Lek – Med gud i huvudet

Om sockerberoende och svarta hål

Samtal med gud 2019-05-07

”Jag hade ju fler frågor från mina vänner, frågorna som jag önskade mig i födelsedagspresent. Vi tar två frågor från Märta nu då. Jag är nyfiken på vad du har att säga om dem.”

Fråga från Märta:
”Varför är socker onyttigt och något Hanna (och vi andra) ska undvika, om det är så att verkligheten är formbar? Då borde vi kunna ”hitta på” att det är nyttigt.”

Svar:
”Ni lever ju inte i den här fysiska världen alldeles själva. Ni är här tillsammans med alla andra människor på jorden. Och för att den här illusionen ska fungera, för att ni ska få de erfarenheter ni vill ha, för att ”leken” ska fungera, så måste ni ha vissa spelregler. De spelreglerna måste alla tro på och vara med på för att leken ska fungera. Om ingen följer spelreglerna så är ju leken slut. Ni har alltså kommit överens om hur den fysiska världen fungerar och hur olika kemikalier och ämnen i naturen påverkar varandra och hur processerna i naturen ser ut. Det hör tillspelreglerna. Jag skulle kunna bre ut mig hur mycket som helst om det här, för det är i princip oändligt, alla detaljer i hur allt hänger ihop i er fysiska värld, hur sinnrikt det är uppbyggt. Faktum är att man kan likna den fysiska världen vid ett lager, eller ett skal, som ni lagt ovanpå verkligheten. Med verkligheten menar jag då den absoluta verkligheten som är vad jag ser. Man skulle kunna likna den fysiska verkligheten vid ett skal ni sätter på er mobiltelefon. Om skalet har ett motiv med zebror så är det zebror ni ser när ni tittar på den, men verkligheten är förstås allt det som finns innanför zebraskalet. Men energierna från mobiltelefonen tränger förstås igenom skalet, fast ni inte kan se dem. På samma sätt påverkar energier från den verklighet ni inte kan se även er fysiska verklighet. Vad vill jag då säga med det? Jo, enligt spelreglerna är socker i stora mängder inte nyttigt för er kropp och om ni skulle leva uteslutande på socker så skulle kroppen i de allra flesta fall dö. Men som Märta så riktigt påpekar, så är er fysiska verklighet inte den absoluta verkligheten och hon har helt rätt i att den är formbar. Men det krävs mycket av en människa för att kunna ställa sig utanför spelreglerna och omforma den verkligheten. Och det som krävs är tro. Om du tror att du kan leva tills du blir hundra år och bara äta socker, så kan du det. Men det är extremt få som tror det. Faktiskt kan de flesta människor tro väldigt mycket lättare på magiska saker, tro på gud och tro på under, än tro på att de själva kan göra så att socker är nyttigt för deras egen kropp. Men nu har du chansen att göra det till ditt livsmål, Märta!”
”Haha, oj. Nu fick Märta nåt att bita i! Kan det vara så att det är för få människor som verkligen tycker att det är den fundamentala meningen med livet – att socker ska vara nyttigt – för att någon ska lägga all sin tro i just det?”
”Någon kan nog ha lyckats. Men de personerna har lyckats med mer än ”sockertricket”. De kan snarare överleva på mycket lite alls, när de helt har förlorat tron på den fysiska verkligheten som just verklighet.”

Nästa fråga från Märta då:
”Vad är ett svart hål och varför finns det?”

