Månad: december 2018

Om att sätta mål och lite om chakran

Samtal med gud 2018-12-30

”Hej”
”Hej. Slappna av nu.”
”Jag trodde att jag redan var avslappnad. Men jag känner nu när du säger det att jag ju spänner axlarna fortfarande.”
”Sätt dig rakare också.”
”Jaha, ok. Rakt på vilket sätt? Kan du beskriva närmare?”
”För att låta energierna flöda optimalt och därigenom kunna öppna dig för att ta emot mig så tydligt som möjligt, så är det bäst när du sitter med ryggraden i en rak linje uppifrån och ner, så att alla chakran linjeras. Ta ner hakan lite mot bröstet så att toppen av ditt huvud och nacken följer den linjen. Titta inte uppåt så att nacken böjs. För att kunna linjera bra kan du till exempel sitta i skräddarställning eller med benen invikta under baken, med knäna rakt framåt bredvid varann.”
”Det var väldigt specifikt! Du är rätt noga med det här – med sittställning och energiflöden. Jag har två undringar om det. När jag sitter i skräddarställning känner jag mig sällan helt avslappnad. Jag trodde meningen var att man skulle vara så avslappnad som möjligt?”
”Meningen är att du ska vara så mottaglig som möjligt. Med axlarna uppe vid öronen är du spänd på ett sätt som motverkar din mottaglighet. Om du ligger ner och är helt avslappnad i kroppen är du avslappnad på ett sätt som motverkar din mottaglighet. För att du riskerar att somna och att dina chakran inte är linjerade uppifrån och ner. Men det är inte meningen att det ska bli obekvämt, så att kroppen tar onödigt fokus. Men en anspänning i balans är funktionellt.”
”Aha, ok. Du har pratat mycket om chakran och energier med mig på senaste tiden och inspirerat mig att läsa mer om det. Just nu kändes det som att du tjatade, eller ”puffade”, på mig att jag skulle läsa om det fjärde chakrat. Var det nån speciell tanke med det?”
”Du har ju själv konstaterat tidigare att jag alltid har en baktanke. Jo, jag vill att du ska tänka på och förstå funktionen i energin hos det fjärde chakrat speciellt nu. Det är den energi du kommer behöva mest den tiden som kommer. Den skapande energin, den som får saker att hända. Energin som också har med självkännedom att göra. Du måste ärligt lära känna och förstå dig själv innan, och i och med att, du lär ut till andra. Du måste våga se på alla sidor av dig själv och förstå och förlåta de sidorna för att kunna gå vidare. Om du inte kan se dem och acceptera dem hos dig själv kommer en viktig bit saknas när du förmedlar saker till andra.”
”Jag förstår. Jag ska verkligen göra mitt bästa. Jag försöker att inte ta lätt på det här och att vara så ärlig om mig själv och mot mig själv som jag kan. Men jag märker ju att det tar emot för mig ganska ofta. Att vara öppen och ärlig med folk som jag misstänker inte kommer ”godkänna” det jag säger. Men jag jobbar vidare på det och jag tror att det är en del av det som du kallat ”mina dubbla världar” som kommer försvinna mer och mer? Jag längtar tills de gör det och jag förstår att det hänger på min ärlighet om och gentemot mig själv, om de kommer försvinna eller ej.”
”Ja precis. Bra sammanfattat. Lär dig mer om chakrana generellt. Du har verkligen bara skrapat på ytan av all denna kunskap. Det är en rik källa att ösa ur!”

