Samtal med gud 2017-10-10
Jag håller på och läser Anita Moorjanis bok ”What if this is Heaven?” Och där har hon precis diskuterat ämnet ”ego” – att många andliga ledare och riktningar säger att man ska försöka bli av med eller övervinna sitt ego. Men Anita säger att man ska bejaka och älska sitt ego. Jag frågar gud hur hon ser på detta.
“Vi har ju pratat om det här förut och du har redan kommit fram till detta – att du är på den här jorden för att vara Hanna. Den bästa Hanna som finns, den bästa Hanna du kan föreställa dig.”
“Ja. Och så vill jag ju att det ska vara. Men hur är det med själva begreppet “ego” då?”
“Jag såg att du blev lite förvirrad och inte riktigt mådde bra av den bilden du fick av egot och ”kampen mot egot”, som du uppfattade det, i A Course in Miracles. Därför förde jag in tanken hos dig att du är här för att vara Hanna och att du ju älskar den personen. Jag har sagt det till dig förut, att jag säger min sanning på så många olika sätt till olika personer, för att ni uppfattar så olika, är i olika faser av utveckling och har olika uppfattning om ordens betydelse. Till exempel orden “ego” och ”person” på engelska och svenska. När Anita Moorjani säger att vi ska omfamna vårt ego skulle ordet ”person” passa bättre på svenska, men på engelska är ordet ”person” mer officiellt. ”Person” är personligare på svenska, helt enkelt. Men på engelska passar ”ego” bättre i just det här sammanhanget. Men jag ser att det har lett till ganska stor förvirring hos många. Personen Hanna har du skapat själv innan du föddes. Ni har alla skapat er själva in i minsta detalj med oändlig kärlek – skapat den vackraste person ni kunnat föreställa er.”
Jag blir tvungen att pausa, för jag blir alldeles tårögd av den visionen.
“Kommer du ihåg när din äldsta dotter var tre år och kramade om sig själv och sa ”Jag älskar mig!”? Barn har närmare till minnet av att ha skapat denna person som de älskar så. Så jag säger att ni ska älska er själva av hela hjärtat! Om man älskar sig själv har man lättare att rent älska andra och lättare att se det fulländade i andra. Ni är, alla tillsammans, som en fantastisk blomsteräng full med underbara blommor. Alla är perfekta på sitt sätt, utan att tävla mot någon annan. Där finns ingen konkurrens. Ingen behöver fixas eller kompletteras på något sätt.”
Innan jag började det här samtalet med gud kände jag mig nedstämd och lite rädd. När vi pratat märker jag att jag inte känner mig så alls längre.
“Där jag är kan inte rädsla finnas”, säger gud.
Och jag märker att det är så. Jag försöker med flit tänka på saker jag tycker är skrämmande, som klimatet och Trump, men jag känner mig inte rädd ändå.