Svar:
”Jag svarar gärna på frågor som hjälper er att utvecklas, men det är ingen idé för er att använda mig som ett uppslagsverk.”
”Nej, du har börjat säga det på sista tiden och jag börjar ta till mig det. Men du förstår väl hur frestande det är när man nu kan fråga dig saker? Äsch, jag som var så nyfiken på det här själv. Kan det verkligen inte hjälpa oss framåt i vår utveckling att få veta såna här saker? Jag misstänker att till exempel Nicola Tesla också pratade med dig och fick veta en hel del om hur saker funkar.”
”Kan du tänka dig att Nicola Tesla kunde använda de svaren på ett sätt som du inte kan? Att han hade ett annat fokus och en annan plan för vad han ville göra, än vad du har?”
”Hm, det skulle jag eventuellt kunna tänka mig, att Tesla kunde använda den kunskapen på ett annat sätt, ja. Äsch då. Men finns det inget du kan berätta om svarta hål som vi kan ha nytta av då?”
”Som jag var inne på förut så finns det vissa spelregler och de gäller även för er överenskommelse hur ni vill utvecklas tillsammans. Ni vill inte ta för snabba kliv, för ni vill inte gå miste om processen att komma till nästa steg. Ni har kommit överens om att vissa personer får ha fokuset på att utveckla er vetenskap och mänsklighetens kunnande om systemen som håller samman världen. Det är som sagt en fråga om fokus. Att snappa upp lite här och lite där om djupa sanningar skulle inte gagna er, då ni inte kan se dem med full insikt om vad de betyder.”
”Men, vad du är motsträvig. Finns det ingenting alls du vill säga om svarta hål?”
”Det är en enormt komprimerad massa. Det är andra sidan av en galax livscykel. En eller flera galaxer.”

Jag tar en liten paus efter att jag skrivit ner svaren från gud. Sen sätter jag mig i sängen och fokuserar på gud igen.
”Är du nöjd med svaren?” Frågar gud.
”Nöjd? Jag är nöjd med att jag är din vän. Nöjd med att jag får vara i din kärlek. Nöjd och tacksam.”
Jag sitter så en lång stund och bara är i guds kärlek. Det är så vilsamt. Jag förstår både dem som blir religiösa och dem som blir knarkare. Det är den här känslan vi vill åt.

Om mening i det man gör

Samtal med gud – svar på andras frågor 2018-11-29

En bekant bad mig ställa några frågor till gud som hon gärna ville ha svar på, bland annat om framtiden i sitt yrke som instrumentbyggare och meningen med det. Med hennes godkännande publicerar jag en del av frågorna och svaren.

“Hej, nu har jag några frågor att ställa för X räkning. Går det bra?”
“Din främsta uppgift är att hjälpa din vän att lita på sig själv. Jag vill att hon pratar med mig och lyssnar på mig. Men hon ska veta att jag finns i hennes inre och inte hos någon annan. Hon kan ta till sig budskap från andra håll, men måste lyssna djupt inne i sig själv för att avgöra vad som är sant. Det är lätt att man låter rädsla svara på det man hör. Rädsla som har funnits hos en länge är stark och det är lätt att tro att rädslan är den inre rösten som svarar med ”intuition”, när man känner att man snabbt får ett svar i huvudet om vad som är sant och falskt. Fråga dig istället vad kärleken skulle säga om detta. Vad är kärlekens åsikt om det? Om du svarar på en fråga med kärleken som utgångspunkt ger det alltid rätt resultat. Och med kärleken menar jag den kärlek som är du, det magiska och gudomliga i dig. Förväxla det inte med att göra saker för andra, i tron att du gör dem en tjänst, om du därmed upplever att du sviker dig själv. Då är inte kärleken utgångspunkten, fast man kan tro det.”

Fråga:
“Vad kommer fiolens form ifrån? Är det en spegel av den mänskliga kroppen?”

Svar:
“Nej, man kan inte säga att den speglar den mänskliga kroppen direkt.
Allt i universum är energier. Och energier består av svängningar i harmonier. Ljudvågorna är kurvor och fiolen och många andra instrument har kurvor och bågar. Instrumentens kurvor är de som samspelar mest harmoniskt för det syfte de ska uppfylla.
På det sättet kan man också likna dem vid människokroppen – att vissa kurvor är optimala för den tänkta funktionen. Men instrumentet är inte skapat för att efterlikna kroppen, utan ett resultat för den optimala harmonin och funktionen – på samma sätt som människokroppen är.”

