag verkligen kan behöva tänka på vad saker ska leda till. Ta såna som verkligen åstadkommit saker, genom att vara superfokuserade och tänka framåt – som en Martin Luther King, vilket uppfinnare som helst, eller Greta Thunberg, för att ta ett aktuellt exempel. Skulle de inte tänka framåt eller tänka på resultatet?”
”Du underskattar din roll i de saker som händer. Du tror att det du gjort genom hela ditt liv inte har påverkat det som hänt eller det som andra gjort. Men det stämmer inte. Det Martin Luther King och Greta Thunberg gjort i världen är viktigt och deras roller är viktiga. Men de handlar inte i ett vakuum. Det gjorde inte uppfinnarna heller, eller Hitler och andra som har startat krig, för att ta ”negativa” exempel. De var katalysatorerna för tankar, ord och handlingar som fanns hos många människor runt omkring dem. För flera människors vilja och strävan åt samma riktning. Alla tankar du har, alla ord och alla känslor – allt spelar roll i världen och allt påverkar din omvärld. Både på nära håll och för hela universum. De här personerna kom inte på nya idéer helt tagna ur sitt sammanhang. Ni påverkar varandra hela tiden och är alltid sammanlänkade. Många människors inriktning och strävan skapar dessa nya idéer. Men idén skapas inte bara. Den måste landa någonstans också. Den måste hamna i ”god jord” för att växa. När nya, stora folkrörelser bildas, eller utvecklingssteg sker hos människorna, är det en tanke och önskan som har växt hos många. Så framträder någon som formulerar denna tanke och idé på ett tydligt sätt, som en katalysator för alla de som haft samma tanke, eller samma vibration. När tanken formuleras tydligt, ”fröet sås”, ser den ”goda jorden” – alla de som väntat på formuleringen – till att den växer och manifesteras tusenfalt. Som med Martin Luther King eller med Hitler. Och du förstår ju att jag inte menar att likställa deras gärningar. Vad jag beskriver här är inte person, utan funktion. Och jag vill förtydliga hur lite det är beroende av person, eftersom ni alla är delaktiga i detta. Personen är katalysatorn, den tändande gnistan, den som utkristalliserar det som redan finns.
Så tro inte att det du gör är meningslöst för att du inte ”åstadkommer” något. Du åstadkommer något, även om ditt namn inte står på en bok eller om du inte har tusen följare på instagram. Vad du gör spelar roll.
Det viktigaste verktyget ni har att arbeta med är relationer. Och det finns inga relationer som är viktigare än till den ni har framför er här och nu.”
”Så trevligt att den jag har framför mig just nu är du.”
”Ja. Det är en väldigt bra relation att ha. Både för dig, för dem omkring dig och för universum.”

”Men apropå att göra något för framtiden så ska jag ju just idag hjälpa en kompis, som utbildar sig inom Reiki-healing. Jag ska vara hennes försöksobjekt när hon ska prova att ge Reiki på distans. Då hjälper jag ju henne med hennes framtidsplaner.”
”Ja. Ser du då din del i hennes åstadkommande? Du inspirerade ju henne dessutom att ta nästa steg i utbildningen.”
”Ja, men det är ju det jag menar. Det är ju åstadkommande och framtidsplaner. Det är väl en bra sak?”
”Jag har aldrig sagt att framtidsplaner är en dålig sak. Det jag ville säga till dig nu var att du ska vara mer närvarande där du är. Och förklara för dig vilka delar som är de viktigaste. Varande, närvaro, relationer och vilka energier ni sänder ut, det är det viktiga. Om energierna är kärleksfulla, då är det kärlek ni sänder ut och då blir det automatiskt kärlek som åstadkoms. I hela processen som lett fram till att du ska ”hjälpa din vän” med distanshealingen – startade processen med att hon funderade över hur hon skulle tjäna pengar, eller startade den med att ni möttes och utbytte kärleksfulla energier som sen ledde vidare till detta? Och jag säger ”hjälpa” inom parentes för att detta är en ömsesidig process som ni båda skapar och hjälps av.”
”Ah, så tänkte jag inte på det. Ja, du har rätt, det var ju inte ”åstadkommandet” i sig som startade processen, nej.”
”Tänk på någon gång då du varit fullt närvarande med någon du älskar och uppskattar. Vad har ni åstadkommit i den stunden?”
”Kärlek, antar jag.”
”Just precis. Och den som åstadkommer kärlek kan inte eftersträva att åstadkomma något högre i sitt liv.”
”Men att dela den med fler borde ju vara ett högre mål? Att bara älska ”den jag är med” verkar ju ganska begränsat och lite egoistiskt?”
”Bara om du tror på begränsningen. Det jag försökte förklara förut var att era tankar, ord och handlingar inte är begränsade till er och dem ni tror att de direkt påverkar. De sprider sig ”som ringar på vattnet”, för att använda ett gammalt uttryck. Den du skapar kärlek med kommer att föra den kärleken vidare till nästa människa vid sitt nästa möte. Och kärleksenergin sprider sig rent fysiskt vidare i världen, även om du sitter ensam i ditt rum med en kärleksfull känsla, eller mediterar och tror att du inte påverkar någon. Men det gör du!”
”Ok. Det är ju verkligen fantastiskt! Men borde ändå inte ett kärleksbudskap som delas med många – till exempel genom en bok – öka kärleken i världen ännu mer än om jag är kärleksfull just nu med den jag är med?”
”Antalet är inte det viktiga. Källan och relationen är det viktiga. Ett budskap som inte är sprunget ur äkta kärlek kan aldrig bli mer betydelsefullt än ett äkta, kärleksfullt möte med en enda människa.”
”Tack. Och tack för den kärleksfulla känslan du ger mig nu. Då ska jag ägna den här dagen åt att vara kärleksfull och närvarande med de människor jag är med.”
”Det är den bästa intentionen du kan ha. Jag älskar dig.”

