Om att kanalisera och att gräla med barn

Samtal med gud 2017-04-16

“Hej gud. Jag känner mig rätt osäker nu. Hur ska jag gå vidare i min utveckling? Vilka steg ska jag ta framåt? Det känns så otydligt.”
“Du kan göra precis allt som du vill.”
Gud visar mig olika saker som jag känner lust inför.
“Du kan göra alla de här sakerna. Du behöver inte begränsa dig.”
Jag känner att det kommer upp en rädsla för försörjning hos mig.
“Du behöver inte vara orolig för försörjning. Tillsammans med dina vänner kommer du att skapa överflöd.”
Jag har nyligen varit hos en kvinna, Ami Sundeman, som kanaliserar någon som hon kallar för Kosmos. Denna “kosmos” är till stora delar lik den jag pratar med, som jag uppfattar som gud och när jag pratade med Kosmos via Ami så fick jag bekräftelse på saker som min gud redan sagt till mig, men med en lite annan röst. Efter Amis kanalisering av Kosmos berättade jag för henne att jag också talar med någon på ett liknande sätt och hon frågade mig om jag kanaliserat åt någon annan någon gång. Jag hade nog aldrig tänkt den tanken innan dess. Men jag har ju knappt tänkt på att jag skulle dela med mig av mina egna samtal med gud heller.
“Jag funderar över om jag ska våga gå vidare med kanaliseringen.” säger jag till gud och tänker samtidigt på det samtal jag hade med en vän idag om mina rädslor angående att eventuellt kanalisera.
“Du sa precis de saker som du är rädd för vad gäller kanalisering i ert samtal.”
“Ja. Jag håller med om att jag aldrig uttryckt det så tydligt förut. Dels är jag rädd för att förmedla något som inte stämmer. Dels är jag rädd för att folk jag tycker om och respekterar ska tycka att jag är en religiös flummare, som ägnar mig åt fantasier och bedrägerier och gått med i någon sekt. Jag tänker framför allt på min man, ett par kollegor och en god vän – jag uppfattar dem som riktiga ateister, men de är några som jag verkligen tycker om och respekterar.”
“Jag håller med dig om att det är det som är dina rädslor, men du underskattar din man, kollegorna och din vän. De är öppnare än du tror, men de vill gärna ha en tydlig världsbild att följa och den de valt nu är att det inte finns någon gud, eller åtminstone att religion är skadligt. Och just därför kan du ha en viktig roll att fylla – om du som de känner som en “förnuftig” människa håller på med detta, då kanske det kan ligga någonting i det?”

Nästa fråga jag vill ta upp med gud inatt är om 13-åringen och hur det funkar när det låser sig i huvudet för henne.
“Jag blir så provocerad och arg för att jag inte tycker att hon försöker, eller bryr sig om hur det är för oss föräldrar.”
“Det funkar annorlunda för henne. Hon förstår faktiskt inte hur ni tänker. Det är inget som hon lär sig naturligt, som vi andra gör, genom att observera varandra och dra slutsatser av det. Däremot kan (och bör) hon lära sig genom att nöta in det. Ni borde tala om och förklara varje gång, hur ni upplever det, för att hon ska lära sig genom repetition hur andra gör och uppfattar saker.”
“Jag har blivit så arg på henne många gånger och jag har så himla dåligt samvete över det.”
Gud ser på mig så kärleksfullt och säger “Om du visste vilket bra jobb du gör med henne och hur djupt hon älskar dig. Allt du gjort genom åren, alla små stunder ni har haft, allt det räknas fortfarande. Det sitter kvar i henne, även om hon inte minns dem medvetet. Sånt som du kanske tror inte “ledde till något”, det var värt allt. En hel livstid kan det ha varit värt bara att få skapa och uppleva den stunden.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.