”Det känns som du börjar bli lite ivrig? Att du ”puffar” mig och utmanar mig mer och mer nu. Är det för att det nya året snart är här? Du har sagt ett par dagar att du vill att vi ska prata om ämnet ”mål” – att sätta upp och ha mål.”
”Ja, det tycker jag vi ska prata om.”
”Ok, då pratar vi om mål. Men är det för att det är nyårsafton just imorgon som du vill att vi pratar om det här nu? Det känns inte som en slump.”
”Slumpen är bara nåt ni har hittat på. Den existerar inte.”
”Nej, det kunde jag väl räkna ut att du skulle säga. Så varför har det betydelse att vi pratar om det här just vid nyår? Nyårslöften, liksom. Känns inte det lite fånigt på nåt sätt? ”Gud tipsar om årets nyårslöften!””
”Precis som att slumpen inte existerar så är det så att tillfällen också har betydelse. Ett nytt år symboliserar något. Symboler, ritualer och ceremonier är väldigt bra verktyg att använda sig av. I den sekulariserade delen av världen som du lever i, är det många som ser med skepticism på ritualer och ceremonier för att de associerar dem med religion och vidskepelse och ser dem som ett sätt att styra människor. Men de ritualer och ceremonier jag pratar om behöver inte vara något som ni visar upp för andra eller gör i grupp. Men de visar för er själva att det är något som är viktigt för er, något ni vill fira, eller något ni vill upprepa eller helt enkelt manifestera, för att de är viktiga för er.”
”Hur skulle såna ritualer kunna se ut då, till exempel?”
”Det kan vara att ni gör samma sak på samma sätt varje år vid en speciell tidpunkt. Det kan vara en promenad ni tar en viss dag, eller på ett visst sätt. Det kan vara att ni dekorerar något, ramar in något, gör ett vackert paket av något, skriver en dikt eller en sång om något, ber en bön vid ett visst ställe eller en viss tidpunkt – variationerna är förstås oändliga, precis som världen är oändlig. Varje ögonblick är heligt och ni kan välja att manifestera heligheten i ett visst ögonblick för er. Det nya året symboliserar för de flesta människor en chans till nystart, en chans att sätta intentioner för det år som kommer. Och ja, det är därför jag ville prata om att sätta mål just nu.”
”Vad fint! Då säger vi så. Vi pratar om att sätta mål. Vad vill du börja med att säga om det?”
”Att sätta en intention är att göra något mer än att bara fortsätta livet som det är, på slentrian. Att uttala sitt mål är att manifestera det i sin verklighet och därigenom i andras verklighet, vilket stärker energin ytterligare. Att skriva ner målet är ännu ett sätt att göra målet tydligare och förstärker energin och fokuset på målet. Många av de största förändringarna märks inte från dag till dag. Det är som det kända talesättet ”droppen urholkar stenen” – du ser ingen skillnad på stenen efter att en vattendroppe har fallit på den, men efter en tid har hela stenen blivit urgröpt av de många dropparna. Eller så har det bildats en stalagmit, för den delen. Detta innebär inte att det räcker med att sätta ett mål för att målet ska uppnås. Men utan att ha satt intentionen, eller målet, så kan det inte uppnås alls. Du måste veta vad du vill och uttala det.”
”Säga sitt nyårslöfte, alltså?”
”Ja. Det nyårslöfte som du verkligen menar ska bli sanning och verklighet i ditt liv. Inte ett som du tvivlar starkt på redan när du uttalar det.”
”Ok. Så ett ärligt nyårslöfte. Hur ska man få det att bli verklighet efter att man uttalat intentionen sen, då?”
”De två främsta verktygen här är tacksamhet och fokus, eller hängivenhet. Fokus och hängivenhet är väldigt nära besläktade och ibland helt utbytbara.
Tacksamheten använder du som en affirmation, kan man säga. En uppriktigt menad tacksamhet för att det som du ser framför dig redan är verklighet, för att målet redan är uppfyllt. Faktiskt fungerar till och med tacksamhet som du uttalar med visst tvivel. Att uttala tacksamheten är starkare än att inte uttala den, även om tron inte är fullständig. Den sänder ändå ut en signal om manifestation till universum.
Fokus och hängivenhet är en naturlig följd om du verkligen bestämt dig för att ditt mål ska bli verklighet. Det räcker inte med att bara tänka att det ska bli verklighet, du måste göra det också. Och här kommer droppen som urholkar stenen in. En del använder visserligen stora stenar själva istället för droppar och krossar stenen i ett enda slag, för att de är extremt fokuserade och hängivna. Och kanske otåliga. Men de är undantagen. De flesta stora förändringar sker i små, små portioner. Men de fortsätter. De upphör inte.”
”Är det därför du avkrävde mig ett löfte häromdagen att jag skulle ägna minst tio minuter om dagen till att prata med dig? Det låter så himla dumt när jag säger det nu! Här har jag hittat världens bästa källa till kärlek och information om allt, och så får jag det att låta som en uppoffring att prata med dig i tio minuter om dagen.”
”Min älskade vän. Jag kräver aldrig någonting av dig. Inte att du ska prata med mig alls. Inte att du ska prata en viss tid. Och inte att du inte ska låta dum, eller vara tacksam för att du får prata med mig. Jag pratar med alla, hela tiden. Det är du själv som sett till att du pratar med mig på det här sättet nu. Och det är du själv som vill att du fokuserar oftare på samtalet och därför fått dig att uppfatta att jag ”krävt” det av dig. Men jag har bara sagt det du vill.”

”Ett tredje redskap som fungerar bra för dig, som du redan konstaterat, och även många andra människor, är att ha deadlines. Du satte till exempel en deadline för när du skulle ha publicerat ditt första inlägg i den här bloggen. Det fick dig att skaffa webbhotell och bestämma vad du skulle kalla bloggen och sedan publicera det första samtalet.”
”Just det. Och nu tyckte du att vi skulle bestämma en deadline när jag skulle lägga ut mitt första inlägg på Instagram också. Puh, jag känner verkligen att varje sånt här steg kräver att jag tar ett rejält kliv utanför min comfort zone. Vad heter det på svenska? Trygghetsområde? Men en sak utöver deadlines som påverkar, i alla fall mig, är att ha andra människors förväntningar på mig. Att jag har sagt till andra att jag ska göra något och att jag därför ser till att det blir av. Men gör man det verkligen för sin egen skull då?”
”Jag skulle vilja påstå att det är många gånger i ditt liv då det verkligen inte alls räckt att du har sagt till andra att du ska göra något. Det har inte blivit av ändå. I det här fallet – de mål och den framtid som du tänker på nu – skulle jag vilja att du tänker på dem omkring dig som ”har förväntningar” på dig, som dina medskapande. De är med och ser till att ditt mål uppfylls, för deras andar är med och skapar detta. Det är vad du har saknat de andra gångerna du har sagt att du vill göra saker. Du har inte haft de medskapande du känt att du behövt och därför har du tappat tron på ditt mål och energin att genomföra det.”
”Så hade jag inte tänkt på det förut. Jag har ju ofta känt mig som en rätt misslyckad person i det avseendet – att jag haft hundra idéer, men knappt lyckas genomföra en enda.”
”Det är ju inte riktigt sant. De saker du känner att du inte genomfört eller lyckats med är de du sätter fokus på, eller väljer att tillskriva dig själv som misslyckanden. De verkligt stora sakerna och utvecklingarna i ditt liv ger du inte dig själv tillräckligt med beröm för. Många av dem ser du knappt ens att de har hänt, för att de just varit sådana långsamma processer – som med vattendropparna – att du inte ens tänker på att de har ägt rum. Andra händelser som du verkligen har satt igång och genomfört själv har du inte gett dig själv beröm för, för att du ser dem som självklara – det är något ”alla gör” – att leva i en nära relation, få barn, uppfostra barn. Det är enorma saker! Det är mirakel! Är det inte det största miraklet att ett barn blir till som resultat av mötet mellan två människor? Det händer hela tiden på jorden. Blir miraklet mindre för att det händer ofta? Är det inte den mest gudomliga process att få ansvar för ett sådant barn och få följa det och vägleda det och växa tillsammans med det? Det händer hela tiden på jorden. Blir processen mindre gudomlig för det? Nej, avfärda inte mirakel och gudomliga processer för att de är vanligt förekommande. Fira och hylla att du lever i en gudomlig värld som är full av mirakler!”
”Åh, nu fick jag verkligen en sån fantastiskt varm och härlig känsla i kroppen. Du har ju helt rätt. Fira miraklen! Det ska jag försöka göra. Tack. Jag älskar dig. Sov gott. Eller, det kanske man inte kan säga till gud? Vad gör du då? Vaka gott?”
”Det gör jag gärna. Jag vakar över dig. Sov gott, mitt älskade barn.”