Om att sätta mål och lite om chakran

Samtal med gud 2018-12-30

”Hej”
”Hej. Slappna av nu.”
”Jag trodde att jag redan var avslappnad. Men jag känner nu när du säger det att jag ju spänner axlarna fortfarande.”
”Sätt dig rakare också.”
”Jaha, ok. Rakt på vilket sätt? Kan du beskriva närmare?”
”För att låta energierna flöda optimalt och därigenom kunna öppna dig för att ta emot mig så tydligt som möjligt, så är det bäst när du sitter med ryggraden i en rak linje uppifrån och ner, så att alla chakran linjeras. Ta ner hakan lite mot bröstet så att toppen av ditt huvud och nacken följer den linjen. Titta inte uppåt så att nacken böjs. För att kunna linjera bra kan du till exempel sitta i skräddarställning eller med benen invikta under baken, med knäna rakt framåt bredvid varann.”
”Det var väldigt specifikt! Du är rätt noga med det här – med sittställning och energiflöden. Jag har två undringar om det. När jag sitter i skräddarställning känner jag mig sällan helt avslappnad. Jag trodde meningen var att man skulle vara så avslappnad som möjligt?”
”Meningen är att du ska vara så mottaglig som möjligt. Med axlarna uppe vid öronen är du spänd på ett sätt som motverkar din mottaglighet. Om du ligger ner och är helt avslappnad i kroppen är du avslappnad på ett sätt som motverkar din mottaglighet. För att du riskerar att somna och att dina chakran inte är linjerade uppifrån och ner. Men det är inte meningen att det ska bli obekvämt, så att kroppen tar onödigt fokus. Men en anspänning i balans är funktionellt.”
”Aha, ok. Du har pratat mycket om chakran och energier med mig på senaste tiden och inspirerat mig att läsa mer om det. Just nu kändes det som att du tjatade, eller ”puffade”, på mig att jag skulle läsa om det fjärde chakrat. Var det nån speciell tanke med det?”
”Du har ju själv konstaterat tidigare att jag alltid har en baktanke. Jo, jag vill att du ska tänka på och förstå funktionen i energin hos det fjärde chakrat speciellt nu. Det är den energi du kommer behöva mest den tiden som kommer. Den skapande energin, den som får saker att hända. Energin som också har med självkännedom att göra. Du måste ärligt lära känna och förstå dig själv innan, och i och med att, du lär ut till andra. Du måste våga se på alla sidor av dig själv och förstå och förlåta de sidorna för att kunna gå vidare. Om du inte kan se dem och acceptera dem hos dig själv kommer en viktig bit saknas när du förmedlar saker till andra.”
”Jag förstår. Jag ska verkligen göra mitt bästa. Jag försöker att inte ta lätt på det här och att vara så ärlig om mig själv och mot mig själv som jag kan. Men jag märker ju att det tar emot för mig ganska ofta. Att vara öppen och ärlig med folk som jag misstänker inte kommer ”godkänna” det jag säger. Men jag jobbar vidare på det och jag tror att det är en del av det som du kallat ”mina dubbla världar” som kommer försvinna mer och mer? Jag längtar tills de gör det och jag förstår att det hänger på min ärlighet om och gentemot mig själv, om de kommer försvinna eller ej.”
”Ja precis. Bra sammanfattat. Lär dig mer om chakrana generellt. Du har verkligen bara skrapat på ytan av all denna kunskap. Det är en rik källa att ösa ur!”

