Samtal med gud 2018-12-30
”Hej”
”Hej. Slappna av nu.”
”Jag trodde att jag redan var avslappnad. Men jag känner nu när du säger det att jag ju spänner axlarna fortfarande.”
”Sätt dig rakare också.”
”Jaha, ok. Rakt på vilket sätt? Kan du beskriva närmare?”
”För att låta energierna flöda optimalt och därigenom kunna öppna dig för att ta emot mig så tydligt som möjligt, så är det bäst när du sitter med ryggraden i en rak linje uppifrån och ner, så att alla chakran linjeras. Ta ner hakan lite mot bröstet så att toppen av ditt huvud och nacken följer den linjen. Titta inte uppåt så att nacken böjs. För att kunna linjera bra kan du till exempel sitta i skräddarställning eller med benen invikta under baken, med knäna rakt framåt bredvid varann.”
”Det var väldigt specifikt! Du är rätt noga med det här – med sittställning och energiflöden. Jag har två undringar om det. När jag sitter i skräddarställning känner jag mig sällan helt avslappnad. Jag trodde meningen var att man skulle vara så avslappnad som möjligt?”
”Meningen är att du ska vara så mottaglig som möjligt. Med axlarna uppe vid öronen är du spänd på ett sätt som motverkar din mottaglighet. Om du ligger ner och är helt avslappnad i kroppen är du avslappnad på ett sätt som motverkar din mottaglighet. För att du riskerar att somna och att dina chakran inte är linjerade uppifrån och ner. Men det är inte meningen att det ska bli obekvämt, så att kroppen tar onödigt fokus. Men en anspänning i balans är funktionellt.”
”Aha, ok. Du har pratat mycket om chakran och energier med mig på senaste tiden och inspirerat mig att läsa mer om det. Just nu kändes det som att du tjatade, eller ”puffade”, på mig att jag skulle läsa om det fjärde chakrat. Var det nån speciell tanke med det?”
”Du har ju själv konstaterat tidigare att jag alltid har en baktanke. Jo, jag vill att du ska tänka på och förstå funktionen i energin hos det fjärde chakrat speciellt nu. Det är den energi du kommer behöva mest den tiden som kommer. Den skapande energin, den som får saker att hända. Energin som också har med självkännedom att göra. Du måste ärligt lära känna och förstå dig själv innan, och i och med att, du lär ut till andra. Du måste våga se på alla sidor av dig själv och förstå och förlåta de sidorna för att kunna gå vidare. Om du inte kan se dem och acceptera dem hos dig själv kommer en viktig bit saknas när du förmedlar saker till andra.”
”Jag förstår. Jag ska verkligen göra mitt bästa. Jag försöker att inte ta lätt på det här och att vara så ärlig om mig själv och mot mig själv som jag kan. Men jag märker ju att det tar emot för mig ganska ofta. Att vara öppen och ärlig med folk som jag misstänker inte kommer ”godkänna” det jag säger. Men jag jobbar vidare på det och jag tror att det är en del av det som du kallat ”mina dubbla världar” som kommer försvinna mer och mer? Jag längtar tills de gör det och jag förstår att det hänger på min ärlighet om och gentemot mig själv, om de kommer försvinna eller ej.”
”Ja precis. Bra sammanfattat. Lär dig mer om chakrana generellt. Du har verkligen bara skrapat på ytan av all denna kunskap. Det är en rik källa att ösa ur!”
”Det känns som du börjar bli lite ivrig? Att du ”puffar” mig och utmanar mig mer och mer nu. Är det för att det nya året snart är här? Du har sagt ett par dagar att du vill att vi ska prata om ämnet ”mål” – att sätta upp och ha mål.”
”Ja, det tycker jag vi ska prata om.”
”Ok, då pratar vi om mål. Men är det för att det är nyårsafton just imorgon som du vill att vi pratar om det här nu? Det känns inte som en slump.”
”Slumpen är bara nåt ni har hittat på. Den existerar inte.”
”Nej, det kunde jag väl räkna ut att du skulle säga. Så varför har det betydelse att vi pratar om det här just vid nyår? Nyårslöften, liksom. Känns inte det lite fånigt på nåt sätt? ”Gud tipsar om årets nyårslöften!””
