Beskriv vad kärleken är

Samtal med gud 2029-02-15

Gud är petig med hur jag sitta ikväll. Jag sätter mig lite halvrakt i sängen, men gud vill att jag ska sätta mig med benen i kors och ta in fötterna mer under baken till. Jag är lite motsträvig, för jag är verkligen ingen vig person och har alltid tyckt att skräddarställning är väldigt obekvämt och ansträngande. att sitta i Men till slut hamnar jag i en ställning som faktiskt känns väldigt bra. Den känns inte obekväm, utan avslappnad men samtidigt kraftfull på något sätt.

Jag tänker på det som hänt de senaste dagarna. De härliga möten och samtal som jag har haft med mina vänner. Hur en av mina vänner stod inför ett stort val i livet och kände stor ledsenhet inför det. Hon frågade om råd av gud genom mig och svaret hon fick var väldigt tydligt. Sen hände saker väldigt snabbt och faktiskt som gud hade sagt. Vi var nog alla lite chockade. I alla fall jag, som fast jag haft de här samtalen länge och fast jag fått andra ”bevis” ändå har ett stort tvivel i mig om allt det här verkligen kan vara på riktigt. Mina vänner underar hur jag fortfarande kan tvivla. Men nu känner jag mig mer övertygad än nånsin. Jag misstänker att den här ”hjälpen” från gud till min vän var en minst lika stor hjälp till mig. Fast jag nästan skäms lite att det ska behövas bevis för att jag ska tro, så är jag ändå mycket mer tacksam än skamsen över det. 

”Hej. Alltså, TACK för det du gjort de senaste dagarna! Du har gjort flera saker som verkligen har stärkt min tro på dig. Stärkt min tro på att du är på riktigt. På att vi är på riktigt. På att det här är på riktigt. Och vet du vad som är det bästa med att jag faktiskt vågar tro på det?”
”Berätta.”
”Det bästa är att om allt det här är på riktigt, om allt du säger är sant, då innebär det att den här världen som vi lever i är magisk, att allt är besjälat, att allt har en mening. Det är ju det man drömmer om som barn, men de flesta nog dömer ut när de blir vuxna. Och nu känner jag att jag vågar tro på det! Det är ju ta mig fan – nej, ”ta mig gud” – helt, helt underbart! ”
”Ja, det ÄR underbart. För NI är underbara. Alla ni är fantastiska, älskansvärda själar.
Och här är mitt budskap till er, älskansvärda själar: Ta hand om varandra. Det är mitt budskap till er. Ta hand om varandra.
Älska varandra. Se varandras storhet. Se storheten i dig själv genom att se den i den andre. Och se mig i dig själv, för du är en en del av mig. Ni är alla en del av mig. Och det som är en del av gud kan inte vara annat än stort, underbart, vackert, perfekt!”
”Du gör min värld perfekt. Perfekt. Jag kan inte se hur jag kan be dig om något mer.”
”Genom att se din värld som perfekt så gör du den perfekt. Genom att öppna dig för mig kan du se med mina ögon. Då ser du kärleken. Du ser med kärlek.”
”Vad är egentligen kärleken? Kan du definiera den?”
”Kärleken är allt som är. När du ser det så ser du sanningen. När du ser det så förstår du hur illusionen fungerar. Ja, den här världen är en illusion. Många har sagt det och många andra har fördömt den tanken. Men att den här världen är en illusion betyder inte att den inte har en viktig roll att spela eller att ni inte ska förhålla er till den. Ni har skapat illusionen för att kunna uppleva vissa saker. Så välsigna illusionen och dess underbara funktion. Men när ni kan se vad som är kärlek och vad som är illusion, då kan ni se med sanna, kärleksfulla ögon. Kärleken är allt som är. Det som ni uppfattar som ondskefullt och kärlekslöst existerar ju också, i ert medvetande. Men det är en del av illusionen som är skapad för att påminna er om kärlekens verkliga kvalitet och värde. Och när ni kan skilja på illusionens uppgift och kärlekens sanning, som alltid ligger där bakom, då ser ni existensen som den verkligen är.”
”Men kunde du beskriva kärleken? Nu sa du bara att den är allt som är.”
”Hur beskriver man allt som är? Det var precis det jag ville förklara. Det är en del av illusionens uppgift – att beskriva vad kärleken är. Det är själva din uppgift på jorden: att beskriva vad kärleken är! För varje liten upptäckt du gör, för varje konstverk du skapar, för varje klokt och vänligt ord, för varje sång, för varje kärlekshandling, så beskriver du vad kärleken är. Även om du får motstånd, hat, hårda ord och våldshandlingar emot dig. Ja, framför allt om du får det, så kan du beskriva vad kärleken är. Det, min älskade vän, är din uppgift, inte min. Beskriv vad kärleken är.”
”Det låter som att jag ska skriva en biografi över dig då.”
”Det är ingen dum tolkning – ”mitt liv på jorden: en biografi över gud och kärleken”. Sämre målsättning kan man ha med sitt liv.”
”Oj. Ja, verkligen. Och här har jag trott att jag aldrig haft någon målsättning med mitt liv…”
”Du ser.”
”Ser. Ja, det var ju just ordet du använde. Jag ser. Ja, precis så känns det i mina bästa stunder. Åh, vad jag önskar att mina bästa stunder ska bli ett permanent tillstånd!”
”Då får du fortsätta att se. Fortsätta att vara öppen. Öppen för sanningen och öppen för mig. För det finns inget som är sant som inte är jag.”
”Tack. Tack för att jag får dela det här med dig. Och med andra. Vilken resa vi gör tillsammans!”
”Jag älskar dig.”
”Jag känner mig alldeles varm i hjärtat. Tack. Jag älskar dig.”