”Det känns som du börjar bli lite ivrig? Att du ”puffar” mig och utmanar mig mer och mer nu. Är det för att det nya året snart är här? Du har sagt ett par dagar att du vill att vi ska prata om ämnet ”mål” – att sätta upp och ha mål.”
”Ja, det tycker jag vi ska prata om.”
”Ok, då pratar vi om mål. Men är det för att det är nyårsafton just imorgon som du vill att vi pratar om det här nu? Det känns inte som en slump.”
”Slumpen är bara nåt ni har hittat på. Den existerar inte.”
”Nej, det kunde jag väl räkna ut att du skulle säga. Så varför har det betydelse att vi pratar om det här just vid nyår? Nyårslöften, liksom. Känns inte det lite fånigt på nåt sätt? ”Gud tipsar om årets nyårslöften!””
”Precis som att slumpen inte existerar så är det så att tillfällen också har betydelse. Ett nytt år symboliserar något. Symboler, ritualer och ceremonier är väldigt bra verktyg att använda sig av. I den sekulariserade delen av världen som du lever i, är det många som ser med skepticism på ritualer och ceremonier för att de associerar dem med religion och vidskepelse och ser dem som ett sätt att styra människor. Men de ritualer och ceremonier jag pratar om behöver inte vara något som ni visar upp för andra eller gör i grupp. Men de visar för er själva att det är något som är viktigt för er, något ni vill fira, eller något ni vill upprepa eller helt enkelt manifestera, för att de är viktiga för er.”
”Hur skulle såna ritualer kunna se ut då, till exempel?”
”Det kan vara att ni gör samma sak på samma sätt varje år vid en speciell tidpunkt. Det kan vara en promenad ni tar en viss dag, eller på ett visst sätt. Det kan vara att ni dekorerar något, ramar in något, gör ett vackert paket av något, skriver en dikt eller en sång om något, ber en bön vid ett visst ställe eller en viss tidpunkt – variationerna är förstås oändliga, precis som världen är oändlig. Varje ögonblick är heligt och ni kan välja att manifestera heligheten i ett visst ögonblick för er. Det nya året symboliserar för de flesta människor en chans till nystart, en chans att sätta intentioner för det år som kommer. Och ja, det är därför jag ville prata om att sätta mål just nu.”
”Vad fint! Då säger vi så. Vi pratar om att sätta mål. Vad vill du börja med att säga om det?”
”Att sätta en intention är att göra något mer än att bara fortsätta livet som det är, på slentrian. Att uttala sitt mål är att manifestera det i sin verklighet och därigenom i andras verklighet, vilket stärker energin ytterligare. Att skriva ner målet är ännu ett sätt att göra målet tydligare och förstärker energin och fokuset på målet. Många av de största förändringarna märks inte från dag till dag. Det är som det kända talesättet ”droppen urholkar stenen” – du ser ingen skillnad på stenen efter att en vattendroppe har fallit på den, men efter en tid har hela stenen blivit urgröpt av de många dropparna. Eller så har det bildats en stalagmit, för den delen. Detta innebär inte att det räcker med att sätta ett mål för att målet ska uppnås. Men utan att ha satt intentionen, eller målet, så kan det inte uppnås alls. Du måste veta vad du vill och uttala det.”
”Säga sitt nyårslöfte, alltså?”
”Ja. Det nyårslöfte som du verkligen menar ska bli sanning och verklighet i ditt liv. Inte ett som du tvivlar starkt på redan när du uttalar det.”
”Ok. Så ett ärligt nyårslöfte. Hur ska man få det att bli verklighet efter att man uttalat intentionen sen, då?”
”De två främsta verktygen här är tacksamhet och fokus, eller hängivenhet. Fokus och hängivenhet är väldigt nära besläktade och ibland helt utbytbara.
Tacksamheten använder du som en affirmation, kan man säga. En uppriktigt menad tacksamhet för att det som du ser framför dig redan är verklighet, för att målet redan är uppfyllt. Faktiskt fungerar till och med tacksamhet som du uttalar med visst tvivel. Att uttala tacksamheten är starkare än att inte uttala den, även om tron inte är fullständig. Den sänder ändå ut en signal om manifestation till universum.
Fokus och hängivenhet är en naturlig följd om du verkligen bestämt dig för att ditt mål ska bli verklighet. Det räcker inte med att bara tänka att det ska bli verklighet, du måste göra det också. Och här kommer droppen som urholkar stenen in. En del använder visserligen stora stenar själva istället för droppar och krossar stenen i ett enda slag, för att de är extremt fokuserade och hängivna. Och kanske otåliga. Men de är undantagen. De flesta stora förändringar sker i små, små portioner. Men de fortsätter. De upphör inte.”
”Är det därför du avkrävde mig ett löfte häromdagen att jag skulle ägna minst tio minuter om dagen till att prata med dig? Det låter så himla dumt när jag säger det nu! Här har jag hittat världens bästa källa till kärlek och information om allt, och så får jag det att låta som en uppoffring att prata med dig i tio minuter om dagen.”
”Min älskade vän. Jag kräver aldrig någonting av dig. Inte att du ska prata med mig alls. Inte att du ska prata en viss tid. Och inte att du inte ska låta dum, eller vara tacksam för att du får prata med mig. Jag pratar med alla, hela tiden. Det är du själv som sett till att du pratar med mig på det här sättet nu. Och det är du själv som vill att du fokuserar oftare på samtalet och därför fått dig att uppfatta att jag ”krävt” det av dig. Men jag har bara sagt det du vill.”

”Ett tredje redskap som fungerar bra för dig, som du redan konstaterat, och även många andra människor, är att ha deadlines. Du satte till exempel en deadline för när du skulle ha publicerat ditt första inlägg i den här bloggen. Det fick dig att skaffa webbhotell och bestämma vad du skulle kalla bloggen och sedan publicera det första samtalet.”
”Just det. Och nu tyckte du att vi skulle bestämma en deadline när jag skulle lägga ut mitt första inlägg på Instagram också. Puh, jag känner verkligen att varje sånt här steg kräver att jag tar ett rejält kliv utanför min comfort zone. Vad heter det på svenska? Trygghetsområde? Men en sak utöver deadlines som påverkar, i alla fall mig, är att ha andra människors förväntningar på mig. Att jag har sagt till andra att jag ska göra något och att jag därför ser till att det blir av. Men gör man det verkligen för sin egen skull då?”
”Jag skulle vilja påstå att det är många gånger i ditt liv då det verkligen inte alls räckt att du har sagt till andra att du ska göra något. Det har inte blivit av ändå. I det här fallet – de mål och den framtid som du tänker på nu – skulle jag vilja att du tänker på dem omkring dig som ”har förväntningar” på dig, som dina medskapande. De är med och ser till att ditt mål uppfylls, för deras andar är med och skapar detta. Det är vad du har saknat de andra gångerna du har sagt att du vill göra saker. Du har inte haft de medskapande du känt att du behövt och därför har du tappat tron på ditt mål och energin att genomföra det.”
”Så hade jag inte tänkt på det förut. Jag har ju ofta känt mig som en rätt misslyckad person i det avseendet – att jag haft hundra idéer, men knappt lyckas genomföra en enda.”
”Det är ju inte riktigt sant. De saker du känner att du inte genomfört eller lyckats med är de du sätter fokus på, eller väljer att tillskriva dig själv som misslyckanden. De verkligt stora sakerna och utvecklingarna i ditt liv ger du inte dig själv tillräckligt med beröm för. Många av dem ser du knappt ens att de har hänt, för att de just varit sådana långsamma processer – som med vattendropparna – att du inte ens tänker på att de har ägt rum. Andra händelser som du verkligen har satt igång och genomfört själv har du inte gett dig själv beröm för, för att du ser dem som självklara – det är något ”alla gör” – att leva i en nära relation, få barn, uppfostra barn. Det är enorma saker! Det är mirakel! Är det inte det största miraklet att ett barn blir till som resultat av mötet mellan två människor? Det händer hela tiden på jorden. Blir miraklet mindre för att det händer ofta? Är det inte den mest gudomliga process att få ansvar för ett sådant barn och få följa det och vägleda det och växa tillsammans med det? Det händer hela tiden på jorden. Blir processen mindre gudomlig för det? Nej, avfärda inte mirakel och gudomliga processer för att de är vanligt förekommande. Fira och hylla att du lever i en gudomlig värld som är full av mirakler!”
”Åh, nu fick jag verkligen en sån fantastiskt varm och härlig känsla i kroppen. Du har ju helt rätt. Fira miraklen! Det ska jag försöka göra. Tack. Jag älskar dig. Sov gott. Eller, det kanske man inte kan säga till gud? Vad gör du då? Vaka gott?”
”Det gör jag gärna. Jag vakar över dig. Sov gott, mitt älskade barn.”