Om pengar

Samtal med gud 2018-12-22 – 23

De senaste gångerna jag har haft mina samtal har jag blivit medveten om att det har kommit som en skjuts av energi ner genom mig och jag har upplevt det som att det är när den skjutsen kommit som jag fått bäst kontakt. Jag är osäker på om det alltid vara varit så, eller om det är jag som blivit mer medveten om det nu.

”Hej, först av allt vill jag bara tacka. Jag vill tacka för den fina julhelgen som kommer nu. Den kommer inte riktigt bli som vanligt nu när min pappa inte mår så bra, men jag tackar för att den kommer bli perfekt ändå och att allt är som det ska. Och tack för de fantastiska julkonserterna vi haft med körerna och orkestern. Jag har uppskattat dem enormt. Det är som att jag ser alla människor och vad de gör med klarare blick nu. Jag uppskattar varje detalj mer. Tänk att det finns så många människor som gör så fantastiska saker.”
”Ja. Du ser, så många som är inspirerade av mig. Jag finns i allt. Som jag sagt tidigare, där du ser mig, där finns jag. Och om du ser mig där så är det du ser gudomligt. Eller hur?”
”Ja, så måste det ju vara då. Fint!”

”Jag hade en fundering. Något jag själv haft problem med och som jag hört om och diskuterat på sista tiden.”
”Ja.”
”Jo, det är det här med andlighet och pengar. Om att ta betalt för saker som har med andlighet och gud att göra. Att ta betalt när man har ett ”kall”, kan vi väl säga. Dels har jag själv haft svårt att ta till mig helt och fullt det som sägs i kurser och sånt, som kostat en del pengar. Det har smugit sig in ett mått av misstänksamhet om att det kan finnas ett annat motiv än att bara hjälpa människor. Dels ställs jag inför den frågeställningen själv nu. Om jag skulle vilja ägna mig åt det här med andlighet mer av min tid, så att jag blir tvungen att sluta mitt jobb för att ha den tiden, då måste jag ju få in pengar på annat sätt och då måste jag ju också ta betalt för ”andliga saker”. Det har jag inte behövt tänka på förut. Så nu är jag där själv och då kan andra få de misstankarna gentemot mig.”
”Då ska vi se. Då vill jag börja att prata om pengar generellt. Det är ju inte så att varje förening, varje stad eller varje land får en pengapåse med en bestämd summa att fördela. Och ifall någon får en större summa fördelad till sig än en annan, så innebär inte det att någon annan blir av med motsvarande summa. Vissa skulle hävda att det ju är precis så det funkar, men det stämmer inte. Summan som finns att fördela beror på hur mycket pengar som skapats från början. Och pengar är en energi, precis som kärlek är en energi. Om du skickar den energin vidare och delar den med andra, så förmeras den. Den är inte en konstant mängd.”

2018-12-23
”Vi blev visst avbrutna i samtalet av mitt liv som småbarnsförälder. Det är fler än du som vill prata med mig, tydligen. Men nu tar vi upp tråden där vi slutade sist.
Vi pratar vidare om det här med att ta betalt för andligt arbete och annat arbete som många anser borde vara ideellt. Och om pengar i vårt samhälle överhuvudtaget, som du var inne på.”
”Ja. Du vill veta hur du själv ska förhålla dig till detta. Då är det samma råd som gäller till dig oavsett om du själv vill ge pengar för en tjänst som något som utövar ”andligt arbete”  erbjuder, eller om du själv ska ta betalt för ett sådant arbete. Frågan du kan ställa dig om du ser en summa eller ska bestämma dig för en summa, är: Är det rimligt? Motsvarar priset de kostnader och omkostnader som det krävs för att jobbet ska kunna bli utfört? Motsvarar summan tid för utbildning, lokaler, material och arbetstid? Kommer en eventuell vinst investeras på ett sätt som sprider pengarna och kärleken vidare? Om svaret på frågorna är att summan är rimlig, så är det bara för dig att betala – eller att begära betalningen.
En annan fråga du kan ställa dig när du ska betala för något är: Är det här något som får mitt hjärta att sjunga? Är det värt de här pengarna för mig? Om svaret på de frågorna är ja så behöver du egentligen inte ställa fler frågor, för du har redan ställt de viktigaste.”

