Om sanning

Samtal med gud 2018-11-10

Jag sätter mig i en bra position, skräddarställning med handflatorna uppåt och väntar på att få känna och höra gud. 
”Var utan förväntningar.” hör jag gud säga. 
”Förväntningar på vad?”
”På hur det här ska vara och vad vi ska säga. Var utan förväntningar och var helt öppen.”
Jag sitter ett tag till och försöker vara helt utan förväntningar och tankar.
”Vad vill du prata om?”
”Tja, är det jag som ska fråga eller vill du säga något?”
”Fråga du.”
”Det har ju hänt en hel del på senaste tiden. Eller kanske snarare att jag har tänkt på en hel del saker. Den här diskussionen jag hade med min mamma sist, till exempel.”
”Jag trodde du hade rett ut det.”
”Rett ut? Tja, kanske det. Vi pratade ju om det, du och jag. Ifall det var viktigt för mig om jag hade ”rätt” i den diskussionen, bland annat. Men vad är sanningen om den diskussionen egentligen? Jag hade ju en tanke om vad som var meningen med den för min del – vad jag kunde lära mig av den och hur den skulle hjälpa mig framåt i min utveckling.”
”Då var det det som du tänkte som var din sanning om den.”
”Men det kan väl inte bara vara jag som bestämmer vad som var sant? För min mamma var det säkert något helt annat som var sant angående det. Det måste väl finnas en sanning?”
”Jag förstår vad du menar. Och här blir språket lite begränsande. Det finns förstås sanning. En grundläggande, universell sanning. Skapelsens sanning. Tillvarons och varandets sanning. Sanningen om hur allt fungerar och hänger ihop. Den sanningen går inte att ändra på. Den sanningen är. Man kan till och med säga att den sanningen är gud. Sen finns det er sanning, som vi också pratat mycket om. I brist på bättre ord skulle man kunna säga att den mer är ett perspektiv. Den är ett sätt att se på en omständighet eller en händelse. Det är en sanning som går att skapa. Sanningen, guds sanning, går inte att skapa. Den är. Och den beskriver det som är.  Den andra sanningen, eller perspektivet, beskriver händelser eller omständigheter. Den beskriver processen. Därför är den alltid föränderlig och kan vara olika från person till person. Om din och din mammas diskussion finns det tusen sanningar, för det finns tusen perspektiv på den. Men det du tänkte på är sant, för det är sanningen för din process nu. Det är sanningen du skapar.”
”Jag tycker det låter lite futtigt på något sätt, att jag skapar sanningen om det. Det låter ju som hittepå, att jag skapar min världsbild precis som det passar mig.”
”Ja, precis så är det. Det är inte futtigt! Det är ju det livet handlar om! Att ni skapar världen. Det är det den här fysiska världen är till för. Som ett redskap för er själs upplevelser.”
”Men om man bara bestämmer sig för att saker är falska eller sanna, finns det inget ”fel” sätt att se på en situation? Hur förhåller sig det här till din sanning?”
”Det är det ni har er magkänsla, intuition eller starka känsla i hjärtat till, för att ta in min sanning, eller sanningen, som du menar. Det ni känner i hjärtat är er själs sanning. Er själ är närmast mig och hör vad jag säger. Det är därför jag alltid uppmanar er att lyssna inåt – på er själ och på mig. Då hör ni vad ni egentligen vill och vad er verkliga sanning är. Till slut är er sanning oskiljbar från min sanning. Men vägen dit är aldrig ”fel”, därför ska ni aldrig döma en annans sanning, men vara tydliga med att uttrycka er egen.”
”Tack, vad fint. Jag tror jag förstår.”