Om pengar

Samtal med gud 2018-12-22 – 23

De senaste gångerna jag har haft mina samtal har jag blivit medveten om att det har kommit som en skjuts av energi ner genom mig och jag har upplevt det som att det är när den skjutsen kommit som jag fått bäst kontakt. Jag är osäker på om det alltid vara varit så, eller om det är jag som blivit mer medveten om det nu.

”Hej, först av allt vill jag bara tacka. Jag vill tacka för den fina julhelgen som kommer nu. Den kommer inte riktigt bli som vanligt nu när min pappa inte mår så bra, men jag tackar för att den kommer bli perfekt ändå och att allt är som det ska. Och tack för de fantastiska julkonserterna vi haft med körerna och orkestern. Jag har uppskattat dem enormt. Det är som att jag ser alla människor och vad de gör med klarare blick nu. Jag uppskattar varje detalj mer. Tänk att det finns så många människor som gör så fantastiska saker.”
”Ja. Du ser, så många som är inspirerade av mig. Jag finns i allt. Som jag sagt tidigare, där du ser mig, där finns jag. Och om du ser mig där så är det du ser gudomligt. Eller hur?”
”Ja, så måste det ju vara då. Fint!”

”Jag hade en fundering. Något jag själv haft problem med och som jag hört om och diskuterat på sista tiden.”
”Ja.”
”Jo, det är det här med andlighet och pengar. Om att ta betalt för saker som har med andlighet och gud att göra. Att ta betalt när man har ett ”kall”, kan vi väl säga. Dels har jag själv haft svårt att ta till mig helt och fullt det som sägs i kurser och sånt, som kostat en del pengar. Det har smugit sig in ett mått av misstänksamhet om att det kan finnas ett annat motiv än att bara hjälpa människor. Dels ställs jag inför den frågeställningen själv nu. Om jag skulle vilja ägna mig åt det här med andlighet mer av min tid, så att jag blir tvungen att sluta mitt jobb för att ha den tiden, då måste jag ju få in pengar på annat sätt och då måste jag ju också ta betalt för ”andliga saker”. Det har jag inte behövt tänka på förut. Så nu är jag där själv och då kan andra få de misstankarna gentemot mig.”
”Då ska vi se. Då vill jag börja att prata om pengar generellt. Det är ju inte så att varje förening, varje stad eller varje land får en pengapåse med en bestämd summa att fördela. Och ifall någon får en större summa fördelad till sig än en annan, så innebär inte det att någon annan blir av med motsvarande summa. Vissa skulle hävda att det ju är precis så det funkar, men det stämmer inte. Summan som finns att fördela beror på hur mycket pengar som skapats från början. Och pengar är en energi, precis som kärlek är en energi. Om du skickar den energin vidare och delar den med andra, så förmeras den. Den är inte en konstant mängd.”

2018-12-23
”Vi blev visst avbrutna i samtalet av mitt liv som småbarnsförälder. Det är fler än du som vill prata med mig, tydligen. Men nu tar vi upp tråden där vi slutade sist.
Vi pratar vidare om det här med att ta betalt för andligt arbete och annat arbete som många anser borde vara ideellt. Och om pengar i vårt samhälle överhuvudtaget, som du var inne på.”
”Ja. Du vill veta hur du själv ska förhålla dig till detta. Då är det samma råd som gäller till dig oavsett om du själv vill ge pengar för en tjänst som något som utövar ”andligt arbete”  erbjuder, eller om du själv ska ta betalt för ett sådant arbete. Frågan du kan ställa dig om du ser en summa eller ska bestämma dig för en summa, är: Är det rimligt? Motsvarar priset de kostnader och omkostnader som det krävs för att jobbet ska kunna bli utfört? Motsvarar summan tid för utbildning, lokaler, material och arbetstid? Kommer en eventuell vinst investeras på ett sätt som sprider pengarna och kärleken vidare? Om svaret på frågorna är att summan är rimlig, så är det bara för dig att betala – eller att begära betalningen.
En annan fråga du kan ställa dig när du ska betala för något är: Är det här något som får mitt hjärta att sjunga? Är det värt de här pengarna för mig? Om svaret på de frågorna är ja så behöver du egentligen inte ställa fler frågor, för du har redan ställt de viktigaste.”