”Jag lyssnade på Anita Moorjani när hon hade en livesändning på Facebook, där hon bland annat nämnde en andlig retreat hon skulle ha på en kryssningsbåt. Hon pratade förresten också på temat om att ta emot pengar när man erbjuder andliga tjänster. I kommentarerna till videon var det någon som ställde frågan varför saker alltid måste kosta pengar inom den här ”nyandliga” communityn och påpekade att kyrkor ofta erbjuder gratis träffar och undervisning. När jag läste det kände jag samma känsla som den som kommenterade och igenkänning att jag tänkt samma tanke, samtidigt som jag sen reflekterade över att i princip alla kyrkor i världen är rätt välbeställda och att i USA (som jag uppfattade att hon bodde i) är de dessutom skattebefriade. Då är det lättare att erbjuda en massa gratis, för man har så många andra inkomstkällor. Vad säger du om det här?”
”Det finns mycket att säga om detta. En sak är att hon som anmärkte att allt kostar pengar, gjorde det i ett kommentarsfält för en entimmes gratis föreläsning. En annan aspekt på detta är att man kan göra samma som många kyrkor redan är bra på – ta betalt av dem som har råd att betala, av dem som tycker det ni har att förmedla är värt något. Sen kan ni förmedla samma sak gratis till de som inte har råd att betala. De som har pengarna får chansen att skicka vidare sin energi i form av pengar och därigenom kommer den energin till nytta. Och de som får ta del av budskapet och känner att det hjälper dem, de får ta del av kärleksenergin i budskapet och kommer säkerligen skicka den energin vidare. På så sätt ser ni till att två goda energier sätts i rörelse i världen!”
”Så då kan jag säga ”ge mig alla dina pengar, jag gör dig en tjänst som sätter din goda energi i rörelse!” Vilket fantastiskt säljargument, ha ha. Det skulle kunna uppfattas som aningens hycklande, tror du inte?”
”Ja, så kan det säkert uppfattas. Speciellt om man lever i uppfattningen att varje människa är en ö, som inte påverkas av andra människors energier. Eller om de påverkas, så enbart på negativt vis, där andra försöker lura dig eller ta något ifrån dig som du har. En världsuppfattning som bygger på tanken om brist, vilket är en av de grundläggande illusionerna i er fysiska värld på jorden. Och något som går stick i stäv med de universella lagarna. Genom att försöka behålla något som ni tror det är brist på, har ni redan förlorat det. Pengar som ni låter flöda förmerar sig alltid. Det gäller inte bara pengar förstås, utan all energi i universum, men nu pratade vi just om pengar. Se till exempel på vad som händer på jorden i den finansiella sektorn. Där står pengarna aldrig still och där finns det också oändliga mängder av pengar. Men de sektorer som ni anser inte har med pengar att göra, som tjänar ett ”ädlare” syfte – där är det alltid brist på pengar – skolor, sjukvård, andligt arbete och psykisk hälsa, för att nämna några. Det säger också en hel om hur ni värderar olika saker på jorden. Eller vad ni vågar värdera högt och vad ni tror inte går att värdera högt – eller vad ni inte vågar att ägna penga-energi på. Vad skulle hända om ni ökade energin till de senare sektorerna? Om ni sa ”det här är vad vi värderar högst i vårt samhälle” – tror du att världen skulle se annorlunda ut?”
”Oj. Ja, det skulle det säkert. Men jag måste medge att jag själv har svårt med detta, som du konstaterade. Det är nog just det här att folk kan ha andra motiv än att göra gott. Om man kunde bli miljonär på att vara lärare, sjuksköterska eller andlig vägledare, då skulle det ju kunna locka till sig folk som bara gjorde det för pengarna. Såna som faktiskt lurades, eller utsatte folk för faror om de vårdade deras kroppar eller själar på ett felaktigt sätt.”
”Ja. Visst skulle det kunna hända. Men menar du att det händer mindre för att de för mindre betalt?”
”Ja. Ja, jag tror det i alla fall. Då finns det väl inte så mycket lockelse med att vara i den branschen, liksom.”
”I det samhälle som ni lever i nu finns det alltid information att få tag på. En dålig läkare eller en dålig lärare blir avslöjad förr eller senare. Och det gäller oavsett hur mycket den personen får betalt. Och om en lärare är bra så sprids rykten om denne bra lärare, oavsett hur mycket den får betalt. Det handlar som sagt om energier – hur mycket av den ”energikvaliteten” som pengar är, som ni väljer att skapa. Och hur den energin skickas vidare och förmeras. I den processen förmedlar ni tydligt vilka ni anser er vara och vad ni prioriterar i er värld. Men som en bisak kan jag säga att pengar som drivkraft tillskrivs ofta större betydelse än ni tror. I alla fall som motivation till att få folk att bli bättre på det de gör. I många fall fungerar penga-energin åt motsatta hållet också. Många tror att de inte är värda mer än viss summa. Jobbet de gör kan omöjligt generera mer pengar, är deras övertygelse. Därför väljer faktiskt många jobb som är mindre välbetalda, för att den överensstämmer med deras självbild. Och när många gör samma val av samma anledning bekräftar de varann i detta. Så det är inte bara de med välbetalda yrken som håller nere dem som har sämre betalt, utan de håller ofta nere sig själva, för båda grupperna lever i samma föreställningsvärld.”
”Aha. Det hade jag inte tänkt på så. Inte speciellt politiskt korrekt, kanske.”
”Du har väl samma föreställningar om dig själv?”
”Ja, nu när du beskrev det så kände jag igen mig i det. Fast jag har inte tänkt i de tankebanorna förut, vad jag kan komma ihåg. Men om det nu är så, att vi dessutom alla är fast i samma föreställningar, vad ska vi göra för att förändra det – och vända på steken så att sjuksköterskor och lärare tjänar mer än börsmäklare? För det tror jag nästan alla människor skulle hålla med om, att vi värderar den första gruppens jobb högre.”
”Nu tycker jag inte att ni behöver ha någon skala där ni värderar olika yrkens löner. 
Men ni bör som samhälle fråga er: 
Vad vill vi ha för samhälle? 
Och utifrån svaret på den frågan bör ni fråga er:
 Hur får vi ett sådant samhälle? 
Och utifrån svaret på den frågan: 
Leder det den här personen gör till att vi får ett sådant samhälle? 
Och utifrån svaret på den frågan: 
Är det något vi vill satsa penga-energi på?”