Om att sakna gud och om illdåd i guds namn

Samtal med gud 2018-11-23

Jag har haft en stressig vecka, fylld med aktiviteter och måsten på många olika håll. När jag sätter mig ner för att prata med gud känner jag att jag måste slappna av ordentligt i alla delar av kroppen innan jag riktigt får kontakt. Men när jag väl slappnat av blir det som en skjuts med känslor som jag fylls av. Först blir jag så glad och får ett stort leende på läpparna. Sen fylls jag av en så stor saknad efter att bara vara i guds trygga, kravlösa famn, att jag börjar gråta.

”Jäklar. Jag tänkte inte att det skulle bli såhär. Men. Du vet. Du vet ju. Jag saknar att vara hos dig.”
”Jag är alltid hos dig överallt.”
”Ja, jag vet. Men, att verkligen vara helt hos dig. Du vet vad jag menar. Jag saknar dig!”
”Försök att se mig där jag är i din värld nu. Titta på det du har rakt framför dig varje dag.”
Gud visar mig min man och när jag ser honom med guds ögon blir han dubbelt så fin som när jag brukar titta på honom, med min mindre fokuserade blick.”
”Åh wow, han är ju så himla fin.”
”Ser du nu att jag är överallt? Överallt där du ser med en kärleksfull blick är jag.”
Gud visar mig mina barn, ett i taget, med samma kärleksfulla blick. 
”Åh, nu vill jag bara ha dem här allihop och krama dem.”
”Titta på det du har framför dig och var källan till sammansmältningen med mig i era gemensamma relationer. Var källan till den ultimata kärleken (guds kärlek) i era relationer.”
”Det låter rätt krävande, men det känns inte krävande när du säger det. Jag förstår vad du menar att jag ska göra. Vilket förhållningssätt jag ska ha. Fokus, närvaro och kärlek. Där jag är just nu.”
”Precis, exakt så.”