”Jag lyssnade på Anita Moorjani när hon hade en livesändning på Facebook, där hon bland annat nämnde en andlig retreat hon skulle ha på en kryssningsbåt. Hon pratade förresten också på temat om att ta emot pengar när man erbjuder andliga tjänster. I kommentarerna till videon var det någon som ställde frågan varför saker alltid måste kosta pengar inom den här ”nyandliga” communityn och påpekade att kyrkor ofta erbjuder gratis träffar och undervisning. När jag läste det kände jag samma känsla som den som kommenterade och igenkänning att jag tänkt samma tanke, samtidigt som jag sen reflekterade över att i princip alla kyrkor i världen är rätt välbeställda och att i USA (som jag uppfattade att hon bodde i) är de dessutom skattebefriade. Då är det lättare att erbjuda en massa gratis, för man har så många andra inkomstkällor. Vad säger du om det här?”
”Det finns mycket att säga om detta. En sak är att hon som anmärkte att allt kostar pengar, gjorde det i ett kommentarsfält för en entimmes gratis föreläsning. En annan aspekt på detta är att man kan göra samma som många kyrkor redan är bra på – ta betalt av dem som har råd att betala, av dem som tycker det ni har att förmedla är värt något. Sen kan ni förmedla samma sak gratis till de som inte har råd att betala. De som har pengarna får chansen att skicka vidare sin energi i form av pengar och därigenom kommer den energin till nytta. Och de som får ta del av budskapet och känner att det hjälper dem, de får ta del av kärleksenergin i budskapet och kommer säkerligen skicka den energin vidare. På så sätt ser ni till att två goda energier sätts i rörelse i världen!”
”Så då kan jag säga ”ge mig alla dina pengar, jag gör dig en tjänst som sätter din goda energi i rörelse!” Vilket fantastiskt säljargument, ha ha. Det skulle kunna uppfattas som aningens hycklande, tror du inte?”
”Ja, så kan det säkert uppfattas. Speciellt om man lever i uppfattningen att varje människa är en ö, som inte påverkas av andra människors energier. Eller om de påverkas, så enbart på negativt vis, där andra försöker lura dig eller ta något ifrån dig som du har. En världsuppfattning som bygger på tanken om brist, vilket är en av de grundläggande illusionerna i er fysiska värld på jorden. Och något som går stick i stäv med de universella lagarna. Genom att försöka behålla något som ni tror det är brist på, har ni redan förlorat det. Pengar som ni låter flöda förmerar sig alltid. Det gäller inte bara pengar förstås, utan all energi i universum, men nu pratade vi just om pengar. Se till exempel på vad som händer på jorden i den finansiella sektorn. Där står pengarna aldrig still och där finns det också oändliga mängder av pengar. Men de sektorer som ni anser inte har med pengar att göra, som tjänar ett ”ädlare” syfte – där är det alltid brist på pengar – skolor, sjukvård, andligt arbete och psykisk hälsa, för att nämna några. Det säger också en hel om hur ni värderar olika saker på jorden. Eller vad ni vågar värdera högt och vad ni tror inte går att värdera högt – eller vad ni inte vågar att ägna penga-energi på. Vad skulle hända om ni ökade energin till de senare sektorerna? Om ni sa ”det här är vad vi värderar högst i vårt samhälle” – tror du att världen skulle se annorlunda ut?”
”Oj. Ja, det skulle det säkert. Men jag måste medge att jag själv har svårt med detta, som du konstaterade. Det är nog just det här att folk kan ha andra motiv än att göra gott. Om man kunde bli miljonär på att vara lärare, sjuksköterska eller andlig vägledare, då skulle det ju kunna locka till sig folk som bara gjorde det för pengarna. Såna som faktiskt lurades, eller utsatte folk för faror om de vårdade deras kroppar eller själar på ett felaktigt sätt.”
”Ja. Visst skulle det kunna hända. Men menar du att det händer mindre för att de för mindre betalt?”
”Ja. Ja, jag tror det i alla fall. Då finns det väl inte så mycket lockelse med att vara i den branschen, liksom.”
”I det samhälle som ni lever i nu finns det alltid information att få tag på. En dålig läkare eller en dålig lärare blir avslöjad förr eller senare. Och det gäller oavsett hur mycket den personen får betalt. Och om en lärare är bra så sprids rykten om denne bra lärare, oavsett hur mycket den får betalt. Det handlar som sagt om energier – hur mycket av den ”energikvaliteten” som pengar är, som ni väljer att skapa. Och hur den energin skickas vidare och förmeras. I den processen förmedlar ni tydligt vilka ni anser er vara och vad ni prioriterar i er värld. Men som en bisak kan jag säga att pengar som drivkraft tillskrivs ofta större betydelse än ni tror. I alla fall som motivation till att få folk att bli bättre på det de gör. I många fall fungerar penga-energin åt motsatta hållet också. Många tror att de inte är värda mer än viss summa. Jobbet de gör kan omöjligt generera mer pengar, är deras övertygelse. Därför väljer faktiskt många jobb som är mindre välbetalda, för att den överensstämmer med deras självbild. Och när många gör samma val av samma anledning bekräftar de varann i detta. Så det är inte bara de med välbetalda yrken som håller nere dem som har sämre betalt, utan de håller ofta nere sig själva, för båda grupperna lever i samma föreställningsvärld.”
”Aha. Det hade jag inte tänkt på så. Inte speciellt politiskt korrekt, kanske.”
”Du har väl samma föreställningar om dig själv?”
”Ja, nu när du beskrev det så kände jag igen mig i det. Fast jag har inte tänkt i de tankebanorna förut, vad jag kan komma ihåg. Men om det nu är så, att vi dessutom alla är fast i samma föreställningar, vad ska vi göra för att förändra det – och vända på steken så att sjuksköterskor och lärare tjänar mer än börsmäklare? För det tror jag nästan alla människor skulle hålla med om, att vi värderar den första gruppens jobb högre.”
”Nu tycker jag inte att ni behöver ha någon skala där ni värderar olika yrkens löner. 
Men ni bör som samhälle fråga er: 
Vad vill vi ha för samhälle?
 
Och utifrån svaret på den frågan bör ni fråga er:
 Hur får vi ett sådant samhälle? 

Och utifrån svaret på den frågan: 
Leder det den här personen gör till att vi får ett sådant samhälle? 
Och utifrån svaret på den frågan: 
Är det något vi vill satsa penga-energi på?”

”Tack, vilken bra checklista. Jag skickar den omedelbart till finansdepartementet!”
”Den funkar lika bra för dig som enskild person som för en nationell budget.
Men den allra enklaste tumregeln är: Är det här som jag överväger att lägga penga-energi på (eller be om penga-energi i utbyte för) något som har sin grund i kärleks-energi?”

Om mening i det man gör

Samtal med gud – svar på andras frågor 2018-11-29

En bekant bad mig ställa några frågor till gud som hon gärna ville ha svar på, bland annat om framtiden i sitt yrke som instrumentbyggare och meningen med det. Med hennes godkännande publicerar jag en del av frågorna och svaren.

”Hej, nu har jag några frågor att ställa för X räkning. Går det bra?”
”Din främsta uppgift är att hjälpa din vän att lita på sig själv. Jag vill att hon pratar med mig och lyssnar på mig. Men hon ska veta att jag finns i hennes inre och inte hos någon annan. Hon kan ta till sig budskap från andra håll, men måste lyssna djupt inne i sig själv för att avgöra vad som är sant. Det är lätt att man låter rädsla svara på det man hör. Rädsla som har funnits hos en länge är stark och det är lätt att tro att rädslan är den inre rösten som svarar med ”intuition”, när man känner att man snabbt får ett svar i huvudet om vad som är sant och falskt. Fråga dig istället vad kärleken skulle säga om detta. Vad är kärlekens åsikt om det? Om du svarar på en fråga med kärleken som utgångspunkt ger det alltid rätt resultat. Och med kärleken menar jag den kärlek som är du, det magiska och gudomliga i dig. Förväxla det inte med att göra saker för andra, i tron att du gör dem en tjänst, om du därmed upplever att du sviker dig själv. Då är inte kärleken utgångspunkten, fast man kan tro det.”

Fråga:
”Vad kommer fiolens form ifrån? Är det en spegel av den mänskliga kroppen?”

Svar:
”Nej, man kan inte säga att den speglar den mänskliga kroppen direkt. 
Allt i universum är energier. Och energier består av svängningar i harmonier. Ljudvågorna är kurvor och fiolen och många andra instrument har kurvor och bågar. Instrumentens kurvor är de som samspelar mest harmoniskt för det syfte de ska uppfylla. 
På det sättet kan man också likna dem vid människokroppen – att vissa kurvor är optimala för den tänkta funktionen. Men instrumentet är inte skapat för att efterlikna kroppen, utan ett resultat för den optimala harmonin och funktionen – på samma sätt som människokroppen är.”

Fråga:
”Var det menat att jag skulle ha stannat kvar på min förra arbetsplats?”

Svar:
”Det finns inget ”menat” i världen. Ni får alla en palett med färger i form av situationer och omständigheter i era liv. Vad ni sen målar med den paletten är upp till er. Du gör hela tiden val, varje dag, hela tiden. De valen skapar din verklighet och vem du är i den verkligheten. Men därför finns också möjligheten att hela tiden välja nytt och välja om! Älta inte det som varit. Gå in i morgondagen med lust, ödmjukhet, entusiasm och kärlek! Gör det du vill göra NU.”

Fråga:
”Jag läser en bok för att lära mer om tonernas/ klangens inverkan på människan. Är den en bra källa? Teorierna är relativt komplicerade tycker jag, Behöver det vara så komplicerat?”

Svar:
”Jag är glad att du vill lära dig mer om tonernas och vibrationernas inverkan på människan! Där finns så mycket härligt att veta. 
Man kan säga att det både är komplicerat och enkelt. Vibrationer och toner är något väldigt fundamentalt i hela existensen, i hela universum och för er som människor. Det kanske inte är någon nyhet för dig att minsta partikel av allt som ingår i skapelsen vibrerar? Och musikens inverkan på människan kan knappast någon förneka. Det är som sagt väldigt grundläggande. 
Det grundläggande skulle man ju då kunna säga är just enkelt. Men det innebär inte att det inte finns oändligt mycket att veta och att lära sig om detta grundläggande och alla dess uttryck i världen. 
I boken du läser finns många bra insikter. Men jag skulle råda dig att inte bara gå till en källa i det här fallet. Läs andra böcker med liknande inriktning, eller med mer inriktning på energier, harmonier och flöden. Det du läser i varje bok, där du känner en samklang i ditt hjärta med det du läser, kommer du känna igen som din sanning. Och ju mer du läser, desto mer kommer du att känna igen mönster och se samma sak uttryckt på olika sätt. Då kommer du att komma fram till DIN sanning om detta och därigenom skapa den instrumentbyggare och musikutövare som du vill vara. Och det är just det som är det viktiga.”