”Tack, vilken bra checklista. Jag skickar den omedelbart till finansdepartementet!”
”Den funkar lika bra för dig som enskild person som för en nationell budget.
Men den allra enklaste tumregeln är: Är det här som jag överväger att lägga penga-energi på (eller be om penga-energi i utbyte för) något som har sin grund i kärleks-energi?”

Om rädsla och självbild

Samtal med gud 2018-12-12

”Hej”
”Hej”
”Vänta, jag måste ställa in mig ordentligt.”
”Jag är ju redan här.”
”Är det verkligen du? Är det här verkligen på riktigt eller inbillar jag mig allt det här?”
”Ska du fråga det varje gång vi pratar?”
”Ja, är det inte konstigt att vi har pratat så länge och jag har fått så bra svar. Och ändå så kan jag inte riktigt tro på det. Ändå känner jag tvivel hela tiden. Men det känns mer som att jag tvivlar på mig själv. Jag tvivlar ju inte på att gud finns, eller att människan har en själ som överlever kroppen. Men jag verkar tvivla på att jag kan tala med dig såhär. Jag tror det blivit värre nu när jag har börjat att förmedla det du säger till andra människor. Då upplever jag ett mycket större ansvar för att det verkligen ska vara sant och rätt. Suck. Det är så mycket som skulle vara enklare om jag bara hade de här samtalen med dig för mig själv. Men jag märker ju att de som jag har delat det med har haft så stor glädje av det. Och jag tror ju att många skulle ha glädje och nytta av att höra och läsa det. Så jag känner ändå större ansvar att inte fega ur och att fortsätta dela med mig.”
”Ja, det är vad du egentligen vill.”
”Jag tycker också det är väldigt jobbigt att tänka på hur folk kommer se på mig. Kommer jag bli ihopklumpad med alla som håller på med alla former av andlighet, astrologi, kristaller, med mera? Ja, antagligen. Och det säger väl mest om mina egna fördomar, att jag inte vill bli ihopklumpad så. Men det känns också som att jag själv måste ”köpa hela new age-paketet” om jag nu går ut med det här att jag samtalar med ett högre medvetande.”
”Du måste ingenting. Var dig själv och ta bara ansvar för att säga din sanning. Hur andra ser på dig, uppfattar vad du säger eller vad de förknippar dig med, det är inte ditt ansvar.”
”Nej, inte mitt ansvar. Men det känns jobbigt med bilden de kanske kommer ha av mig.”
”Vad är det i det som känns jobbigt?”
”Hm, bra fråga. Jag har inte trott att jag varit så mycket av en kontrollmänniska, men det här önskar jag tydligen att jag kunde kontrollera – bilden av mig.”
”Varför?”
”Ja, varför? Jag antar att det har med rädsla att göra igen.”
”Nu börjar du närma dig något. Vad är du rädd för i att folk kan uppfatta dig på ett sätt som du inte själv uppfattar dig?”
”Det är väl i princip vad alla människor håller på med? Alla försöker ju förmedla vilka de vill vara och hur de vill bli uppfattade med hur de klär sig, vilken utbildning de skaffar, vad de har för intressen, musiksmak och så vidare.”
”Ja. Ändå kan ingen kontrollera bilden andra människor har av en. Det finns lika många bilder av dig som det finns människor som känner till dig. 
Men vad är det du är rädd för här?”
”Hm. Om jag ska gå till botten med det då. Rädd för att inte bli omtyckt och i förlängningen älskad, då.”
”Mitt i prick.”
”Det känns ju rätt sopigt, när jag vet att jag är älskad av dig. Borde inte det räcka, liksom? När ska rädslan ta slut? Det känns som att jag måste vara i symbios med dig hela tiden för att bli helt fri från rädsla.”
”Det är faktiskt en ganska korrekt analys. Åtminstone är det så att när du är i symbios med mig – sammansmälter eller går upp i mig, då är du fri från rädslan. Då existerar den inte längre, eftersom den bara är en konstruktion i din hjärna. Apropå att du är rädd för konstruktioner av din hjärna, så kan jag berätta att det är rädslan som är den konstruktionen och inte jag eller våra samtal. Rädslan är något som ni konstruerar för att få uppleva det som inte är jag – frånvaro av kärlek. Frånvaro av kärlek är ju egentligen en omöjlighet, eftersom jag är allt som är och jag är kärlek. Men för att kunna uppleva det så måste er hjärna skapa den illusionen. Och med denna tydliga, fysiska värld som ni har skapat är det också lätt för hjärnan att övertyga er om att det är sant. Det är ju ett redskap som ni har för att få uppleva just detta, så det är ingen mening med att vara arg på eller förbanna rädslan. Men när ni inser att den inte tjänar något syfte för er längre så kan ni bara betrakta den, se att den är där, sen låta den gå och förklara att den inte har någon makt över er längre.”
”Jag tror jag hänger med. Men om det nu är meningen att vi ska uppleva det här – det som inte är du – om det är meningen att vi ska känna rädsla, varför ska vi inte bara stanna kvar i det och uppleva det då? Varför ska vi plötsligen fatta att det är en illusion och inte leva i rädsla längre? Var det inte det som var poängen med att vara människa här på jorden?”
”Det finns många poänger med att vara människa här på jorden. Nu är du i det skedet av din utveckling att du vill gå vidare, du vill uppleva nästa steg i att vara människa, att vara på ett mer medvetet, mer utvecklat plan. Tro mig, du har haft din beskärda del av rädslan. Det här är inte det första livet du lever på jorden. Du har upplevt tillräckligt. Ni har som människosläkte upplevt tillräckligt för att vilja ta nästa steg i er utveckling. Ni vill gå vidare. Om ni ska lyckas beror på hur många som är redo att släppa rädslan.”
”Oj, det låter som att det kommer bli svårt. Det känns ju som att rädslan har ett enormt stort grepp om mänskligheten just nu. Och att den bara ökar i takt med att de upplevda hoten ökar. Och att vi i och med det litar mindre och mindre på varandra och våra institutioner.”
”Ja. Men allt det är också ett tecken på att ni är på väg att göra ett val. Även i en enskild människas liv upplever man kaos och tvivel innan ett stort val i sitt liv. Man känner sig mer vilsen än nånsin, innan man med fasta steg går på den nya vägen och känner sig trygg där.”
”Det känns verkligen på många sätt som att världen är på väg åt helvete just nu. Klimatkris, polarisering och rädsla. 14-åringen är säker på att det kommer bli krig. Jag förstår verkligen att det är många som mår dåligt nu. Många ungdomar. Det är lätt att få en svartsyn och känna förtvivlan. Är det det nåt du vill säga till oss som läser det här? Vad ska vi göra?”
”Var inte rädda! Var kärleksfulla. Var källan till kärlek. Var modiga. Var öppna. Prata om det, sprid er kärlek, sprid det ni tror på. Göm inte undan er och stäng er inte inne i rädsla. Mer än nånsin nu behövs det kärlek och mod i världen. Demonstrera och visa att den finns och att ni tror på den! Det är det absolut bästa ni kan göra.”