Fråga:
“Var det menat att jag skulle ha stannat kvar på min förra arbetsplats?”

Svar:
“Det finns inget ”menat” i världen. Ni får alla en palett med färger i form av situationer och omständigheter i era liv. Vad ni sen målar med den paletten är upp till er. Du gör hela tiden val, varje dag, hela tiden. De valen skapar din verklighet och vem du är i den verkligheten. Men därför finns också möjligheten att hela tiden välja nytt och välja om! Älta inte det som varit. Gå in i morgondagen med lust, ödmjukhet, entusiasm och kärlek! Gör det du vill göra NU.”

Fråga:
“Jag läser en bok för att lära mer om tonernas/ klangens inverkan på människan. Är den en bra källa? Teorierna är relativt komplicerade tycker jag, Behöver det vara så komplicerat?”

Svar:
“Jag är glad att du vill lära dig mer om tonernas och vibrationernas inverkan på människan! Där finns så mycket härligt att veta.
Man kan säga att det både är komplicerat och enkelt. Vibrationer och toner är något väldigt fundamentalt i hela existensen, i hela universum och för er som människor. Det kanske inte är någon nyhet för dig att minsta partikel av allt som ingår i skapelsen vibrerar? Och musikens inverkan på människan kan knappast någon förneka. Det är som sagt väldigt grundläggande.
Det grundläggande skulle man ju då kunna säga är just enkelt. Men det innebär inte att det inte finns oändligt mycket att veta och att lära sig om detta grundläggande och alla dess uttryck i världen.
I boken du läser finns många bra insikter. Men jag skulle råda dig att inte bara gå till en källa i det här fallet. Läs andra böcker med liknande inriktning, eller med mer inriktning på energier, harmonier och flöden. Det du läser i varje bok, där du känner en samklang i ditt hjärta med det du läser, kommer du känna igen som din sanning. Och ju mer du läser, desto mer kommer du att känna igen mönster och se samma sak uttryckt på olika sätt. Då kommer du att komma fram till DIN sanning om detta och därigenom skapa den instrumentbyggare och musikutövare som du vill vara. Och det är just det som är det viktiga.”

Fråga:
“Kan du genom Hanna hjälpa mig vidare?”

Svar:
“Ja, vad tycker du att vi gör just nu? Tycker du att det hjälper?
Min älskade vän, jag svarar gärna på dina frågor. Men som jag sa till Hanna i början så vill jag främst att hon bidrar till att du hittar och lyssnar på din egen röst – på mig i dig.
Men jag ska inte pressa dig. Du kan fortsätta ställa frågor såhär tills du känner dig trygg.
Jag är så glad att du har påbörjat den här vägen! Att du vågar lita mer på mig och se saker ur ett annat perspektiv. Känner du att jag hela tiden håller dig i handen? Tänk att jag gör det, för det är precis vad jag gör. Tillåt dig själv att se det, mitt älskade barn. Jag är alltid vid din sida.”

Fråga:
“Vem behöver dessa instrument? Är det/Varför är det viktigt att tillverka dem?”

Svar:
“Ja, det är en lika stor fråga som ”Vem behöver den här världen? Varför är det viktigt att den finns?” Det är en väldigt grundläggande fråga för er som människor. Och därför skulle jag vilja att du besvarar den själv, för det finns ingen mening med någonting, om inte ni ger det en mening.
För en del verkar hela världen ju vara utan mening, så till den grad att de väljer att lämna den. Om hela världen kan vara meningslös, då kan väl en fiol vara meningslös? Med det vill jag förstås inte säga att världen är meningslös, utan att allt i den här världen finns till som redskap för er, mina älskade barn, att uttrycka och visa vilka ni är. Att visa att ni är en del av mig och därigenom att visa vem gud är. Kan du föreställa dig något på jorden som kommer närmare att uttrycka vad gud är, än en orkester i samklang med finstämda instrument, skapade med kärlek?
Vilken mening det har för dig får du själv bestämma.”