“Jag hade en sak jag ville fråga dig om, som jag kom att tänka på när jag tittade på tv med 14-åringen. Vi tittade på en dokumentär häromdagen om några religiösa fanatiker i Palestina under romarriket. De mördade sina meningsmotståndare och ville rena Palestina från andra än rättroende judar. Berättarrösten i filmen liknade dem vid al-Qaida och andra religiöst fanatiska terrororganisationer. Den här gruppen hävdade att de fick direktiv direkt från gud och handlade på guds order. Och det är ju så många i världshistorien som har hävdat det!
Hur hänger det här ihop? Jag tycker ju också att jag pratar med dig, men jag verkar höra något helt annat. Pratar vi med dig allihop? Och vad tusan är det du säger till de där andra i så fall??”
”Ja, det är verkligen många som har utfört många hemskheter i mitt namn genom åren. Och som du säger är det många som säger att de gör det de gör för att ”gud har sagt så”.
Men en person som kan se in i ett barns ögon och istället för att se mig där, ser en fiende – tror du att en sån person verkligen lyssnar till mig? Någon som tror att gud tycker att barnet ska dödas istället för att hyllas, skyddas och omfamnas?”
”Nej. Nej, det låter ju helt orimligt.”
Av frukten som trädet ger ska du känna igen det, sa Jesus. Med det menade han att du ser på resultatet, vilken källan är. Är resultatet gudomligt, så är källan gudomlig. Och jag behöver knappast förklara att dödade barn inte är ett gudomligt resultat.”
”Men vad är det som motiverar dem då, de som hävdar att de följer guds vilja i de här fallen? Det verkar ju inte som att de gör det av egennytta, för många offrar ju allt i sin kamp och verkar tro stenhårt på det de gör och att ”ändamålen helgar medlen”.”
”Ja, det är sant. De är ofta djupt engagerade och tror på sin sak. Men engagemanget bottnar ofta i rädsla. Rädsla i olika former. Och en känsla av att det man älskar är hotat. Det man älskar är ofta sin familj och i ett bredare perspektiv, sitt samhälle och sin kultur. Rädslan för att det man älskar ska försvinna (och en upplevelse av att det redan händer) är ofta det som grundlägger fanatism. Kulturen man tillhör ingår som sagt ofta i det man vill försvara och kulturen talar ofta tydligt om vad guds åsikt är. Många kulturer anser ju att gud står lite extra mycket på deras sida och att det är just de som har tolkat gud på det enda rätta sättet. När dessa människor sen sätter sig för att be till gud, så är deras föreställning om gud såklart inte opåverkat av det här synsättet. De har en väldigt fast bild av vem gud är och vad gud kommer säga och de kan uppleva det som bekräftat i bönen – eller i de skrifter de läser, eller i vad deras präster säger till dem.”
”Men gör inte jag samma då? Jag har väl också en bild av vem du är och vad du ska säga. Inte ordagrant såklart, men att du är kärleksfull och såna saker. Jag måste ju också vara påverkad av den kultur jag lever i?”
”Ingen människa är neutral, objektiv, eller opåverkad av sin omgivning eller den tid hon lever i. Men jag skulle vilja hävda i ditt fall, att du lyssnar öppet och ärligt. Du använder mig inte som en förevändning eller ett slagträ. Du kommer inte till mig av rädsla, utan av kärlek. Det är en avgörande skillnad. Den som är fylld av rädsla kommer inte höra mig.”

Om att lyssna på gud och den fria viljan

Samtal med gud 2017-04-30

Jag har lite svårare att få kontakt idag. jag tvivlar på vad som är mina egna tankar och vad som är det gud säger. 
Efter ett tag får jag tydlig, fokuserad kommunikation igen.

“Jag tycker att det alltid i våra samtal är jag som frågar dig om saker och sen får svar. Om jag inte frågade någonting, vad är det du skulle vilja säga till mig?”
“Det finns inte någonting jag vill säga som du inte frågar om. Jag pratar med er hela tiden och “puffar” er åt det håll ert högre jag önskar. Jag öppnar dörrar och visar vägar och möjligheter som ni kan välja. Om ni lyssnar noga så pratar jag med er hela tiden. Men det kräver fokus och uppriktig önskan. Jag har ju gett er den fria viljan, därför vill jag inte tränga mig på er. Ni måste vilja prata med mig. 
Jag är inte någon som pratar i megafon. Det finns tillräckligt med folk som pratar i megafon och det finns tillräckligt med folk som skriker ut vad gud vill. Om jag också skrek i megafon, vad skulle det göra mig till?”