Om tidigare liv och nära-döden-upplevelser

Samtal med gud 2018-12-06

Jag har läst en del om nära-döden-upplevelser ikväll och argument för och emot – om det skulle vara äkta upplevelser eller hjärnan som skapar hallucinationer när den håller på att stänga ner. Jag känner mig lite tvivlande och får återigen en känsla av att jag kanske bara hittar på allt det här. Tänk om det är min hjärna som spelar mig ett spratt också? Om allt sånt här upplevs bara för att vi så gärna vill att det ska vara sant?
Jag sätter mig upp i sängen och vill snabbt få kontakt med min inre röst. 

”Hej, är du där nu?”
”Hej.”
”Är det där verkligen du eller är det jag som svarar mig själv?”
”Stilla ditt sinne. Slappna av i din kropp.”
”Ok. Nu känns du på ett helt annat sätt. Nu känns du väldigt tydlig.”
”Hur är det med dina tankar?”
”Jo, jag har tänkt på det här med nära-döden-upplevelser. Och i förlängningen allt som har med andlighet och gud att göra, antar jag. Kan allt det här bara vara hittepå som hjärnan skapar som något slags tröst och överlevnadsmetod, för att göra oss lyckliga?”
”Trodde du på det du läste?”
”Nej. Nej, inte egentligen.”
”Vi har ju pratat om den ordlösa sanningen förut. Den som du känner i magen och hjärtat. Kände du så när du läste förklaringen till hur hjärnan kan skapa hallucinationer?”
”Nej, det gjorde jag verkligen inte. Men om man nu hävdar att min hjärna konstruerar allt det här, då kan man ju hävda att hjärnan skulle kunna framkalla just de känslorna också, för att bekräfta det jag mår bra av. Som ett belöningssystem.”
”Ja, jag kommer inte tvinga dig att tro det ena eller andra. Eller försöka övertyga dig. Det finns en sanning. Men du väljer själv vad du tror på.”
”Jag känner ju så otroligt starka känslor när vi är nära varann såhär. Jag väljer att tro på dig. Men samtidigt tror jag att det alltid kommer att finnas en gnutta tvivel kvar i mig.”

”Jag har en annan aktuell fråga som jag gärna vill ta upp, för nu blev jag så nyfiken på den. En vän till mig gjorde en tidigare-liv-regression igår och jag gjorde det själv en gång när jag var runt 20 år. Min vän fick gå igenom ett specifikt tidigare liv, som vägledaren sa att just det var speciellt relevant för det livet hon lever nu. Det fick mig att fundera över hur det funkar med tidigare liv. Att vi reinkarnerar tror jag. Men påverkar de tidigare liven verkligen de liv vi lever nu? Och i så fall varför? Varför ska de påverka våra nuvarande liv när vi inte ens är medvetna om det?”
”Egentligen händer ju allting samtidigt, så ur den synvinkeln finns det inga ”tidigare” liv. Men ni lever ju kronologiskt med tideräkning på jorden och därför upplever ni att tiden och liven kommer i en viss ordning. Och jo, visst är det så att ”tidigare” liv påverkar ert nuvarande liv, på samma sätt som olika händelser i ert nuvarande liv påverkar hur ert nuvarande liv gestaltar sig. Ur själens perspektiv är alla liv delar av själens enda “liv”. Man kan säga att varje liv är en del av väven ni väver. Eller en pusselbit i pusslet ni lägger – pusslet som blir allt det er själ vill uppleva och utveckla i den fysiska världen. Själen har full koll på vad den vill uppleva och den kommer att se till att uppleva det i olika liv. Det kommer den att se till, oavsett om ni är medvetna om det eller inte. Och därför behöver ni heller inte vara medvetna om det, för situationen som ledde till upplevelsen har själen redan bestämt hur den ska vara. ”Grundplanen” för ert nuvarande liv, skulle man kunna kalla det.”
”Men är det så att ett specifikt tidigare liv påverkar det nuvarande livet mer än något annat? Och varför, i så fall?”
”Där är liknelsen med pusselbitarna bra. En pusselbit som har en utskjutande del är mest relevant för den pusselbiten mest som har en inåtgående del som den passar in i. Eller hur? Så de liv som har, kan vi säga, liknande ”teman”, eller för den delen rakt motsatta teman – som motpoler – påverkar varandra mest.”
”Ok, det låter logiskt. Men blir det ingen skillnad då om man går igenom livet utan att vara medveten om det tidigare livet? Är det en bra idé att ta reda på mer om tidigare liv och i så fall varför?”
”Det är samma som att du kommer till mig med frågor. Du får insikter och förståelse för hur världen fungerar. Du kan se på livet med andra ögon och mer förståelse, på flera plan. Men grundförutsättningarna har inte förändrats. Det själen ville uppleva med det här livet kommer den att uppleva. Men din medvetenhet om det och hur du ser på det kan ändras. Det kan hjälpa dig att hantera det som händer.”