Fråga:
“Är det viktigt att skydda kunskapen om sina metoder att bygga instrument?”

Svar:
“På ett väldigt övergripande plan finns det ingen kunskap som behöver skyddas.
Om man känner att man behöver skydda kunskap så innebär det att man inte litar på att mottagaren av kunskapen kommer att använda den till det syfte man själv anser vara gott eller rätt. Så hur man förhåller sig till detta speglar hur man förhåller sig till världen i stort och hur man ser på andra människors fria vilja och vad de gör med den.
I och med den här frågan undrade Hanna om man då skulle dela med sig till exempel av kunskapen om hur man gör en atombomb. Det är en fråga som ni människor bör diskutera mycket, ni bör över huvud taget diskutera mycket konsekvenser av det ni gör och vad det egentligen är för värld ni vill skapa. Men jag hävdar att kunskapen kommer ut förr eller senare ändå. Sen kan ni ingå avtal om på vilket sätt den ska användas.
Just vad det gäller kunskapen i hur man bygger instrument och hur den kan användas eller missbrukas – där blir det lite liknande svar som tidigare. Ju mer av dig själv du lagt ner i ett instrument, ju mer kärlek, desto mer ger du vidare till mottagaren. Det finns många mottagare som verkligen värdesätter detta och de kommer då välja ett sådant instrument. Vad det kan få för ekonomiska konsekvenser, på vilket sätt man ska dela kunskapen, om man ska det, måste ni själva komma fram till. Nu har jag bara beskrivit de grundläggande funktionerna i kunskapsdelning. Allt blir vad ni kollektivt gör det till.”

Hanna frågar:
“Är det något mer du vill säga till X?”

Svar:
“Fortsätt! Jag är så glad över den väg du slagit in på och din nyfunna gnista. Jag älskar dig oändligt, min vackraste ros i trädgården.”

Att vara och att göra

Samtal med gud 2018-11-18

Jag sätter mig och tänker på alla de jag älskar, som varit i mina tankar på sista tiden. Jag går igenom dem en och en och tänker på dem med kärlek och tacksamhet.

Sen tänker jag lite på hur min relation till gud har utvecklats de senaste åren.
”Jag insåg inte att jag kunde ha en sån här relation med dig förut. Eller, vi har ju alltid haft kontakt, hela livet, det känner jag ju. Men att jag kunde prata på det här viset och att du skulle svara så tydligt, det hade jag inte trott tidigare. Kommer du ihåg när jag var yngre, när jag liksom alltid hade min självkritiska röst som argumenterade med mig i huvudet. Typ den andra sidan av mig, mitt kritiska ego, eller vad man ska kalla det? Jag tror att det är ganska vanligt.”
”Ja, det var ett himla prat med den.”
”Då fanns det liksom inte plats för dig heller. Jag fyllde mitt huvud med min självkritiska röst istället. Jag är så glad att jag bytte ut den mot dig.”
”Du släppte in mig. Du gav dig själv chansen att stänga av ditt egos kritiska röst, när du blev medveten om den. Och sen började du lyssna till min röst som bara kan höras om man lyssnar och är villig att ta emot den.”
”Ja, det är bättre uttryckt. Och jag föredrar dig, haha!”
”Jag dömer dig aldrig och kräver inget av dig. De gånger jag ger dig råd åt ena eller andra hållet, är det för att du har vänt dig till mig just för att få råd, för att hjälpa dig framåt på den väg du vill gå. Men jag kräver aldrig av dig att du ska gå den vägen. Jag är ovillkorlig kärlek och ovillkorlig kärlek ställer inga krav. Kan du ta det till dig och vila i det?”
”Oj, ja jag försöker. Fast jag tror det är väldigt allmänmänskligt att vilja sträva framåt, att utvecklas och göra saker.”
”Utveckling är naturligt. Det går inte att leva utan att utvecklas. Även om vissa verkligen försöker stå emot. Men görande och utveckling hör inte nödvändigtvis ihop. Jag är varande. Kärlek är varande. Det är det ni längtar tillbaka till – att “bara få vara” i kärlek. Det är det ni egentligen strävar efter. Men det är inte många som har förstått det. Och även de som har förstått det har svårt att leva enligt det. Det ni behöver göra för att nå dit är att utgå från varandet – sen kommer det ni gör vara ett resultat av det ni är. Nu handlar de flesta på jorden i omvänd ordning – utifrån tanken att ni ska bli någonting som ett resultat av det ni gör. Ni gör en massa saker för att förhoppningsvis i slutändan bli någonting. Och det ni egentligen strävar efter att bli är att bli älskade. Men jag säger er att ni redan är älskade. Oändligt och ovillkorligt älskade. Så om ni redan har uppnått målet för er strävan, om kärleken är garanterad, om ni är kärlek – var gör ni då, utifrån det perspektivet? Det är mitt, det gudomliga perspektivet. Jag utgår ifrån varandet och handlar därefter, utifrån att jag är kärlek. Och det jag är, det är också ni. Så var trygga i det, mina älskade barn: att ni är älskade är garanterat. Skapa er värld, både personligen och globalt, utifrån det.”
”Som sagt, jag föredrar verkligen din röst framför mitt kritiska egos!”
”Ja. Men du måste vara stilla i ditt sinne för att höra mig. Och du måste leka! Jag finns inte bara i stillheten utan i leken. Kommer du ihåg häromveckan när du studsade studsmatta tillsammans med din dotter? Då blev du helt överväldigad av kärlek och närvaro, i er gemensamma lek som var här och nu. Och det är så barn är – de är närvarande just i nuet, uppfyllda av leken. Det var det Jesus syftade på när han sa att ni måste bli som barn för att komma in i himmelriket. Ni måste ha samma synsätt och närvaro som barn för att se himmelriket som finns i er och omkring er.”

“Men en följdfråga på det där att göra och att vara. Om en person till exempel vill bli läkare, då räcker det ju inte att “bara vara”, man måste ju lära sig en massa saker för att kunna bli läkare. Alltså just göra en massa för att till sist vara det. Skulle det vara fel?”
“Som jag sa – ur mitt perspektiv utgår man från varandet. Och med varandet menar jag då inte vara läkare, utan vara älskad, eller vara kärlek. En person kan ha en önskan att bli läkare, men frågan är om personen har den önskan för att den vill uppnå kärlek (respekt, beundran), eller för att den redan har kärlek och vill dela med sig av den genom att hela människor. Ser du skillnaden i utgångspunkt? Den ena utgår från görandet för att bli. Den andra är redan och gör som resultat av det. Sen kan det utifrån se ut som att det är samma sak, men tro mig, det är det inte.”
“Varför är det inte det då?”
“Om en läkare har som främsta mål att bli respekterad och en annan har som främsta mål att göra dig frisk, vilken läkare skulle du helst gå till?”
“Ok, jag förstår hur du menar.”

Om bloggande och den gudomliga leken

Samtal med gud 2018-08-22

Jag sätter mig tillrätta i sängen bredvid 13-åringen som sover.
Jag har undrat över hur jag bäst ska ha händerna när jag pratar med gud, eftersom hon är rätt petig med hur det ska vara. Jag har tyckt det känns bäst att ha handflatorna riktade uppåt och liksom ta emot energi genom dem. Så har jag även uppfattat att gud tycker det ska vara. Men jag har också uppfattat mer och mer att det finns mycket i yogaläran som ger bra råd om hur man förhåller sig till energi. Och i den vanligaste yogaposen sitter man med tummen och pekfingret ihop mot varandra och ”sluter” liksom energibanan så energin går runt inom kroppen. Så tycker i alla fall jag att det känns, men jag är verkligen inte insatt i hur yoga fungerar och praktiserar inte yoga.
Jag provar att växla mellan att hålla ihop pekfinger och tumme och att rikta handflatorna uppåt. Båda känns bra, men jag tycker det känns bäst med öppna handflator när jag ska kommunicera med gud.

