Lite om Jesus, frälsning och förlåtelse

Samtal med gud 2019-01-14

Jag sätter mig tillrätta i sängen och slappnar av i kroppen. 
”Hej”
”Hej”
”Jag fick ett par följdfrågor på det senaste samtalet om lidande, som handlade om förlåtelsen och vilken roll egentligen Jesus haft och har i världen. Såvitt jag förstått så menar många kristna att man måste bli förlåten för sina synder för att komma till himlen och att den enda vägen till gud och till frälsning är genom Jesus.
Själv tror jag att Jesus hade en annan roll här på jorden än att vara vilken människa som helst, som är med och upplever ”lidande för lidandets skull” eller som var här för att utvecklas andligen. Kan du berätta om Jesus och hans roll bland människorna?”
”Ja, min älskade son, som ni ganska korrekt uttrycker det. Du har rätt i att hans uppgift på jorden inte var att ”vara människa”, även om han tog på sig en mänsklig form. Han är en fantastiskt upplyst existens, som kom till världen av stor, stor kärlek. Han såg hur väldigt vilse ni gick och hur ni grävde er djupare och djupare ner i missförstånd och lidande. Han ville hjälpa er tillbaka till vägen, vara ljuset som lyser i mörkret, så att ni har en chans att hitta hem. Man kan säga att han är som en kärleksfull storebror som håller er i handen när ni går balansgång. Han vill inte ta över balansgången åt er, men han har en hand att erbjuda när ni trillat många gånger.”

”Hur är det här med frälsning och syndernas förlåtelse och att det inte finns någon väg till gud utom genom honom?”
”Tanken om frälsning och tanken om förlåtelse förutsätter att det finns någonting att bli frälst från och något som ska förlåtas. Jesus visste att verkligheten är absolut och villkorslös kärlek. I den absoluta verkligheten kan det då självklart inte finnas något att bli frälst från eller förlåten för. Men Jesus verkade på jorden, i er verklighet. Och han ville hjälpa er vidare, hjälpa er se vad sanningen är. För att kunna göra det var han tvungen att anpassa sitt språk till den upplevelsen ni har på jorden. Han var tvungen att ”vara i denna värld, men inte av den”. Det ni måste frälsas från i denna värld är era missförstånd och felaktiga bild om hur världen fungerar och om er själva. Och ni kan inte frälsas från dessa missförstånd om ni inte blir förlåtna – om ni inte är beredda att förlåta er själv och andra människor. Och det ni behöver förlåta är egentligen inte mer än det faktum att ni är just människor – varelser i ett tidigt stadium av utveckling som har en begränsad förståelse. 
Jesus kom för att visa er vägen tillbaka till kärleken och gud. Han sa att han var vägen, sanningen och livet och att det bara fanns en väg till gud och den vägen var genom honom. Vad han menade med det var att ni måste se verkligheten som han ser den för att se det som verkligen är sant. Och bara genom att se det som verkligen är sant kan ni se gud. När ni ser gud så ser ni verkligheten som den faktiskt är. Ett steg på den vägen är att förlåta, att acceptera sig själv som människa. Att förstå och acceptera att ni är på en väg, ett utforskande. Ni är inte fullärda om den vägen, ni kan inte förvänta av er själva och av andra att ni alltid ska göra ”rätt” i alla situationer. Ni kan inte känna sanningen innan ni har känt sanningen. Därför är förlåtelsen, eller förståelsen och acceptansen viktig för att bli ”frälst” och ”komma till himmelen”. Jag sätter det inom citationstecken för att ”räddningen” och ”att komma till himmelen” inte handlar om platser. Ni blir inte räddade från platsen helvetet. Helvetet är när ni är kvar i felaktiga föreställningar och dömer er själva utifrån de föreställningarna. Himlen är när ni ser och lär känna sanningen, när ni hittar tillbaka till kärleken, som är ert ursprung och er sanna natur. Det är himmelriket, ingen fysiskt plats.”