Fråga:
”Kan du genom Hanna hjälpa mig vidare?”

Svar:
”Ja, vad tycker du att vi gör just nu? Tycker du att det hjälper?
Min älskade vän, jag svarar gärna på dina frågor. Men som jag sa till Hanna i början så vill jag främst att hon bidrar till att du hittar och lyssnar på din egen röst – på mig i dig. 
Men jag ska inte pressa dig. Du kan fortsätta ställa frågor såhär tills du känner dig trygg. 
Jag är så glad att du har påbörjat den här vägen! Att du vågar lita mer på mig och se saker ur ett annat perspektiv. Känner du att jag hela tiden håller dig i handen? Tänk att jag gör det, för det är precis vad jag gör. Tillåt dig själv att se det, mitt älskade barn. Jag är alltid vid din sida.”

Fråga:
”Vem behöver dessa instrument? Är det/Varför är det viktigt att tillverka dem?”

Svar:
”Ja, det är en lika stor fråga som ”Vem behöver den här världen? Varför är det viktigt att den finns?” Det är en väldigt grundläggande fråga för er som människor. Och därför skulle jag vilja att du besvarar den själv, för det finns ingen mening med någonting, om inte ni ger det en mening.
För en del verkar hela världen ju vara utan mening, så till den grad att de väljer att lämna den. Om hela världen kan vara meningslös, då kan väl en fiol vara meningslös? Med det vill jag förstås inte säga att världen är meningslös, utan att allt i den här världen finns till som redskap för er, mina älskade barn, att uttrycka och visa vilka ni är. Att visa att ni är en del av mig och därigenom att visa vem gud är. Kan du föreställa dig något på jorden som kommer närmare att uttrycka vad gud är, än en orkester i samklang med finstämda instrument, skapade med kärlek? 
Vilken mening det har för dig får du själv bestämma.”

Fråga:
”Är det viktigt att skydda kunskapen om sina metoder att bygga instrument?”

Svar:
”På ett väldigt övergripande plan finns det ingen kunskap som behöver skyddas. 
Om man känner att man behöver skydda kunskap så innebär det att man inte litar på att mottagaren av kunskapen kommer att använda den till det syfte man själv anser vara gott eller rätt. Så hur man förhåller sig till detta speglar hur man förhåller sig till världen i stort och hur man ser på andra människors fria vilja och vad de gör med den. 
I och med den här frågan undrade Hanna om man då skulle dela med sig till exempel av kunskapen om hur man gör en atombomb. Det är en fråga som ni människor bör diskutera mycket, ni bör över huvud taget diskutera mycket konsekvenser av det ni gör och vad det egentligen är för värld ni vill skapa. Men jag hävdar att kunskapen kommer ut förr eller senare ändå. Sen kan ni ingå avtal om på vilket sätt den ska användas. 
Just vad det gäller kunskapen i hur man bygger instrument och hur den kan användas eller missbrukas – där blir det lite liknande svar som tidigare. Ju mer av dig själv du lagt ner i ett instrument, ju mer kärlek, desto mer ger du vidare till mottagaren. Det finns många mottagare som verkligen värdesätter detta och de kommer då välja ett sådant instrument. Vad det kan få för ekonomiska konsekvenser, på vilket sätt man ska dela kunskapen, om man ska det, måste ni själva komma fram till. Nu har jag bara beskrivit de grundläggande funktionerna i kunskapsdelning. Allt blir vad ni kollektivt gör det till.”

Hanna frågar:
”Är det något mer du vill säga till X?”

Svar:
”Fortsätt! Jag är så glad över den väg du slagit in på och din nyfunna gnista. Jag älskar dig oändligt, min vackraste ros i trädgården.”




Om att vara gudalik och om att inte döma

Samtal med gud 2018-08-30

”Vänta, jag ska bara sätta mig ordentligt så jag kan lyssna bra.”
”Jag är ju redan här.”
”Ja, men jag vill göra sådär som du sa med händerna och sittställningen, för att ta in dig bäst. Hm, det är rätt kallt. Jag fryser om händerna. Funkar det att ha händerna under täcket och handflatorna uppåt för att energin ska flöda?”
”Prova.”
Jag sätter mig i skräddarställning med händerna under täcket och handflatorna uppåt.
”Nähä, det där funkade ju inte. Jag känner att energin inte flödar lika bra alls. Jag får väl frysa då.”
”Du kommer inte frysa. Jag gör dig varm.”