Jag har inga speciella frågor till gud idag, så jag säger ”Jaha, vad vill du prata om?”
”Om dig” svarar gud.
”Aha. På vilket sätt om mig?”
”Om bloggandet. Hur känns det inför det?”
”Det känns stort. Och läskigt. Jag vet inte vem jag ska vara i det här sammanhanget. Jag tittar på alla fantastiska andliga lärare och budbärare och känner mig verkligen inte i samma klass som de.”
”På vilket sätt är du inte som de?”
”De är liksom alltid så glädjestrålande och verkar så otroligt trygga och säkra på sin sak. Och de har alltid svar på alla frågor de får.”
”För vems skull måste du vara fantastisk?”
”Tja, jag antar att de som kommer läsa kommer förvänta sig att jag är fantastisk. Att jag har nåt att säga. Att jag har svar på frågor. Att jag är säker på min sak och lever som jag lär. Det känns som mycket att leva upp till.”
”De som kommer läsa kommer inte ha de förväntningarna på dig.”
”Det tror jag att de kommer ha.”
”Inte deras verkliga jag. Inte de som kom hit gör att göra det här med dig. Leka den här leken med dig.”
”Kom de för att leka?”
”Ja. Allt det här är en stor, härlig lek som ni kommit överens om att leka. Det är det vi gör hela tiden. Så du behöver inte ta det så allvarligt. Nu tänker du att deras jag – deras personer här – som är omedvetna om leken kanske kommer döma dig och ha vissa förväntningar på dig. Men du ska inte ta det så allvarligt. Det är bara en lek! Ni borde inte ta någonting så allvarligt. Ni borde skoja om allt! Är det inte så du känt mig i alla år? Ja, känt igen mig?”
”Genom din humor, menar du? Jo, verkligen.”
”Och nu tänker du på det som Herman Hesse skrev om i Steppenwolf – att humorn är en verkligt gudomlig egenskap!”
”Ja, det skriver jag verkligen under på.”
”Så jag säger det igen. Det finns inget att vara rädd för, för det är bara en lek. Det värsta som kan hända är att någon säger att du leker på fel sätt. Och det går ju inte, för då är det ingen lek.”

Om miljöförstöring och meningen med livet

Samtal med gud 2017-10-30

Den senaste veckan har jag läst två hemska nyheter om miljön. Dels att 75% av insekterna i Tyskland har försvunnit sen 1989, dels att ackumulationen av koldioxid i atmosfären slår rekord, trots att människans utsläpp minskat något. Det skrämmer mig rejält och jag kände verkligen att jag måste tala med gud om det här. Jag är inte rädd för döden, men att mina barn och barnbarn ska ta över en döende jord eller att alla människor ska gå under, det gör mig enormt sorgsen och skräckslagen.

Jag ”råkade” innan jag började kvällens samtal snubbla på en video med Neale Donald Walsch, där han svarar på frågan ”hur kan vi vara säkra på att våra barn ärver en bättre jord än den vi fick?” Och speciellt med tanke på klimatkrisen.
Neale svarade att vi inte ska fokusera så mycket på den fysiska delen av tillvaron. Det är inte prylarna som ger oss glädje i livet eller är ett mått på hur bra vi har det. Vi kan inte vara säkra på att vi ger våra barn en ”bättre” värld än den vi ärvde. Men det bästa vi kan göra för våra barn är att vid en så tidig ålder som möjligt lära dem varför de är här på jorden och vilka de verkligen är och vilken potential de har. På det sättet kommer de ha en bättre värld, oavsett de fysiska omständigheterna.