”Precis som att slumpen inte existerar så är det så att tillfällen också har betydelse. Ett nytt år symboliserar något. Symboler, ritualer och ceremonier är väldigt bra verktyg att använda sig av. I den sekulariserade delen av världen som du lever i, är det många som ser med skepticism på ritualer och ceremonier för att de associerar dem med religion och vidskepelse och ser dem som ett sätt att styra människor. Men de ritualer och ceremonier jag pratar om behöver inte vara något som ni visar upp för andra eller gör i grupp. Men de visar för er själva att det är något som är viktigt för er, något ni vill fira, eller något ni vill upprepa eller helt enkelt manifestera, för att de är viktiga för er.”
”Hur skulle såna ritualer kunna se ut då, till exempel?”
”Det kan vara att ni gör samma sak på samma sätt varje år vid en speciell tidpunkt. Det kan vara en promenad ni tar en viss dag, eller på ett visst sätt. Det kan vara att ni dekorerar något, ramar in något, gör ett vackert paket av något, skriver en dikt eller en sång om något, ber en bön vid ett visst ställe eller en viss tidpunkt – variationerna är förstås oändliga, precis som världen är oändlig. Varje ögonblick är heligt och ni kan välja att manifestera heligheten i ett visst ögonblick för er. Det nya året symboliserar för de flesta människor en chans till nystart, en chans att sätta intentioner för det år som kommer. Och ja, det är därför jag ville prata om att sätta mål just nu.”
”Vad fint! Då säger vi så. Vi pratar om att sätta mål. Vad vill du börja med att säga om det?”
”Att sätta en intention är att göra något mer än att bara fortsätta livet som det är, på slentrian. Att uttala sitt mål är att manifestera det i sin verklighet och därigenom i andras verklighet, vilket stärker energin ytterligare. Att skriva ner målet är ännu ett sätt att göra målet tydligare och förstärker energin och fokuset på målet. Många av de största förändringarna märks inte från dag till dag. Det är som det kända talesättet ”droppen urholkar stenen” – du ser ingen skillnad på stenen efter att en vattendroppe har fallit på den, men efter en tid har hela stenen blivit urgröpt av de många dropparna. Eller så har det bildats en stalagmit, för den delen. Detta innebär inte att det räcker med att sätta ett mål för att målet ska uppnås. Men utan att ha satt intentionen, eller målet, så kan det inte uppnås alls. Du måste veta vad du vill och uttala det.”
”Säga sitt nyårslöfte, alltså?”
”Ja. Det nyårslöfte som du verkligen menar ska bli sanning och verklighet i ditt liv. Inte ett som du tvivlar starkt på redan när du uttalar det.”
”Ok. Så ett ärligt nyårslöfte. Hur ska man få det att bli verklighet efter att man uttalat intentionen sen, då?”
”De två främsta verktygen här är tacksamhet och fokus, eller hängivenhet. Fokus och hängivenhet är väldigt nära besläktade och ibland helt utbytbara.
Tacksamheten använder du som en affirmation, kan man säga. En uppriktigt menad tacksamhet för att det som du ser framför dig redan är verklighet, för att målet redan är uppfyllt. Faktiskt fungerar till och med tacksamhet som du uttalar med visst tvivel. Att uttala tacksamheten är starkare än att inte uttala den, även om tron inte är fullständig. Den sänder ändå ut en signal om manifestation till universum.
Fokus och hängivenhet är en naturlig följd om du verkligen bestämt dig för att ditt mål ska bli verklighet. Det räcker inte med att bara tänka att det ska bli verklighet, du måste göra det också. Och här kommer droppen som urholkar stenen in. En del använder visserligen stora stenar själva istället för droppar och krossar stenen i ett enda slag, för att de är extremt fokuserade och hängivna. Och kanske otåliga. Men de är undantagen. De flesta stora förändringar sker i små, små portioner. Men de fortsätter. De upphör inte.”