En till sak jag velat fråga dig om. Jag ska ju gå upp i arbetstid igen och jag är orolig över att jag inte kommer ha lika mycket tid att lägga på våra samtal och min andliga utveckling. Vad tycker du om det här? Är det verkligen en bra idé att jag börjar jobba mer? Borde jag säga upp mig istället? Jag känner lite som att jag sviker dig.”
”Känn dig inte pressad eller stressad. Ta det i den takt som du känner dig bekväm med. Du kommer att sluta på ditt jobb.”
”Sonja blir väl galen på min tröghet. Hon vill framåt och hon har ju redan sagt upp sig.”
”Men det gjorde hon inte över en natt heller. Det har varit en process för henne med.”
”Men hur lång process har inte jag då? Jag har ju varit på mitt jobb hur länge som helst! Och i andra samtal har du pratat om hur bråttom det är – att vi människor, och jag personligen, måste göra något NU.”
”Min älskade vän. Det finns ingenting du behöver göra för min skull. Jag kräver eller förväntar mig ingenting av dig.”
”Men hur är det bråttom då?”
”Om ni vill uppnå det ni säger att ni vill uppnå så är det bråttom. Men du behöver inte säga upp dig från ditt jobb eller göra någonting annat för att jag vill det.”
”Nej. Men för att JAG vill det. Jag vill det. Jag känner det nu. Jag vill. Så skönt.”

Om att leva i tacksamhet och kärlek

Samtal med gud 2018-12-05

”Hej. Idag vill jag bara tacka för allt! Alltså, det finns så mycket som jag vill tacka för att jag inte vet var jag ska börja. 
Tack för alla nya insikter. Tack för att du har lett mig hit. Tack för att jag får leva i din kärlek. Jag känner att jag mer och mer, längre stunder verkligen kan leva i kärlek och att jag snabbare kan ta mig tillbaka dit om jag halkat bort. Det känns verkligen fantastiskt och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad! Jag har ju fortfarande rädslor att tampas med, men allt känns så mycket enklare och jag känner mig mer kärleksfull och avslappnad för det mesta. Och tack för att jag får dela detta med andra människor! Jag blev så glad att träffa och prata med min vän ikväll, som verkligen har tagit till sig vad du säger. Återigen kände jag mig uppfylld av kärlek.”
”Om du tar din glädje och tiofaldigar den så har du min glädje över vad ni gör nu.”
”Haha, du ska alltid vara värst!”
”Ja, jag är ju gud. Det är liksom min grej.”

”Det var mycket jag pratade med min vän om ikväll, som jag skulle vilja skriva om i bloggen. Men jag behöver ju inte berätta det för dig, för du vet det ju redan.”
”Berätta på du, så lyssnar jag.”
”Ja, det handlar ju återigen om sånt jag är så tacksam för. Jag ser saker med nya ögon nu, mer och mer. Hör saker med nya öron. Saker och personer jag sett förut ser jag på ett helt nytt sätt, när jag ser dem ut ditt perspektiv. Och precis samma sak reflekterade min vän ju över. Hon upplevde det också. Sånger jag sjungit tusen gånger förut upptäcker jag först nu vilket budskap de har. Jag hör det för första gången!”
”Ja. För att du är redo att höra det nu. Det är där du är nu i din utveckling. Men jag vill påminna dig att inte döma det stadium som du var i tidigare. Utan det steget hade du inte kommit hit. De tidigare stadierna var alla perfekta steg i din utveckling. Detsamma gäller alla andras utveckling och de stadier de befinner sig i just nu. Döm och bedöm dem inte. Känn inte frustration eller ilska över att de inte ser eller hör det du ser och hör. De är i sina stadier av utveckling och du har inget ansvar för hur de tar emot det du säger. Det viktiga är att du säger din sanning. De som är redo att ta emot den kommer att ta emot den. De som inte är det är inte ditt ansvar och inte något du ska sörja över.”
”Ok. Tack för påminnelsen och insikten. 
Jag berättade om andra saker för min vän också. Att du hjälper mig med fysiska besvär till och med. Det har jag väl också tvekat att skriva om, för det har känts lite ”far out” och kanske inte lika relaterat till samtalen.”
”Berätta om det, du.”
”Till exempel när jag cyklat långt så började jag ju få ont i knät efter ett par mil. Det var samma sak flera gånger i rad under en period. Så när jag cyklade och tänkte på att det började göra ont, så kom du in i mitt huvud och tipsade om att jag höll benet i fel vinkel, att jag skulle knipa ihop benen mer och inte vinkla knät utåt. Jag testade att göra så och sen dess har jag inte haft ont i knät. 
Och sen började jag få ont i ryggen också, det kändes som den höll på att bli sned och jag hade alltid ont på samma ställe. Jag trodde nästan att jag höll på att utveckla något slags ”sympati-skolios”, eftersom 14-åringen utvecklat skolios. Men då berättade du att det var på grund av min hållning – att jag skjuter fram axlarna och inte håller ryggen rak och upprätt. Och att jag skjuter fram axlarna så för att jag upplever att jag ”skyddar” mig på det sättet. Jag gömmer mig inom mina axlar, så att säga. Så jag provade att gå och sitta mer rakryggat och att dra axlarna bakåt. Jag förstod vad du menade med att jag ”skyddade” mig, för det var en känsla av utsatthet och att jag exponerade mig som kom när jag ”rätade ut mig” på det här sättet. Det krävdes liksom mod av mig för att ha en sån öppen kroppshållning. Så det kunde jag spåra tillbaka till det där med rädsla igen. Det verkar vara väldigt mycket som har med rädsla att göra. Och det ryggonda försvann också!”
”Ja, många av era tillstånd av smärta och sjukdom går att ta bort, om ni hittar roten till det.”
”Jo. Jag tror dig. Samtidigt får jag en skamkänsla när jag skriver det här, att jag har haft såna pytte-hälsoproblem som jag tar upp. Samtidigt som jag vet om och känner så många som har verkliga, jättestora hälsoproblem, skador och sjukdomar. Jag känner mig som en idiot som säger ”jag hade lite ont i knät när jag cyklade och gud sa att jag skulle göra såhär, så gick det över. Har du tänkt på det, du som har cancer eller en CP-skada?”
”Jag förstår vad du menar. Men det förändrar inte sanningen i det jag sa ovan. Och inte heller det jag sa innan det, att du inte behöver ta ansvar för hur det du säger tas emot.”
”Jag känner mig ändå som en idiot. Och förresten var det du som sa det och inte jag.”
”Du behöver inte känna dig som en idiot. Men det är bra att komma ihåg att alla sanningar bör uttalas med kärlek som grund. Kärlek och medkänsla med den man säger det till. Medkänsla betyder inte att man funderar över och anpassar det man säger efter hur man tror att det kommer tas emot, utan att man ser och erkänner att mottagaren har en svår situation. Ibland behöver man inte uttala någon sanning alls i en sån situation, utan bara vara med personen i kärlek. Utgå från kärleken och försök att föreställa dig vad det mest kärleksfulla att göra just nu skulle vara. Ibland är det att tala. Ibland är det att vara tyst. Aldrig är det att ljuga.”
”Tack för förtydligandet. Då vill jag fortsätta lite på spåret med mitt ryggonda i relation till hållning. När vi har haft våra samtal har du ju varit rätt noga med just det här med hållningen, att jag ska sitta rakt med ryggen för att kunna ”linjera” bäst med dig och de energier jag vill åt. Och det har jag ju verkligen känt också, att jag tar emot dig och känslorna från dig mycket bättre i en sån ställning. Jag tycker det är helt fascinerande hur allt hänger ihop! Och jag ser fler och fler saker som hänger ihop. Så tack för det också!”

“Just det – apropå tack så ville jag tacka för tacksamheten! Saker och situationer som känns jobbiga för mig börjar jag se mer mening med. En del saker kan jag direkt se en mening med, vad de kan göra för min utveckling. Andra jobbiga upplevelser ser jag inte meningen med, men jag har börjat att vara tacksam för dem i förväg ändå. För att jag tror att de har en mening, fast det kanske kommer ta lång tid innan jag upptäcker den meningen.”
”Tacksamhet är ett utmärkt tillstånd att vara i. Och en fantastisk metod för att skapa den mening och verklighet man vill ha. Det du är tacksam över idag är din verklighet imorgon. Och det är inget talesätt. Det är en universell lag.”
”Fantastiskt.”

“En annan sak som jag pratat med mina vänner om på sista tiden, är ju just den här känslan jag har för det mesta nu. Friden och kärleken. Det låter så pretentiöst när jag skriver det! Men det är ju känslan jag har. Hur som helst, att leva så nu när jag har ett relativt enkelt liv och har ”mitt på det torra”, så att säga, det går ju bra. Men jag undrar över om jag skulle kunna behålla den känslan, vara i det medvetandet och hålla den kontakten med dig, om jag hamnade i en akut situation. Eller en hotfull situation där jag verkligen kände mig attackerad. Du ger mig ju små, små utmaningar åt det hållet hela tiden, upplever jag det som. Men det är ju situationer som många kanske inte ens skulle reagera över, men som känts jobbiga för mig genom åren. Vad skulle hända om jag fick en riktigt traumatisk händelse, om livet förändrades drastiskt? Och nej tack, se inte det här som en uppmaning nu! Jag vill INTE testa. Men jag undrar.”
”Du skulle klara det. Jag ger er inget mer än ni klarar och själva önskar på något plan.”
”Hm, det där med ”något plan” känns inte alltid så trösterikt, vet du. Det hjälper inte alltid här och nu. För det känns inte som det planet är här och nu.”
”Nej, jag förstår. Men det är det.”
”Ok. Men jag vill i alla fall inte testa. Kan vi vara överens om det?”
”Jag gör ingenting emot din vilja. Frågan är bara hur väl du känner din vilja.”
”Haha, det här känns som en diskussion jag inte kan vinna!”
”Det stämmer. För det handlar inte om att vinna.”
”Ok, ok. Hur som helst har jag ingen önskan att utforska den där frågan i min verklighet här och nu. Tack!
Så, nu fick jag avsluta med tacksamhet i alla fall.”
”Jag älskar dig, min vackraste dotter. Sov nu.”
”Ja, det ska jag göra. Kan du inte omsluta mig sådär härligt som du gjort de senaste nätterna? Det har känts som en omfamnande bommulsbubbla av kravlöshet och kärlek.”
”Känner du den nu?”
”Ja. Tack.”