”Vad ska vi prata om idag?”
”Tack.”
”Vadå?”
”Tack för allt du gör nu.”
”Vad menar du då?”
”Tack för att du ringde din morbror på sjukhuset. Tack för att du sa de vänliga orden till din kusin.”
”Men sluta. Det känns helt omvänt att du tackar mig! Det är ju jag som ska tacka dig!”
”Men jag är verkligen glad över det du gör. Ska man inte tacka nån som gör en glad?
Tack för att du var så öppen och ärlig när du var på mingel häromkvällen och berättade om våra samtal. Tack för att du hjälpte din gamla vän med hälsorådgivningen. Och för de fina orden du skrev till henne. Tack!”
”Nä men sluta nu. Det känns verkligen fånigt. Jag tänkte ju tacka dig ikväll!”
”Det du gör nu gör du som mig. Du gör det på mitt sätt. Gudalikt. Dina handlingar blir oftare och oftare gudalika.”
”Tänk på att jag skriver om våra samtal i en blogg nu! Det här kommer låta så himla självförhärligande. Som att jag ser mig själv som en gud!”
”Det är ju jag som ser dig så. Sa inte er vän Jesus att ni alla är gudar?”
”Vår vän Jesus? Haha. Jo, det har jag för mig. Men det låter så … förmätet på något sätt att kalla mina små, vardagliga, goda handlingar för gudalika.”
”Säg kärleksfulla då. Kärleksfulla och gudalika är ömsesidigt utbytbara. Gud är kärlek. Alltså är kärleksfulla handlingar gudalika handlingar.”
”Det var fint sagt. Och jag kan knappast säga emot logiken i det. Men jag känner mig ändå mer bekväm med kärleksfull.”
”Men du blir mer och mer gudalik. Ju mer du släpper in mig i ditt liv. Ju mer du är öppen för mig och praktiserar det du tror på. Du kommer få se. Det blir som ett självspelande piano. Det är i det närmaste beroendeframkallande. När du märker att det är behagligt och att det fungerar, då vill du fortsätta med det förhållningssättet. Och ju mer du utövar det, desto mer blir det av samma vara.
Och jag vill tacka dig för varje liten gudalik sak du gör. Tack!”

”Wow. Ok. Men nu får du ändå sluta tacka. Det känns knasigt.”
”Då kan vi fira istället. Hur vill du fira?”
”Det lät trevligt, det gör vi! Jo, 13-åringen ville gärna att vi skulle bygga en liten älvträdgård och vi var ju och köpte växter idag. Skulle du kunna fixa så att det kommer älvor dit?”
”Javisst. Det fixar jag.”
”Men va, finns det verkligen älvor på riktigt??”
”Allting är besjälat. Alla växter är det till exempel. Hon kommer att se älvor där.”
”Nu tyckte jag inte det var ett hundraprocentigt ja eller nej på den frågan, men jag nöjer mig med det.
Vet du – jag är så himla glad att vi gör den här älvträdgården nu. Det är första gången på jag vet inte hur länge, som 13-åringen faktiskt är intresserad och känner entusiasm över något vi gör.”
”Du känner avundsjuka.”
”Ja. Ja, jag antar det. Jag ser många andras barn i samma ålder som verkar så engagerade i olika saker. De är med och deltar och är intresserade. Och ja, jag känner avundsjuka när jag ser dem. Eller sorg, kanske.”
”Försök att inte döma, eller ens bedöma. Det här som pågår är guld värt. Din dotters väg är långsam, men det är äkta guld som kommer ut av den. Hon har valt att verkligen låta sig känna alla känslor på vägen, att låta det värka fram på ett långsamt sätt. Och det är helt fantastiskt. Resultatet kommer bli enastående! Ur mitt och själens perspektiv händer allt på en gång. Det är det som är så fantastiskt med er fysiska värld – att ni verkligen kan uppleva långsamheten. Och långsamheten är en del av hennes upplevelse nu. Så jag påminner dig igen om att inte döma.”
”Det var ett perspektiv jag inte tänkt på. Långsamheten. Men jag vill ju inte att hon bara sitter för sig själv och inte tar sig för något. Jag vill att det ska vara roligt!”
”Alla vill att det ska vara roligt. Men du får inte pressa fram det på ett hurtigt sätt så att alla blir stressade över att ”nu ska vi ha roligt”. Låt det ta sin tid och döm inte. Det är en helig process.”
”Jag är hur som helst glad över att vi gör den här älvträdgården tillsammans. Nu gräver vi ner lökar i jorden som kommer bli fina blommor till våren. Jag tror hon kommer glädja sig över det här länge och ha något att se fram emot några månader framåt. Återigen ett långt perspektiv. Det är så det känns med henne. Man väntar i månader på att det ska komma upp en liten blomma.”
”Ja. Och är inte det fantastiskt? Och en alldeles lämplig liknelse. Blomman är värd att vänta alla de där månaderna på. Och utan alla månaderna hade det inte blivit någon blomma. För så ser processen ut.”

”Vad tycker du om bloggen då?”
”Jag är väldigt glad över den.”
”Jag känner mig lite orolig att jag ska börja censurera våra samtal på något sätt. Att jag ska börja tänka på om saker passar, låter konstigt, eller kan uppfattas fel.”
”Ja, men du är ju väldigt medveten om det. Du upptäcker dina tankar om självcensur och hejdar dem. Det kommer gå bra.”
”Hur ska jag fortsätta nu? Jag borde sprida den mer. Har du några tips?”
”Du ska ta det lugnt nu i början och inte skynda på att sprida den. Du måste vänja dig mer vid att finnas där ute. Låt det ta lite tid i början. Men ju mer du integrerar mig i ditt liv, desto klarare kommer det att bli för dig hur du ska förhålla dig. Och så kommer det bli. Du kommer bli mer och mer självklar i din relation till mig, hur vi kommunicerar. Du kommer bli starkare i din tro.”
”Det låter skönt. Men jag kommer alltid tvivla, det vet du.”
”Ja. Det är bra. Jag förväntar mig inget annat. Och vill inget annat, så länge det inte hindrar dig i det du vill åstadkomma. Men dina dubbla världar kommer försvinna och du kommer leva i en mer hel värld där du bejakar den du är.”
”Det låter otroligt skönt. Jag längtar dit och hoppas att min tro kommer räcka.”
”Det finns ingen annan möjlighet.”

”Men nu får i alla fall jag avsluta med att säga tack till dig. Tack! Jag älskar dig!”
”Jag vet. God natt.”