”Är det därför du avkrävde mig ett löfte häromdagen att jag skulle ägna minst tio minuter om dagen till att prata med dig? Det låter så himla dumt när jag säger det nu! Här har jag hittat världens bästa källa till kärlek och information om allt, och så får jag det att låta som en uppoffring att prata med dig i tio minuter om dagen.”
”Min älskade vän. Jag kräver aldrig någonting av dig. Inte att du ska prata med mig alls. Inte att du ska prata en viss tid. Och inte att du inte ska låta dum, eller vara tacksam för att du får prata med mig. Jag pratar med alla, hela tiden. Det är du själv som sett till att du pratar med mig på det här sättet nu. Och det är du själv som vill att du fokuserar oftare på samtalet och därför fått dig att uppfatta att jag ”krävt” det av dig. Men jag har bara sagt det du vill.”
”Ett tredje redskap som fungerar bra för dig, som du redan konstaterat, och även många andra människor, är att ha deadlines. Du satte till exempel en deadline för när du skulle ha publicerat ditt första inlägg i den här bloggen. Det fick dig att skaffa webbhotell och bestämma vad du skulle kalla bloggen och sedan publicera det första samtalet.”
”Just det. Och nu tyckte du att vi skulle bestämma en deadline när jag skulle lägga ut mitt första inlägg på Instagram också. Puh, jag känner verkligen att varje sånt här steg kräver att jag tar ett rejält kliv utanför min comfort zone. Vad heter det på svenska? Trygghetsområde? Men en sak utöver deadlines som påverkar, i alla fall mig, är att ha andra människors förväntningar på mig. Att jag har sagt till andra att jag ska göra något och att jag därför ser till att det blir av. Men gör man det verkligen för sin egen skull då?”
”Jag skulle vilja påstå att det är många gånger i ditt liv då det verkligen inte alls räckt att du har sagt till andra att du ska göra något. Det har inte blivit av ändå. I det här fallet – de mål och den framtid som du tänker på nu – skulle jag vilja att du tänker på dem omkring dig som ”har förväntningar” på dig, som dina medskapande. De är med och ser till att ditt mål uppfylls, för deras andar är med och skapar detta. Det är vad du har saknat de andra gångerna du har sagt att du vill göra saker. Du har inte haft de medskapande du känt att du behövt och därför har du tappat tron på ditt mål och energin att genomföra det.”
”Så hade jag inte tänkt på det förut. Jag har ju ofta känt mig som en rätt misslyckad person i det avseendet – att jag haft hundra idéer, men knappt lyckas genomföra en enda.”
”Det är ju inte riktigt sant. De saker du känner att du inte genomfört eller lyckats med är de du sätter fokus på, eller väljer att tillskriva dig själv som misslyckanden. De verkligt stora sakerna och utvecklingarna i ditt liv ger du inte dig själv tillräckligt med beröm för. Många av dem ser du knappt ens att de har hänt, för att de just varit sådana långsamma processer – som med vattendropparna – att du inte ens tänker på att de har ägt rum. Andra händelser som du verkligen har satt igång och genomfört själv har du inte gett dig själv beröm för, för att du ser dem som självklara – det är något ”alla gör” – att leva i en nära relation, få barn, uppfostra barn. Det är enorma saker! Det är mirakel! Är det inte det största miraklet att ett barn blir till som resultat av mötet mellan två människor? Det händer hela tiden på jorden. Blir miraklet mindre för att det händer ofta? Är det inte den mest gudomliga process att få ansvar för ett sådant barn och få följa det och vägleda det och växa tillsammans med det? Det händer hela tiden på jorden. Blir processen mindre gudomlig för det? Nej, avfärda inte mirakel och gudomliga processer för att de är vanligt förekommande. Fira och hylla att du lever i en gudomlig värld som är full av mirakler!”
”Åh, nu fick jag verkligen en sån fantastiskt varm och härlig känsla i kroppen. Du har ju helt rätt. Fira miraklen! Det ska jag försöka göra. Tack. Jag älskar dig. Sov gott. Eller, det kanske man inte kan säga till gud? Vad gör du då? Vaka gott?”
”Det gör jag gärna. Jag vakar över dig. Sov gott, mitt älskade barn.”