Jag måste säga att jag kände mig lite missnöjd med det svaret. Jag tyckte inte det gick tillräckligt mycket in på klimatförändringar och om/hur vi kan påverka det. Kanske för att jag fokuserar för mycket på det fysiska… Men i mina tankar handlar det om överlevnad eller kanske att leva i en förstörd värld som knappt är värd att leva i.

Jag frågar gud hur hon ser på det hela, med klimatförändringar och vad vi ska göra åt det. Säger att jag känner mig jätterädd.
“Rädslan i sig är er fiende. Rädsla täpper till alla flöden. Den kan strypa blodomloppet och göra er sjuka. Det är därför man säger att man blir stel av skräck eller ”freezes” på engelska, för att det som händer när man blir rädd är att blodkärlen faktiskt blir smalare och flödet minskar. Rädslan täpper också till flödet av energier väldigt mycket och snabbt. Rädslan förlamar och stänger in oss. Den hämmar utbyte och flöden människor emellan.
Så vad du än gör ska du inte vara rädd. Det bästa du kan göra (ja, det kan låta löjligt, men det är faktiskt så) är att låta kärleken flöda!”
Jag känner det när gud säger det. Jag är inte rädd längre, jag låter min kärlek flöda.
“Du är som ett batteri, som en kärnexplosion. Sprid din kärlek på alla sätt du kan komma på! Det är det bästa du kan göra för att ”rädda” världen.” ”Och det som Neale sa stämmer också”, säger gud. ”Lär era barn sanningen. Sanningen ska göra er fria, som det står skrivet. För sanning och kärlek är samma sak. När ni är sanning och är i kärlek, då är ni definitionen av fria. Då finns ingen rädsla mer. Och rädsla är det enda som kan ”hota” er. Jag säger ”hota” inom parantes, mina älskade barn, för det finns ju egentligen inget som kan hota er.”

”Vad är då sanningen om vår existens på jorden?” undrar jag.
“Ni är här för att återupptäcka er själva.
Tänk på den första gången du upplevt något riktigt extatiskt och sedan försökt att uppleva det igen. Visst är det svårt att återskapa den känslan och visst är den känslan underbar? Kan du tänka dig något underbarare än att komma från att inte ha vetat något alls, till att uppleva vem du verkligen är? Det enda sättet att verkligen uppleva det, är att först glömma det. Och för att uppleva detta i alla dess möjliga beståndsdelar går ni igenom olika faser. Tillsammans, som människor. Ni upplever allt detta tillsammans. Alla ska med och alla är lika viktiga. Just nu är ni på småbarnsstadiet och precis som med människobarn är detta ett underbart stadium, men alla stadier har sina fantastiska upplevelser. Man kan säga att ni blir visare och mer medvetna om vilka ni är i vidare stadier, men stegen framåt/uppåt är lika stora och därför lika underbara. Tro det eller ej, men ni älskar denna utveckling. Det är er favoritlek! För det är vad ni gör. Ni leker en underbar lek som ni älskar.
En del människor kan i korta ögonblick eller även längre perioder uppleva en enormt stor klarsyn och ha uppenbarelser där de verkligen upplever vilka de är (ren kärlek), men de flesta gör det inte. Och om alla gjorde det plötsligt och samtidigt så skulle leken vara slut. Man kan likna det vid att ni leker en jätterolig lek, men i slutet av leken är ni glada att komma hem till mammas och pappas trygga famn igen. Och ibland tappar ni bort er i leken och då är det bra att något av barnen ser en tydligare väg fram hur leken ska fortsätta, för att komma vidare.”

Efter att jag tagit en paus för att skriva ner det här (jag bad om en skrivpaus, för jag tyckte här kändes så väldigt viktigt), frågar jag gud om hon vill säga något mer.
”Mer än att svara på vad du ska göra med din rädsla?” säger gud.
”Var det det jag frågade om?”, säger jag.
”Ja. Och mitt svar är samma som jag sagt till er i alla tider. Var inte rädda!”