Om min syn på andra

Samtal med gud 2018-01-29

Idag träffade jag några bekanta som jag haft komplicerade relationer till. Och ikväll när jag pratade med gud tänkte jag tillbaka på dem. Den första jag tänkte på, hade jag sett med nya ögon ikväll och jag kände så mycket kärlek till honom och tänkte att han verkligen har ett hjärta av guld. Jag tänkte lite till på honom och frågade gud vad det handlar om att han är överviktig och ganska isolerad.
”Vad tror du?” frågade gud tillbaka.
”Att han saknar kärlek till sig själv och inte värderar sig själv.” svarade jag. Jag tänkte på att jag är stolt över honom och stolt över att vara hans vän. Tänker på att jag varit lite snobbig och mån om att uppfattas som cool själv och kanske skämts för att ses med honom. Och jag känner mig så befriad nu, som inte ser honom så. Det känns som jag lyfter bort skal på skal av osäkerheter och rädslor hos mig själv och det är verkligen en enormt befriande känsla.

Jag tänkte på olika människor som var där idag och kände in deras vibrationer. Sen försökte jag känna in speciellt en kvinna som jag funderat mycket över – min relation till henne och hur hon är. Jag kände hennes vibration väldigt, väldigt svagt. Det kändes som att hon var invirad i hundra lager vadd och hade krympt ihop sig själv längst in. Hon var så rädd för världen och för att vara någon i den att hon hade förminskat sig och försökt att dölja sig helt.
”Vad är det här?”, frågade jag gud. ”Är det verkligen henne jag ser eller är det min bild av henne?”
”Båda.” svarade gud. Men då började jag tänka massa annat och så blev jag osäker på om det var rätt svar, eller om jag kanske inte lyssnade in ordentligt och bara fick ett svar från min egen hjärna.
”Det första svaret du får är rätt” sa gud då.
”Vilket var det? Jag har glömt.”
”Båda.”
”Så det är både en sann bild av henne och min egen uppfattning om henne?”
”Tror du det är skillnad?”
”Ja, det finns väl en riktig person och min uppfattning om henne – som är något annat?”
”Allt i den här världen är din referensram. Det finns inget som är opåverkat av din bild av det. När du tänker annorlunda om något, då förändras det.”
”Puh, det är jobbigt med den här metafysiken. Men hur ska jag förhålla mig till det då? Ska jag provocera fram någon reflektion hos henne genom att ställa skarpa frågor, eller komma med påståenden som hon måste ta ställning till?”
”Det kan du göra om du vill. Det kan framkalla en reaktion och en tanke. Men det enda du egentligen kan påverka och det enda du behöver bry dig om är din upplevelse och hur du påverkar den. Om vi börjar från början – tror du att den här personen är en odödlig, strålande själ och en del av gud, precis som du är?”
”Ja, det gör jag ju.”
”Det bästa du kan göra då är att visa det för henne. Hylla det gudomliga du ser i henne. Då tar du fram det som varit dolt för dig. Och därigenom visar du det för dig själv.”
”Hur ska jag göra det rent praktiskt?”
”Du behöver inte göra mycket. Försök bara att anamma den synen och se hur det förändras.”
”Jag är orolig att jag kommer trycka ner eventuella negativa känslor jag kommer få.”
”Ljug aldrig för dig själv. Genom att vara ärlig och ta fram dina känslor och titta på dem kan du förändra dem. Det första steget till förändring är att medge hur det faktiskt är. Utan medvetenhet finns ingen grund att bygga förändringen på.
Jag njuter verkligen av dina och Sonjas samtal. Er ärlighet där. Ni tar er framåt fort nu.”
”Brukar du lyssna på dem?”
”Jag är med där. Också. Så klart.”

Jag tackar gud för alla bra svar och för alla fina människor jag har omkring mig. All kärlek jag får. Det känns som hjärtat ska svämma över igen. Jag får en impuls att hålla min högra hand kupad runt hjärtat, ca fem cm från kroppen. Det känns otroligt skönt, som att jag håller kvar all den där kärleken jag känner. Det känns som att handen blir alldeles varm. Jag börjar fundera på om det finns något man kan göra med detta på andra människor. Gud säger att man kan ta den energin och massera andra med.

Vi pratar igen om att skriva ner våra samtal mer direkt. Gud vill igen att jag ska skriva med penna. Jag tycker det blir krångligt att skriva på paper när jag sitter i sängen på natten bredvid ett barn, som jag brukar göra när vi har samtal. Gud tycker att jag ju är ledig en del dagar nu och ostört kan skriva dagtid. Jag ger med mig och lovar att prova.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *