Samtal med gud 2017-10-30
Den senaste veckan har jag läst två hemska nyheter om miljön. Dels att 75% av insekterna i Tyskland har försvunnit sen 1989, dels att ackumulationen av koldioxid i atmosfären slår rekord, trots att människans utsläpp minskat något. Det skrämmer mig rejält och jag kände verkligen att jag måste tala med gud om det här. Jag är inte rädd för döden, men att mina barn och barnbarn ska ta över en döende jord eller att alla människor ska gå under, det gör mig enormt sorgsen och skräckslagen.
Jag ”råkade” innan jag började kvällens samtal snubbla på en video med Neale Donald Walsch, där han svarar på frågan ”hur kan vi vara säkra på att våra barn ärver en bättre jord än den vi fick?” Och speciellt med tanke på klimatkrisen.
Neale svarade att vi inte ska fokusera så mycket på den fysiska delen av tillvaron. Det är inte prylarna som ger oss glädje i livet eller är ett mått på hur bra vi har det. Vi kan inte vara säkra på att vi ger våra barn en ”bättre” värld än den vi ärvde. Men det bästa vi kan göra för våra barn är att vid en så tidig ålder som möjligt lära dem varför de är här på jorden och vilka de verkligen är och vilken potential de har. På det sättet kommer de ha en bättre värld, oavsett de fysiska omständigheterna.
Jag måste säga att jag kände mig lite missnöjd med det svaret. Jag tyckte inte det gick tillräckligt mycket in på klimatförändringar och om/hur vi kan påverka det. Kanske för att jag fokuserar för mycket på det fysiska… Men i mina tankar handlar det om överlevnad eller kanske att leva i en förstörd värld som knappt är värd att leva i.
Jag frågar gud hur hon ser på det hela, med klimatförändringar och vad vi ska göra åt det. Säger att jag känner mig jätterädd.
“Rädslan i sig är er fiende. Rädsla täpper till alla flöden. Den kan strypa blodomloppet och göra er sjuka. Det är därför man säger att man blir stel av skräck eller ”freezes” på engelska, för att det som händer när man blir rädd är att blodkärlen faktiskt blir smalare och flödet minskar. Rädslan täpper också till flödet av energier väldigt mycket och snabbt. Rädslan förlamar och stänger in oss. Den hämmar utbyte och flöden människor emellan.
Så vad du än gör ska du inte vara rädd. Det bästa du kan göra (ja, det kan låta löjligt, men det är faktiskt så) är att låta kärleken flöda!”
Jag känner det när gud säger det. Jag är inte rädd längre, jag låter min kärlek flöda.
“Du är som ett batteri, som en kärnexplosion. Sprid din kärlek på alla sätt du kan komma på! Det är det bästa du kan göra för att ”rädda” världen.” ”Och det som Neale sa stämmer också”, säger gud. ”Lär era barn sanningen. Sanningen ska göra er fria, som det står skrivet. För sanning och kärlek är samma sak. När ni är sanning och är i kärlek, då är ni definitionen av fria. Då finns ingen rädsla mer. Och rädsla är det enda som kan ”hota” er. Jag säger ”hota” inom parantes, mina älskade barn, för det finns ju egentligen inget som kan hota er.”
”Vad är då sanningen om vår existens på jorden?” undrar jag.
“Ni är här för att återupptäcka er själva.
Tänk på den första gången du upplevt något riktigt extatiskt och sedan försökt att uppleva det igen. Visst är det svårt att återskapa den känslan och visst är den känslan underbar? Kan du tänka dig något underbarare än att komma från att inte ha vetat något alls, till att uppleva vem du verkligen är? Det enda sättet att verkligen uppleva det, är att först glömma det. Och för att uppleva detta i alla dess möjliga beståndsdelar går ni igenom olika faser. Tillsammans, som människor. Ni upplever allt detta tillsammans. Alla ska med och alla är lika viktiga. Just nu är ni på småbarnsstadiet och precis som med människobarn är detta ett underbart stadium, men alla stadier har sina fantastiska upplevelser. Man kan säga att ni blir visare och mer medvetna om vilka ni är i vidare stadier, men stegen framåt/uppåt är lika stora och därför lika underbara. Tro det eller ej, men ni älskar denna utveckling. Det är er favoritlek! För det är vad ni gör. Ni leker en underbar lek som ni älskar.
En del människor kan i korta ögonblick eller även längre perioder uppleva en enormt stor klarsyn och ha uppenbarelser där de verkligen upplever vilka de är (ren kärlek), men de flesta gör det inte. Och om alla gjorde det plötsligt och samtidigt så skulle leken vara slut. Man kan likna det vid att ni leker en jätterolig lek, men i slutet av leken är ni glada att komma hem till mammas och pappas trygga famn igen. Och ibland tappar ni bort er i leken och då är det bra att något av barnen ser en tydligare väg fram hur leken ska fortsätta, för att komma vidare.”
Efter att jag tagit en paus för att skriva ner det här (jag bad om en skrivpaus, för jag tyckte här kändes så väldigt viktigt), frågar jag gud om hon vill säga något mer.
”Mer än att svara på vad du ska göra med din rädsla?” säger gud.
”Var det det jag frågade om?”, säger jag.
”Ja. Och mitt svar är samma som jag sagt till er i alla tider. Var inte rädda!”